Tänkte lite som så här...
...att det säkert finns några stycken där ute som känner sig stressade över tanken att hinna se hela Nobel-konkarongen. Fredspris och andra pris och uteblivna pris och bankett och röda mattan och dans natten lång.
Då kom jag på, snäll och tjänstvillig som jag är, att vi kör en snabbis här inne istället. Fast forward-versionen.
En resumé. Ett sammandrag, fast innan själva händelsen har hänt, så att säga. Here we go:
- Stjärnor. Riktiga stjärnor. Vet inte hur många tvättäkta stjärnor som kommer kliva fram på den utrullade mattan i årets decembermörker, mer än själva vetenskapshjärnorna då. En och annan kommer såklart försöka lysa ikapp med Stockholmshimlen och Lucias tindrande ögon, även om någon säkert som amen i kyrkan kommer anklagas för att vara "nedklädd" och någon annan lika säkert kommer få höra att den har "spökat ut sig". Några av Tutta Rolfs och Errol Flynns kaliber tror jag knappt vi kommer att få se. Men i vår kvicka variant är det de som lyser starkast just den här konstgjorda kvällen.
- "... Genom att tornet icke är kvadratiskt i planen blir dess egen volym starkt artikulerad där det träder ut på sin udde. Kronorna är satta diagonalt nordost-sydväst och ter sig här i sin största utsträckning. ..." (ur Ragnar Östberg Svensk Arkitekt av Elias Cornell. AB Byggmästarens Förlag, Stockholm 1965). Ragnar Östberg kommer alltid vara den självklara centralgestalten under den långa banketten. Åtminstone rent arkitektoniskt. Utan honom ingen Blå hall. Och ingen glimrande Gyllene sal.
- Procentuellt dåligt deltagande från stora delar av världen, kan vi som vanligt räkna med. Och skryt om hur någon har tyckt sig ha uppfunnit hjulet - igen. Och sannolikt en och annan bock. Alltid smyger de fram ur något skumt hörn, och viskar fel sak i fel bordsdams öra...
- Läckergommarnas drömdelikatesser. Med långa och konstiga namn. Som visar sig vara något alldeles vanligt bakom det där långa, knepiga namnet och det onödigt tidsödande upplägget. Fantasin får sitt lystmäte. Och gommens palett färgas av allsköns smaknyanser. Och de kungliga lyckas låta bli att spilla på sig i år igen. Slutet gott. Allting gott.
Är ni nöjda så? Eller vill ni höra vad det står att läsa om Tutta Rolf och Errol Flynn i Allers Filmalbum Stjärnparaden från 1937?
"Tutta Rolf är som bekant norsk pike till extraktionen och född med namnet Berntzen. Hon filmdebuterade i 'Kärlek och kassabrist'. Sedan följde 'Vi som går köksvägen', där hon fick sitt stora genombrott, 'Kära släkten', 'En stilla flirt', 'Fasters miljoner', 'Swedenhielms', 'Under falsk flagg'. Efter sistnämnda film blev hon engagerad till Hollywood, där hon emellertid inte gjorde mer än en film, varefter hon återvände till Sverige och bl.a. spelade i 'Sara lär sig folkvett' och 'Dollar'."
"Errol Flynn är född på Irland den 20 juni 1909. Hans eget liv har varit minst lika fyllt av spännande äventyr som hans filmer. Han deltog i det brittiska boxarlaget vid Amsterdamolympiaden år 1928 och har sedan dess bl. a. varit polis på Nya Guinea, guldgrävare och kapten på ett litet fartyg, som befordrade turister mellan några små söderhavsöar, och pärlfiskare. 'Kapten Blod' och 'De tappra 600' äro hans mest bemärkta filmer hittills. Han är gift med Lili Damita."
Gillar verkligen det feministiska faktum att det bara är Errols civilstånd som berörs, å andra sidan visste nog alla i Sverige på den tiden vem Tutta var gift med. Och titlarna på några av hennes filmer lämnar väl en del i övrigt att önska. Säkert inte många där som skulle klara Bechdeltestet. Eller vad tror ni?
Anyway. Själv kommer jag nog sitta klistrad framför Nobelfestligheterna det mesta av kvällen. Men kanske har min lilla sammanfattning varit någon till någon hjälp? Knappast va?
:)
/helena
ps Om ni inte orkar med ett enda ord till om Nobel rekommenderar jag er att se K Specialen om Joan Miró istället. Tala om en galet lysande - och färgstark - stjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar