torsdag 13 december 2018

Skärmtid Antikviteter Syndabekännelse


Det här skulle blivit en ganska lång - och förmodligen rätt så tråkig - utläggning, om både det ena och det andra. Och det tredje. Men jag tror inte att vi orkar med det. Det är ju trots allt uppesittarvecka med Musikhjälpen, och det kräver ju sin kvinna. Och sin koncentration. Därför blir det här mest en snabbresumé (anar jag ett slags veckans tema här...?) över det jag tänkt säga. Och en önskan om en Glad Lucia!

(Om ni sitter uppe och tittat på Musikhjälpen just nu kan ni ta del av konstnären Olas supercoola återanvändningsidé: Måla dit nya, spännande motiv på gamla loppistavlor med smått slumrande naturscener och sådant. Spännande, som i flygande superhjältar med stjärnklara klädval! Vilken idé! Tänk vad människor kan! Slutar aldrig att imponeras över människors sprudlande kreativitet!).

Så här var det va: I ett svagt ögonblick lovade jag att jag - vi - ni och jag och mannen tillsammans, skulle ägna en hel skärmvecka åt Kunskapskanalen och dess utvecklande, mustiga programtablå. Det sa jag då. Nu måste jag bekänna att det kom alldeles för mycket emellan för att jag skulle kunna infria detta löfte. Bytt är bytt, till exempel. Och en massa brittiska krim-serier. Bland annat. Hade tänkt mig att en blåsig, glosögd vecka i slutet av oktober eller så skulle vara perfekt, för Projekt Kulturkanal. Men sedan var oktober bara över. Och november kom plötsligt med en massa skrivambitioner. Och då dök december upp, med mys och stök och andra härligheter. Och nu är Musikhjälpen här. Och På spåret. Och ursäkterna är många många många. Men vi gör väl ett nytt Kunskapskanalen-försök nästa år va? Tummis på det. TV-tummis!

Sedan har vi det här med allt klimatsnack. Ibland blir det så mycket så man inte hör ett smack för allt surr. Förstår ni vad jag menar? Jo, så här va: En del har så höga ambitioner angående sina miljösmarta val och tips att jag misstänker att det kan bli en aning kontraproduktivt. Inget ont om höga miljöambitioner, inte alls, hur dubbelmoraliskt vore inte det av eviga kvinnor-redaktionen (yours truly) att dissa de som gör ett seriöst försök att förändra sitt beteende i grunden, och ett lika seriöst försök att påverka andras klimattänk.

Men tänk om allt bara blir kontraproduktivt, tänker jag. Kanske är det bättre att så många som möjligt gör en liten förändring, än att ett fåtal ska gör ALLT? Bara en tanke. Att det kanske blir många som resolut slår bakut när de hör hur "duktiga" vissa miljöhjältar är. Slår bakut genom att skita i att göra något. Visst, det är superhjältebra att låta bli att använda de stora bevingade utsläppsfåglarna - a.k.a. flygplanen - för att snurra runt jorden i ilfart titt som tätt. Men om man älskar att resa, tycker jag inte att man ska ha dåligt samvete för att man flyger lite då och då. Kanske kan man minska från två fritidsflygresor per år till en? Det räcker ju långt, att minska sin utsläppsnivå med femtio procent, menar jag.

Jag flyger nästan aldrig, men jag åker bil. Bensinbil. Fy fy. Men jag vägrar ha dåligt samvete, för jag gör en massa annat miljösmart. Jag använder alldeles för många plastpåsar, ska jämt plasta in allt och alla, i något slags kontrollfreak-städmani. Men jag försöker ständigt minska min plastpåseanvändningsnivå. Vilket ord va?! Att försöka bli bättre imorgon än man är idag, tycker jag är en bra utgångspunkt. Alla kan göra något litet för att bli bättre på att sortera sina sopor eller tänka två gånger innan man köper något nytt.

Bara en tanke, som sagt. Hade nog varit bättre om jag bara tänkt en halv va?

<3
/helena

ps Numera köper jag ju nästan allt second hand - utom toapapper och kaffe och lite annan mat då - därför vill jag fortsätta försöka inspirera till en hållbarare konsumtion. Second hand i första hand, ni vet! Därför vill jag länka bakåt till mitt besök på antikmässan tidigare i höst. Alltid kan det få någon att tänka till angående de sista julklapparna. Varför inte ge bort en sak med redan inbyggd historia? Ett ting med patina. Något som är skönt både för sinnet och ögat och handen. Här följer några länkar till bilderna jag tog under antikmässan på Åhaga (i Borås). Först var det de små skorna. Minns ni dem? Urgulliga. Och kombinationerna jag föll för. Sedan var det en del exklusiva skönheter. Grejer med äkta stil och känsla. Och till slut en väldigt blandad prylkompott. Vintage. Antikt. Retro. Loppis. Second hand. Älskade - miljösmarta - ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar