Redan som tonåring kunde jag inte bara gå förbi den lilla presentbutiken. Skyltfönstret skimrade och liksom log lockande mot mig. Glittrade av glas i alla färger. Mina ögon var känsligast för det gröna glaset. Grönt har alltid varit min färg. Men där fanns också flaskorna som skiftade i blått, lila och silver. Med tunna, tunna, till synes vanskligt sköra halsar. Kurviga flaskkroppar signerade Vallien.
Ända sedan dess - sedan promenaderna förbi presentbutikens lockande, glittrande utbud - har jag haft ett extra gott öga till Bertil Vallien.
Här ovan; en av hans långsmala, fantasieggande farkoster. Alltid befolkade. Besjälade. Och hur skön blir den inte i kombination med de klassiska Axet-stolarna i bakgrunden?
På tal om stolar... Gamla biografstolar lockar också alltid min syn. De här är så vackert slitna. Fast kanske inte så fasligt sköna att sjunka ner i förstås.
Gamla saker är så stilfulla att "bulla upp" med.
Även om antikmässan även bjöd på en och annan nymodighet.
Blandningarna mellan epokerna var hejdlöst intagande.
Och självklart låg mitt eget fokus som vanligt bland djuren som säger mjau. Här ett extra charmigt exemplar.
Andra djur försökte också göra sina röster hörda. De här lyckades rätt så bra, tyckte jag.
Kvinnlig fägring går aldrig att ignorera. Hade jag haft 32.000 kronor i min minimala vintage-budget, då hade den här kinesiska skönheten fått följa med mig hem ögonaböj!
Kanske inte direkt ett bildregn, i så fall ett duggregn. Kanske kommer det några fler senare, tyckte bara att just de här föremålen verkade trivas så fint tillsammans.
:)
/helena
ps Idealet hade förstås varit att jag hade kommit iväg till Åhaga, och antikmässan där, redan första dagen den pågick för oss vanliga dödliga. I fredags alltså. Men tiden räcker så sällan till för idealen. Därför får ni hålla tillgodo med ett antal inspirationsbilder istället för information om exakt vad och var ni kunde köpt alla de vackra tingen.
Inspiration är ett slitet ord i blogg- och socialamediervärlden, men faktum kvarstår - att låta sig inspireras av tingens atmosfär och tillfälliga sammanhang, kan vara något av det bästa som finns. Därefter är det bara att börja plocka bland de egna sakerna. Ge dem nytt liv i "nytt" sällskap. Sedan är det ju alltid kul att hitta något mer. Något oemotståndligt, som bara måste få följa med hem. Om jag gjorde det? Hittade något som bara måste få följa med hem? Jodå. Hur det gick med den saken får ni kanske veta en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar