fredag 28 november 2014

Helgen v.48


Igår fikade jag i Nice. Med Raoul Dufy, nära palmerna vid La Baie Des Anges. Jag bjöd på äpplen. Och han tyckte att mitt kaffe i kinakopp smakade bra, fast det bara var ljummet. Igår låg Nice azurblåa vatten uppslaget i mitt kök och jag tog inget kladdigt till kaffet för att inte förorena det.

bob hund är i stan. (Det ska inte stavas med stort B.) Och det känns i luften att den här helgen inte blir någon parentes.

Igår rusade mina ögon snabbt förbi kontanter och kontokort innan de lugnade ner sig, backade och saktade in vid ordbokens definition av kontemplation: "försjunkenhet i djupa tankar...".

Igår tänkte jag att det här nog ska gå bra. Alltihop.

Idag känns allt redan stressigt. Tycker inte om när allt det roliga känns lika stressigt som det andra.

Idag, och imorgon, kanske hela Helgen v.48 är bob hund i stan. Och jag undrar om jag inte såg dem i Hultsfred en gång? Men jag minns faktiskt inte riktigt och det beror inte på något som ni kanske tror, utan på att min hjärna är så full just nu. Av roligheter.

Helgen är full av katter och stjärnor och skidor och tågspår och konserter och Anders som plaskar? och klappar som måste slås in nu om de ska komma till dem som verkligen behöver dem. Och jag vill fota hundar.

Tillit finns mycket längre bak i ordboken.

Idag läser jag på lite och skrattar snett åt berättelsen om de höga hoppen och de ömma knäna.

Boken (Stora mästare i modernt måleri) är ihopslagen. Men vem vet var jag fikar nästa gång? Förmodligen med Fernand Léger och hans tre kvinnor, på sidan 55.

Imorgon är ett vackert ord.

:)
/helena

ps Ni glömmer väl inte att gå På vintagejakt i Kunskapskanalen?

torsdag 27 november 2014

Some stuff


Utanför. Ganska grönt fortfarande. Frosttrotsigt. Och opretentiöst trassligt. Lite som vissa typer av hår. Hår med självfall. Med självfallenhet. Självklara hår, som klarar sig själva. Utan kam. Eller borste. Hårsnår!


Världens gulligaste vintage-papper? Ja! Och lagom prassligt. Någons önskan ska snart slå(s) in.


Bara en sak till. En sådan sak som bara måste finnas. Lampan, som jag hittade på Myrorna för snart ett helt halvt liv sedan. Den började nog sitt liv som krus en gång i tiden. Men det var förstås långt innan någon klok upplyste den om dess fulla potential. Nu krusar den ingen längre. Nu lyser dess LED-försedda topp upp i allt det grå, som om den aldrig gjort något annat. Bara en sådan sak!

:)
/helena

onsdag 26 november 2014

Skånska Lasse till Mellon?


Hörde att det var en hel del skåningar i det kommande Melodifestivalfältet. Saade bland andra. 

Själv hittade jag en gammal, lustig visa av Skånska Lasse (1880-1937). Theodor Lorenz Larsson, som han egentligen hette, var född utanför Trelleborg, bodde större delen av sitt liv i Mjölby, hade elva barn, arbetade som snickare och skrev - enligt legenden - sina visor på hyvelspån.

Motorcykeln heter visan. Här kan ni höra Sigge Fürst sjunga den, precis så där hurtigt som sådana här gamla visor ska sjungas. Och här hittar ni texten, om ni vill skärskåda. Rimmet singeliduttan, ta mig sjuttan och uttan alltså... Helt klart melloklass på det!

:)
/helena

ps Visst är det lite lustigt, när man börjar se något, som man själv hållit på med länge länge, plötsligt förvandlas till en allmän trend? Som det här med böcker i inredningen. Jag har "alltid" använt mig av det. På alla möjliga vis. Tycker det är ursnyggt med gamla slitna halvfranska band till exempel. Nu ser man böcker i fönstren "överallt". Lustigt, som sagt. Ja, det var kanske inte jag som uppfann hjulet trenden ända ifrån första början, men ändå.

Fridlysta


Grön flodtrollslända är det. Likaså grönfläckig padda. Och långbensgrodan. Lika bra att stinkpaddan också får leva i fred, tänker jag. Och alla andra grodor, paddor och ödlor som kväker och slingrar sig runt på olika håll i vårt högt avhållna avlånga land.

Hittade en riktig bra-att-ha-folder på biblioteket i somras. FRIDLYSTA växter och djur i Sverige finns att laddas ner, eller beställas, hos Naturvårdsverket.

Det är väl annars mest då, på våren och sommaren, som man tänker på att det finns växter och djur som är fridlysta. I vinterkyla och mörker känns det på något sätt inte lika aktuellt. Men tänk då på mistel, lummer, varglav och långskägg. Alla fyra arterna är fridlysta, även om man får plocka viss typ av lummer till husbehov. Däremot får man inte alls gräva upp den eller plocka den i försäljningssyfte.

Förresten, varför har nästan alla fridlysta mossor så lustiga namn? Hör bara på de här två: Hårklomossa och pyramidmossa.

Och så var det då fönsterlaven, kanske mera känd under sitt smeknamn vitmossa, som - åtminstone förr i tiden - plockades in i stora mängder till adventsljusstakar och allehanda juldekorationer. Fönsterlaven är inte fridlyst, men eftersom lavar växer mycket långsamt ska man alltid vara varsam och inte plocka dem i onödan. Allt enligt den fiffiga FRIDLYSTA-foldern.

:)
/helena

ps Nu har trollsländan äntligen landat. Stadigt sitter den nu på mannens jeansskjorta. Den hamnade inte riktigt så nära hjärtat som jag först trodde. Den flög nästan ända in i armhålan faktiskt. Fast det är klart, där kan det säkert också bli varmt (och skönt?) emellanåt.

pps Hos Naturvårdsverket kan du läsa mer om de växt- och djurarter som är fridlysta (enligt artskyddsförordningen) i hela landet (mer än 300) och de ytterligare 50 arter som är fridlysta i ett enskilt län eller i en del av ett län.

måndag 24 november 2014

Bakom stängda dörrar


Ägnar min tid åt en del omöjligheter. Som mörkerfotografering och måndagspigghet.


Måste ta en paus från alla omöjligheterna. Jag gör det genom att kolla så att ni säkert inte missade den franska filmen i fredags? Bakom stängda dörrar. Eller här är det nog bäst att snacka originalspråk faktiskt: Dans la maison (i regi av Francois Ozon), för tydligen finns det en amerikansk 90-talsfilm som har exakt samma svenska titel. Lite smått förvirrande. Lite smått överraskande var det för mig att Svt Play visar hela filmer. Till fredag 28 november går det att se den här spännande filmen där. Spännande och spännande förresten, det står visserligen thriller i beskrivningen, men jag skrattade nog mest. En rolig thriller.


Dans la maison lämnade mig med en känsla som inte riktigt ville lämna mig. Känslan av att min världsbild hade ruckats en aning. Bara ett litet, litet grand. Men alldeles tillräckligt för att ha fått mig att se på min omgivning med lite andra ögon.

Och slutet är såå fritt för tolkning. Mannen hade en tanke, och jag hade en helt annan tanke. Sedan kom vi på minst en tolkning tillsammans också. Men vi tar det väl ifrån början:

Det handlar om skrivandet, dess natur och villkor. En klass får i uppgift, av sin lärare, att skriva en kortfattad redogörelse om hur helgen som just farit har varit. De flesta skriver alldagligt, ja småtrist navelskådande om smartphones och pizzor, men Claude utmärker sig. Han beskriver ett besök hemma hos en nybliven kompis. Ingående beskriver han bland annat "doften av en medelklasskvinna". Och så avslutar han med fortsättning följer. Och som den följer!

:)
/helena

ps Blev först ledsen när jag läste att fantastiska Kristin Scott Thomas (som har en mindre roll i Dans la maison) slutat helt att filma. Men sedan tänkte jag att det var starkt av henne att sätta ner foten. Tragiskt att kvinnor så ofta, fortfarande, på 2010-talet (!) "fackas in" så mycket hårdare och snävare än vad männen gör. Hög tid att kvinnor - i alla åldrar - får mera fritt spelrum nu va?! Både bokstavligt och bildligt. 

lördag 22 november 2014

...likt en spegel.

 
Vintern vill också vara vacker. Vissa dagar lyckas den verkligen med det.
:)
/helena

fredag 21 november 2014

Barn har bara en konvention


"... Barn är smarta, och de kommer på massa olika sätt som man kan ha roligt på. Många vuxna har glömt hur det var. Och det är farligt för ett samhälle. ... "

/sagt av Toshiko Horiuchi MacAdam, i del 6 av UR:s serie KVALITET


Minns, som om det var igår, den milda augustikvällen mot min panna. Råmandet från den välfyllda kohagen. Vandringen i fridlyst land. Kattugglan som vi aldrig såg. Enstaka hus, liksom utslängda vid sidan av stigen. Och brådskan som kom på slutet.

En av alla dessa väntande vinterdagar ska vi bläddra vidare, bland trollskog och skogsråmanden.

Med ett såsantsåsant-citat från en konstnär som virkar (!) lekparker, och med en av sommarens grönaste minnesbilder, vill jag önska er en kul helg!

:)
/helena

ps Funderar på att leka lite Kurragömma. Fast då blir kanske maten kall, och han som har lagat den sur.

torsdag 20 november 2014

QUIZADILLAS!


Helena & Halvan. Det var innan jag förstod att vi skulle team:a upp med en bekant och hennes kompis som jag kom på vårt lagnamn. Min andra halva - mannen - drog lite på munnen och så var det namnet beseglat. Inte beseglat med drypande, droppande filmblod kanske, snarare då med pålagda, påklistrade gabflabb. Eller nåt.


Det var i samband med 100-årsfirandet av Röda Kvarn som det märkliga namnet/begreppet Quizadillas kom i vår väg! En levande filmfrågesport! Vilken kul idé, tänkte vi när vi först hörde talas om det. My two favourite things in the whole wide world!, tänkte jag, innan jag hann tänka efter ordentligt. Film och frågesport ligger i alla fall på topp-tio-listan över saker som jag verkligen gillar att slösa min tid på. Vi fick ta del av mer eller mindre historiska filmscener som spelades upp av  Quizadillas sköna medlemmar. Scener som framfördes med både inlevelse och kusligt kul närvaro.


Ett i högsta grad levande filmquiz, som sagt. Fart och fläkt och lite fräckt, skulle man kunna sammanfatta det.

De håller väl kanske mest till i Göteborg med omnejd - det hörs väl på namnet - men de är nog inte främmande för att åka en lite längre bit bort, om det skulle vara så.

Och bara för att vi råkade vara i ett extra symboliskt sammanhang - och i en supervacker, anrik biografbyggnad - när vi svarade på svåra och lätta och skitroliga filmfrågor, så betyder det inte att du och dina kompisar eller arbetskamrater eller vilka ni nu kan vara, behöver vara det. Quizadillas-gänget kommer till din förening eller firmafest eller ja, inte vet jag vad. Det är väl bara att fråga.

:)
/helena (& halvan)

ps Nej, vi vann inte. Vet inte om det är bra eller dåligt att upptäcka att man är en något mindre filmnörd än man hoppades befarade vara? Men vi satte åtminstone ett delmoment helt och hållet. Det med sexscens-ljuden. Inga fel på våra öron inte. Jodå. Så att. Sug på den. Eller gör inte det förresten.