Hästarna låg ner i hagen. En hel flock. Så där som kor brukar ligga. Det var på väg att bli mörkt ute. Eller ljust.
Många hästar. Bruna med svarta manar. De kisade med ögonen. Halvblundade. Från himlen föll snö. Stora, glesa, luftiga flingor. När jag vaknade kände jag mig glad. Och sval. Både av hästarnas lugna frustande och av snöflingornas saktmodiga dans ner mor marken.
Jag bara älskar sådana drömmar!
Bara några timmar senare såg jag Carol. Där föll snön på precis samma sätt. Exakt som i min dröm. Även om hästarna inte syntes till. I alla fall inte i bild.
Cate Blanchett och Rooney Mara gör ett bra jobb. I en film som inte fyller ut hela kostymen. Den är för kort för att avhandla något så invecklat som brännbar kärlek. Inget hinner utvecklas tillräckligt mycket för att filmen ska kännas komplett. Lite så kände vi när vi sett den. Som att något fattades. Synd, när ämnet är så viktigt. Rätten-att-älska-vem-man-vill-ämnet. Fri-kärlek-ämnet.
Men den var så vacker att titta på! Kläderna - broscherna! - inredningen. Snön! Allt i ett tvättäkta amerikanskt femtiotalsskimmer. Med julstämningen som ett extra glittrigt filter över sig.
Tänk att det är trettio år sedan nästa år, som muren revs. Ja, jag bytte ämne väldigt bryskt här... Tänk hur hoppfullt allt kändes då, när jag var nitton år. När den så kallade järnridån föll. Steg för steg, med hjälp av makthavare som var beredda att kompromissa för högre värden och bättre livskvalité. Det känns tufft att tänka på hur maktbalansen ser ut idag. Hur det känns som att egoismen är tillbaka. Se-om-din-egen-dörr-först-och-sedan-stänga-den-i-ansiktet-på-den-som-råkar-ha-oturen-att-stå-bakom-dig-mentaliteten. En återgång till något unket, förlegat och röd-knapp-galet.
Nog om det. Allt är ju inte ankskit, trots allt. Mycket går framåt, trots de maktgalna gubbarna.
Och min nya vintage-investering, min West Germany-vas, är ju så glad och käck med sina stora blommor på! Tror jag har nästan tio W Germany-vaser nu. Några stora, några små, några med stora blommor på.
Och så har vi läst ut Ett litet liv. De drygt sjuhundra finstilta pocketsidorna höglästa på mindre än två månader. Rekord! Det är bara en riktig bladvändare som kan ha den effekten på ens liv. När boken blir viktigare än - nästan - allt annat. Kändes nästan som att vara tillbaka i bokslukaråldern igen. Boken fick följa med oss överallt - nästan.
Vi går mest runt och är tysta nu, sedan säger någon av oss något om Jude. Sedan är vi tysta igen. Tills någon säger något om Jude och hans vänner igen. Bara en riktigt bra berättelse kan ha den effekten. Bara en mästare på att mejsla fram karaktärer kan påverka ens medvetande så starkt.
Läs den inte!
Vad nu då? Jo, jag tänkte köra med lite omvänd logik här, som man gör med barnen ibland. När man säger till dem att göra si och de trotsigt väljer att göra så istället. Väljer att göra precis tvärtom. För jag vet inte om jag vågar rekommendera er att läsa Ett litet liv. Och jag vet inte om jag vågar låta bli att rekommendera er att läsa Ett litet liv. Bestämmer ni er för att läsa den, och tillhör kategorin "känsliga människor", måste ni vara beredda på allt. På att berättelsen kommer kräva ALLT av er. Kräva hela er uppmärksamhet. Hela er kraft.
Tror inte det är någon idé att citera något ur Hanya Yanagiharas bok här. Det går nämligen inte att välja ut något. Allt är så välskrivet. Allt glöder och flödar av metaforer. Tankarna far genom huvudpersonernas huvud lika snabbt, och samtidigt eftertänksamt, som vore de geparder iklädda sidenpyjamas.
Ibland under läsningens gång funderade jag på om det verkligen kunde vara en människa av kött och blod som lyckats skriva allt det där. Lyckats tänka allt det där. Lyckats känna allt det där. Förmedla allt det där. Det är lätt att få känslan av att det är någon slags "skrivmaskin" som har spottat ur sig språket så klockrent och självklart.
Och då kanske allt är ännu bättre på originalspråk?
Läs den!
<3
/helena
ps Om ni har tillgång till SVT Play och inte har hunnit se Carol tidigare, kan jag varmt rekommendera er att utnyttja möjligheten att ta del av den så länge den ligger uppe där - t. o. m. lördag 11 aug.