- Säg en siffra mellan ett och tolv. Snälla, du. Sa jag till mannen.
- Sju, sa han. Och sedan undrade han såklart varför.
- Jo, för att jag inte kan bestämma vilken bild jag ska lägga in överst.
- Då måste du förstå att det betyder, om du inte kan välja alltså, att det inte spelar någon roll vilken bild som hamnar var.
Ibland tycker jag det är svårt att hitta "rätt ordningsföljd" på mina bildsekvenser härinne. Ett så kallat lyxproblem. Men här och nu tog jag verkligen mannen på orden och la in fotona lite hur som helst. Huller om buller. Utan inbördes ranking eller ordning. Jag tycker det blev ganska bra så. Hoppas att ni gillar.
Egentligen är det ju inget märkvärdigt, bara ett par "snabba klipp" från vår onsdag och någon ytterligare dag innan dess.
Brukar ni också ta sopsorteringsoporna med er när ni ändå ska göra något annat ärende? Ibland blir det ihop med kvällspromenaden, ibland blir det på vägen förbi, på väg till något annat. Häromkvällen hittade jag en katt. En sopsorterings-katt. Jag hittade en sopsorterings-skatt!
Det finns ju ingen plats att sortera porslin bland de små kvartersbaserade sopkärlen, då behöver man uppsöka någon av de större återvinningscentralerna istället. Det var det tydligen någon som inte hade orkat göra. Ajabaja!
Fast lika glad är jag ändå - i just det här speciella fallet - för att någon bara dumpat sin vita katt bredvid glasåtervinningen. Två vita katter, var det faktiskt. Men den ena hade råkat ut för ett missöde. Den hade inget ansikte kvar. Face Off, sa mannen.
Alltså, först tänkte jag bara räddat den från sopdöden. Tagit med och lämnat in den, på någon för föremålet lämplig second hand-inrättning. Sedan blev jag tveksam. För trots att kissen är omärkt, och förmodligen massproducerad, så har den något visst. Något som talar till mig. Jamar till mig.
Alltså, fick jag rensa ut ett par andra saker - ganska fina saker faktiskt - två glassaker som fick lämnas in på second handen istället. Istället för katten som fick ta plats högst upp i badrummet. För vem behöver inte en trettio centimeter hög vakt-katt, som håller ställningarna när man kissar? ;)
På det väl luftkonditionerade biblioteket bläddrade jag igenom det senaste numret av Antik & Auktion (nr 8 2018). Beundrade bland annat antikexperten Maria Granströms sommarhus. Ett hus fyllt av en skön mix av ting med historia.
Sedan spelade vi boule. Eller nej, det kan vi inte. Vi spelade vår variant. Lite boule for dummies, så där. Men kul.
Och så skrev jag en liten sak (har även kommit en bit till på Spår i gräset, vi får se när jag hinner renskriva det), ett par rader inspirerade av sommarkvällens ljud. Jag kallar den Kvällskör:
Sjöfåglarnas stackato
MC-mullret
Vattendroppet, helt nära öronsnäckan
Den tuffa båtmotorn
Charterflygets avskedssång - dov ljudridå
Bussen-hem-bullret
Ring ringlande tågsignal - högfrekvent ljudnivå
Mullret, nu starkare
Fyra hjulljud från fyrhjulingen
Paddel-plumset
Pladder, röster på avstånd
Visslingen
Visslingen igen
Sommarsmatter - glatt, busigt
Mopsiga moppar
Hojtande
Jazzmusiken, en kuliss
Saxens kaxiga salivånga
Basgången
Grusgången
Grussången
Knastret
Myggans viskning i ytterörat
Myggans viskning, en annan nu
Pennans krafsande
Myggans viskning
Myggans viskning
Min älsklings röst:
Nu går vi hem.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar