Datorn och jag kunde inte låta bli att lägga ett vattenfärgat, mörkare skimmer över väggmålningen på bygdens stora fotbollsson (Fotbollsson, haha, det låter det, vilket efternamn!). Ni hör, min töntiga, västsvenska humor har jag inte förlorat (synd, tänker säkert ett antal nu...), trots att vi är utslagna ur VM.
Med höjd blick ska vi blicka tillbaka på ett historiskt blågult VM. Laganda, när den är som bäst. Även om vi kanske hade behövt en Zlatan, trots allt. Åtminstone en halv-Zlatan. Någon som kunde stuckit upp huvudet ur mängden, när motståndaren minst anat det. Lite så. Efterkonstruktioner är ju så trista. Analyser är viktiga för att gå vidare, men nu får vi deppa en stund innan vi höjer blicken igen.
Personligen tycker jag att det har varit/är lite dubbelt att fotbollen pågår så länge, det hindrar allt annat jag vill få gjort under dessa dyrbara, lediga sommarveckor. Saker som ska göras. Många roliga saker, en del mindre roliga och en hel del välbehövlig tankevila. Lyxproblem, kallas det visst. ;)
Snart, snart - var inte oroliga - kommer det hända annat härinne än fotboll, var så säkra. Men nu laddar vi inför ännu en högklassig match. Jag hoppas på ett dramaturgiskt mästerverk, när värdnationen möter de rödvitrutiga.
Här hemma hejar vi odelat, ohämmat på Kroatien! För att det runtomkring oss i vår närhet finns många, många med en del av sitt hjärta i Sverige och den andra delen i Kroatien.
<3
/helena
ps Shai Dahan heter konstnären bakom muralmålningen på Borås Arena. När jag fotade den förra hösten var den inte riktigt färdig, men så här såg den i alla fall ut i mitten av oktober 2017. Utan sorgligt filter, klar och fin i färgerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar