fredag 30 mars 2018

Vintage i varje tugga


Bordet är dukat med - vintage! Vad annars? Bakbordet, ni vet. Jag kallar det ju så, sedan kvinnan med den vackra kroppen tagit plats vid/på bordet. Vårt köksbord fungerar annars mest som mitt arbetsbord. Så gör även vardagsrumsbordet. Men ibland pyntar jag lite fint och gör plats för en tallrik eller två. ;)


Hänger upp lite annat på väggen då och då också. Mixar och matchar och låter mig, som vanligt, inspireras av de små tingens magi.


Har inte hunnit påskpynta så mycket som jag ville, den här påsken heller. Men på köksskänken fick det vackra porslinsägget komma fram för flera veckor sedan. Ett bra trick, för att påskpyntet ska få stå framme lite längre, är att byta ut det mot något befintligt föremål. Alltså något man alltid brukar ha framme. Normalt sett står det en prylburk här, fylld med diverse smått och gott som aldrig hittar någon bättre plats än i just prylburken. Jag hällde helt enkelt över de små prylarna i påskägget istället och lät prylburken få ta äggets undanskymda plats i garderoben, ett lite längre tag än över bara själva påskveckan.


Annars är nog det allra bästa tipset - angående påskprydnadernas korta säsongsöverlevnad - att pynta med hållbarare ting. Inte så mycket gult nödvändigtvis, mera grönt. Mera vår än påsk. Men i den lilla plättlaggen har jag lagt kylskåpspoetiska ord som "rimmar" med påsk. Som boil och water och drool och egg.

:)
/helena

ps Såg ni Joakim Bengtsson i Antikmagasinet igår? Haha. Vad sa han att han har? Fjorton eller femton flyttkartonger fulla med gammalt påskpynt? Haha. Och den japanska polisen som samlar på Hello Kitty-saker, då. Vad ska man säga? Hihi? Hur kul som helst. Har några avsnitt att ta igen, det om finsk design till exempel och det om böcker. Och det om Kina. Avsnittet om vardagens nödvändiga, men många gånger anonyma, ting är definitivt mitt favoritavsnitt, om ni bara hinner se ett.

Yes. Och höns.


Kom på att ni så klart ska få ett mer officiellt vintage-påskkort. Och vad kan då vara lämpligare än en gammal skolplansch? Inget.

Med detta kackliga, käcka kort önskar mannen & jag er en fortsatt skön påskhelg!

:)
/helena

ps Här kan ni ta en liten del av utställningen som vi var på förra året, om just skolplanscher

Bra låt. Dåligt skämt.


Vi håller på och fågelskämtar - mannen och jag. Utmanar varandra. Det ena sämre än det andra. -Haha, sa mannen och konstaterade att jag, som hela livet retat mig på så kallade dåliga gubbskämt, gått och blivit en riktig hejare på dåliga gummskämt. (fast det är himla kul att få skriva ordet gummskämt, så det gör jag gärna en gång till! Eller ska det stavas med ett m? Gumskämt, ser konstigt ut)

Men jag, vi, ska inte plåga er med alla dem, bara ett enda tänkte jag dela med mig av. Liksom exklusivt till er. Inte ens mannen har fått höra det - än. Så, here we go:

-Vad kallas pippins bästa fjäderdräkt, den hon tar på sig när hon vill vara extra fin? Fågelhonans lilla svarta. Den som gör henne till det stiligaste fjäderfäet i hela nästet. Festnästet.

Svaret kommer i ps:et.

Nu låten. Den jag gått och nynnat på i flera veckor. Med strofen; take these broken wings and learn to fly again. Kommer ni ihåg Mr. Mister? Eller var ni inte födda då...?

Youtube påminde mig om att orden fanns redan hos The Beatles. Fast utan again; take these broken wings and learn to fly. Från Blackbird.

Måste fråga mannen om han har den i sin repertoar. Annars får jag plocka fram ackorden till den också.

Nu lyssnar vi (och tittar på nostalgisk video) på Mr. Mister. Broken Wings. Bara älskar hur melodramatisk han ser ut där han sitter och kontemplerar i kyrkbänken.

:)
/helena

ps Koko Chanel. Eller kanske KoKo Khanel. Alltså frågan borde nog snarare ställts så här: Vem som har skapat den lilla svarta fjäderdräkten? Lite kul. Gum-kul.

torsdag 29 mars 2018

Det står inte fjunifilm...


Var bara tvungen att visa er hur fina de blev - de små, gula påskliljorna som mannen kom hem med på lunchen. Återigen de snällaste av arbetskamrater som önskade glad helg med hjälp av en blomma. Tack!

Naturligtvis var jag, i vanlig ordning, tvungen att vintage-pimpa arrangemanget en aning. I bästa Sol Britt från Gefle står de nu så stolta i påskparad. Och gör mig glad!

 
Inget, absolut inget, från blomstergruppen gick till spillo...

:)
/helena

ps Hade tänkt att hinna visa er några fler av mina vintage-pyntade små hö(r)nor här hemma, men tiden går ju alltid så fort. Just nu håller jag på att tömma minneskortet, samtidigt som jag försöker rama in en bild och hitta en låt jag längtat efter länge. Så, vi får väl se hur det blir. Ses vi så ses vi, annars önskar jag er en riktigt Glad och God Påsk här och nu!

tisdag 27 mars 2018

Peaceful pippi


Den är inte stor. Två, tre centimeter naggande god fågel. Fågel med fredliga avsikter. Och goda intentioner. Dessutom med en aning hoppfullt grönt i näbben.

Precis vad vi och hela världen behöver. Eller hur?

<3
/helena

ps Tjugofem spänn kostade den - den skimrande sköna broschen. På Erikshjälpen i Skene. Som hittat!

Från löskokt till hårdkokt


Tog väl några fler minuter än att koka ett ägg - att fixa till det här fotot lite grand. Ett slags ägg blev det. Typ.


Det började så här.


Eller snarare så här.


Ska vi vara helt ärliga, så var det faktiskt så här det började. Råmaterialet. Klickade bara. Såg något. Färger som var fina. Och något mer. Ett ögonblicksverk.

Ett slags påskägg blev det. Fyllt med kvinna i darrig vårsol och en gullig, prickig hund!

:)
/helena

fredag 23 mars 2018

Inte helt tröstlöst


Ånej! Har ALLA fjärilarna flugit sin kos?! Tanken flög genom mitt huvud den där dagen, när vi lämnade in fyra kassar med saker, förlåt föremål, till välgörenhetsbutiken. Faktum är att jag skiljdes från minst tre föremål med fjärilar på då, och fick lätt panik, för fjärilar kan man ju bara inte leva utan! Men sedan gick jag runt mellan rummen och insåg att det finns flera fjärilar kvar. Några i varje rum till och med. Puh.

Jag hoppas verkligen att någon tar den fina broderade bonaden till sitt hjärta, på samma sätt som jag gjorde i några år, men hur det än var så hittade den aldrig någon riktigt bra plats här hemma. Bättre då att de - de blå fjärilarna - fick flyga vidare.

"Sommardagar
som fjärilar brokiga
fladdra omkring mig 
yra och tokiga"

/av Levi Rickson
a.k.a. Jeremias i Tröstlösa


Sommartider Hej Hej!

Nja.

:)
/helena

ps Den beskurna bilden ovan är hämtad ur en av mina svartvita favoritböcker: Pärlugglans skog av Hans Lidman (LTs förlag 1960). Bildtexten på sidan är också vacker, påminner oss om - trots nattviolens närvaro - att vi går mot ljusare tider, även om termometern fortfarande beter sig mer lynnigt än vanligt. Hör bara: "Solen lockar djur och växter. Kopparormen kikar fram under barkflagan, den stora makaonfjäriln sitter fastklamrad på lavig stenvägg. Och i solstrimman slår nattviolen ut sina vita, välluktande blommor." Rättstavningsprogrammet bråkar förstås med "fjäriln", men det står ju så. Och jag tycker att det är fint just precis så. Riktigt fint faktiskt.

tisdag 20 mars 2018

Gamla tag. Och nya.


Har nästan glömt bort vad det här skulle handla om, det var så länge sedan jag satte ihop de här fyra fotona. Tyckte mest att de var snygga tillsammans. Två av dem tror ni er kanske ha sett här inne förut, men se där tror jag bestämt att ni tar fel! Men liknande motiv har ni definitivt sett.

Jo, det var det här med nya tag. Fast nu känns det som det var ganska längesedan som året var nytt. Men det var det jag funderade runt. Runt årets början. Nya tag - är det inte så man brukar säga? Dags att ta nya tag. Kavla upp ärmarna och allt det där. Då kom jag att tänka på att jag mest tar gamla tag. Kända och invanda tag och steg. Fast ändå inte. Lite nytt har nästan omärkligt smugit sig in bland alla rutinerna. Fast inte årsbaserat förstås, mer lite-som-livet-är-konstruerat-baserat. Både förutsägbart och helt oberäkneligt. Ja, ni vet.

Vi kan väl ta det lite i stödordsform, även om bilderna mycket väl kan tala för sig själva. Anyway.
  1. Sport. En massa, massa sport. OS. Och Paralympics, förstås. Och skidor i allmänhet. Skidskytte och alpint i synnerhet. En massa sådant har vi naturligtvis tittat på. Curling! Så himla underhållande. Och fatta hur mycket skickligare de som sitter i rullstol måste vara! De får inte ens sopa och därigenom hjälpa stenen lite på traven. Och just det ja - ridsport! Hoppning. Så himla kul att titta på! I april väntar finalen sänd från Paris. Gissa vem som ska sitta klistrad framför rutan då? (Fotot tog jag förresten under SM-veckan förra sommaren. Det påminner mig om alla de som blir fyra. Eller femma. Eller tia. De som är hur bra som helst. Men ändå. De som hamnar strax utanför rampljuset).
  2. Vintage. Second hand. Begagnat. Antikt. Känns som att jag har skrivit de orden alltför sällan den senaste tiden. Tiden har gått åt till annat. Som att ta hand om alla vintage-skatter jag fann förra året. Tvåtusensjutton. Vilket lyckat second hand-år, hörni! Känns som att jag hittade allt. Allt mellan himmel och jord och en massa bra förvaringsenheter. Unika och läckra. De börjar så smått finna sina platser och fylla sina uppgifter här hemma. (Fotot som togs i juli förra året får mig att längta ut på landet. Bara sätta sig i den gamla skrotbilen och fylla ögonen med allt det gröna som far förbi!)
  3. För nästan exakt ett år sedan fann jag den här tavlan, funderar på om det inte börjar bli dags för den att komma upp på väggen snart. Annars har jag faktiskt satt upp en hel del "nytt" på väggarna. Ändrat och fixat och donat. Och blivit helnöjd ibland. Ibland mindre nöjd. (Fotot, på tavlan som heter "Duvor" kort och gott, får mig att gå ut i hallen just i detta nu för att kolla vad det var konstnären hette nu igen... Nu ska vi se, det finns en väldigt informativ etikett på baksidan - himla praktiskt - som berättar att konstnären heter Kerstin Lundberg-Stenman. Litografin är märkt 1961 och jag tror att den kostade mig en hundring eller två eller så).
  4. De älskade vintage-tingen! Som jag älskar att pyssla runt med dem. Älskar att finna dem nya platser, där de kan få ett nytt innehåll, ett nytt samband, i bästa fall en ny innebörd. En ny infallsvinkel. Sätta ihop och dra ifrån. Stilleben-sjukan går aldrig över. Ju obetydligare ting, desto större blir utmaningen att få dem att glänsa! (Fotot från en av mina kära second hand-affärer påminner mig om att jag vill bredda ordförrådet angående tingen. Har sagt sak en gång för mycket. Skrivit sak - minst - en gång för mycket. Och grej. Ting kan väl åtminstone få förvandlas till tingest? Och ett och annat föremål). 

Annars då? Vad har jag då gjort istället för att blogga denna vinter - förutom min ordinarie verksamhet att producera diverse text och bild? Har läst en hel del. Och bläddrat. Plöjt högar av gamla, glansiga tidningsmagasin. Och återupptäckt (återuppväckt?) ett gammalt datorspel. Ett sådant som dagens unga skulle skratta ihjäl sig åt. Ingen grafik. Ingen action. Bara roliga spel. I lagom långsamt tempo. Som tetris och sådant.

<3
/helena

ps Det allra bästa jag/vi gjort är nog utrensningen vi genomförde inför Alla hjärtans dag. Vi letade högt och lågt här hemma, för att hitta saker vi kan leva utan. Saker som kunde vara fina, bra, praktiska för någon annan att få, till alla hjärtan eller så. Tavlor och spel och knasiga saker och fina saker lämnades in till bästa second handen. Tror bestämt vi lyckades fylla fyra kassar! Så nu finns det plats för 2018-års skatter!

fredag 16 mars 2018

Snapshot på snapshot


ÖNSKELISTA!

Väckarklocka
Cornelis Wresvijks samlingsskiva "Den flygande Holländaren"
Oinspelade band
Fredas nya "Tusen eldar"
Böcker: "Vill hem" av Jonas Gardell
Kalender
Uppslagsbok typ Tidens kalender

En kille som har annat än sex, sprit, tobak, k-a, datorer, böcker, Nina S, bilar, utseendefixering i hjärnan och som först och främst är en vän och kompis. Någon som man kan lita på både när man är glad och ledsen, som inte vill vara ute varje kväll utan någongång kan tänka sig att vara hemma och mysa. Han ska ej tilltala andra tjejer.


Haha. Jag borde kanske satt citationstecken runt det där, trots att det är jag själv som har skrivit det. Haha. Så kul. För cirka trettio år sedan skrev jag önskelistan ovan. Och flummade ut rejält på slutet. En vettig kille/pojkvän var nog det som stod högst upp på min önskelista just då. Och faktum är att det var en kille jag mest av allt önskade mig i år också. Jodå.


Vi tar det väl ifrån början, det vill säga lite mer i nutid än vad den gamla önskelistan kan betecknas som. Det började med att jag rensade bland en massa papper och av bara farten kände för att ändra om lite här och där. Jag slängde till exempel John Lennon! I mer än tjugo år har han suttit på vår vägg och hållit oss - mannen och mig, oss musikälskare - sällskap. Med teskeden så käckt i mun. Nu ska det upp något annat på den väggen, bestämde jag! Och det blev ju bra. Men...


...som jag saknade honom - John. Redan efter ett par dagar började jag längta efter hans sällskap igen.


Så då började jag surfa efter en ny bild. Och hittade precis vad jag sökte. En rolig, annorlunda ögonblicksbild på John. För det var John jag ville ha, inte Beatles. Vet inte varifrån fotot är hämtat egentligen, förmodligen från någon filminspelning eller något sådant. Får nog ta och forska lite mer i det så småningom. Och försöka nosa upp vem fotografen är också då kanske.


Nu har jag ramat in bilden. Hittade till slut en ram som nästan passade, det behövdes bara trimmas bort ett par millimeter i varje kant. Mannen fick skära, jag vågade inte.

Är man smart så köper man sin affisch/fotoprint/foto färdiginramad/t. Mitt print är beställt hos Allposters. Där finns allt. Verkligen allt. Sökte bara på Lennon så fann jag precis vad jag ville ha.

Tror jag fick allt på den där gamla, sköna önskelistan (även om jag inte kunde titeln på Gardell-boken exakt). Att jag fick en man som uppfyllde alla de där kriterierna och mycket mer - det vet jag med säkerhet!

Tack Älskling, för fotoprintet på John. Och för att Du är min.

<3
/helena

ps Haha. Undrar om jag fattade hur kul den där sista meningen var - är - då när jag skrev den som frustrerad tonåring. Kul och dubbeltydig. Haha. Tror bestämt att jag borde ta och rama in den där önskelistan också.

pps Om man hellre vill ha en bild på Beatles, då kan jag varm rekommendera det här swimmingpool-fotot. Så coolt. Tänk er det i ett riktigt stort och läckert inrett badrum. Ja, med kristallkrona i taket och John och co. som sällskap när man tar sitt varma bad. Eller sjunger för full hals i duschen!

tisdag 13 mars 2018

Lek med maten



:)
/helena

ps Och allt som började så oskyldigt den där novemberdagen. Ett retroomslag och ett "live-collage" senare var bildserien Lek med maten född. Det var väl inte riktigt meningen att det skulle verka så snuskigt... Eller jo, det var det nog. Funderade på vad bilden/bilderna skulle heta på engelska och kom fram till att Love Bite kändes lite lagom passande. Eller opassande.

pps Ni tittar väl på Kulturfrågan Kontrapunkt? Såå in i vassen svårt, men kul och givande och intressant. Och lärorikt. Mannen och jag var superstolta över oss själva när vi löste en av litteraturfrågorna med gemensamma krafter, förra veckan. Trots att vi var så förkylda. Båda lagen gick bet! Hemingway, va?! Roth, va?! Vi hade rätt (fast det rätta svaret skriver jag inte här - ifall det är någon där ute som vill titta ikapp)! En klassiker som jag faktiskt har läst, för länge sedan. Kommer inte ihåg handlingen så bra, men minns känslan som alltid stannar kvar när man tar del av något riktigt givande kulturellt. Varför nämner jag då Kulturprogrammet ifråga här? Jo, för att det fanns med ett "matigt" collage i senaste avsnittet. Inspirerande TV-tittning, minsann!

måndag 12 mars 2018

H som i hej där!


Hej. Och hå. Vilken vecka. Vilken vecka? Veckan som försvann i förkylningens omtöcknade tecken. Här sitter jag nu och försöker omgruppera, hatar - hatar är ett starkt ord, men det är det som känns bäst att använda här och nu - att försöka komma igen efter en förlorad vecka. Eller förlorad och förlorad, lite mysigt var det ju att vara hemma tillsammans. Och hosta tillsammans...


Fast det är ganska jobbigt när man blir sjuka samtidigt, ingen orkar ju liksom pyssla om den andra ordentligt. Man får försöka pyssla i skift, så gott det går. Men det där med att hosta i skift är ingen höjdare, hör ni. Precis när den ene har lyckats somna så får den andre en ny hostattack. Och hej och hå. Fast vi lovade varandra att inte klaga - vilket vi naturligtvis inte kunde hålla - men ingen av oss har haft någon kraftigare förkylning på två år innan förra veckans manfall. Och kvinnofall. Så då får man helt enkelt vackert låta bli att klaga.

Äsch. Nog om det. Det är väl inte direkt så att mannen och jag är de enda som råkat ut för en envis virus i vinter? Nä, jag tänkte väl det. 

Mannen är tillbaka på jobbet, och jag, även om jag inte är bra ännu, försöker komma igång med lite smått och gott på min to-do-list. Som de här bilderna. Kollage. Collage. Kul collage. Tror jag. Vänta så får ni se. Och så skriver jag på en liten fågelinspirerad sak.

:)
/helena 

ps Vore allt fint med lite grönt i de där tomma bruna hålen nu. I de saltglaserade gamla kärlen alltså. 

torsdag 8 mars 2018

Ord med tyngd


"... Men naturligtvis finns det också män på mina väggar, slutar Siri Derkert. Jag är varken profetissa eller manhatare - allra minst det sistnämnda. Och jag tror inte ett ögonblick att kvinnor är bättre än män. Men jag tror att de har samma möjligheter som män att skapa nytt om de får den chansen till trygghet och självförtroende i sin egenskap av människor, som alltid så självklart tillkommit mannen! ..."

Sagt av konstnären Siri Derkert. En stor förebild. STOR. Både konstnärligt och feministiskt. Och medmänskligt.

<3
/helena

ps Citatet är hämtat ur boken med samma namn som kvinnan: Siri Derkert (1974), av Rolf Söderberg. Tror bestämt att det fanns ett par ex till salu på Bokbörsen när jag tittade in där för en stund sedan. Just saying.

torsdag 1 mars 2018

Med våren i bröstfickan


Utanför virvlar pyttesmå snöflingor. Det ser nästan ut som om de dansar med varandra. Wienervals? 


Långsam. Rytmisk. Böljande. Så ser den ut - iskristallernas väg ner mot den vita marken. 

I Marsfjällets skugga, så står det på en av de avdammade bokryggarna i String-hyllan i sovrummet. Och lite så känns det väl - som att den första vårmånaden börjar i skuggan av ett stort berg av snö. 


Fast jag klagar inte, här inne är det varmt och skönt, och flitens lampa behöver inte tändas förrän relativt sent, när allt det vita utanför reflekteras in så ljust. Det är nästan för ljust. Åtminstone för en ljusskygg, ljuskänslig nattmänniska som yours truly. 

Jag klarade faktiskt nästan att trä i tråden i det lilla, lilla nålsögat - utan hjälp av någon förstorande lupp. För nu ska den där gäckande skjortknappen äntligen komma på plats!


Och den där förargliga bläckplumpen ska äntligen döljas! Den bläckblå fläcken på mannens ficka är inte så stor, men tillräckligt stor för att synas för mycket. 

Dessutom är skjortan alldeles ny. Inte helt ny, second hand-inköpt är den förstås, men förutom fläcken på bröstfickan är den i stort sett i tipptopp skick. Praktiskt taget oanvänd, vad det verkar.


Undrar just om det räcker med en enda blomma? Eller ska han få en hel liten rabatt där runt bröstkorgen? Nja, lagom är väl fortfarande bästa va?

Den gamla uttjänta koftan kommer väl till pass här. Har alltid tyckt att det är synd att slänga de broderade blommorna, de står ju fortfarande i full blom även om plagget i övrigt är ganska slitet. 

Glad vår på er! Ändå liksom.

:)
/helena

ps Tricket - när man inte hittar någon knapp som matchar de övriga knapparna helt och hållet? Ta en helt annan knapp vetja! Välj annorlunda. Bryt av med en annan färg. Bara storleken stämmer någotsånär, så man slipper ändra själva knapphålets passform. Och varför inte välja ytterligare en annan färg på tråden, när vi ändå är igång?