onsdag 30 april 2014

Blommig falukorv


Mjölken är inte sur, fast jag har smitit.
Den väntar snällt medan sinnena försjunker ett slag.
Bara en liten stund med näsan nedborrad.
Med näthinnan fylld.
Klorofylld.
Pulsen, slår sakta av på vardagstakten.
De riktigt röda rosorna lockar mig mest.
Bara ett par meter härifrån letar mannen efter en fin gurka.
Falukorven väntar på sin tur.
Olivoljan halkar nästan helt ur minnet.
Undrar om vi har några ballerinakex kvar?
Allt kan köpas för pengar.
Alldeles i närheten slår slentrianen ut i full blom.
Men inte härinne.
En oas!
Mitt i pannkakssmeten.

:)
/helena

måndag 28 april 2014

En bra start


Kan det finnas något bättre sätt att börja dagen på? Än med att krama ett träd?


Fast grannen undrade nog vad jag höll på med. Hoppas att han inte missade sin buss bara.


Sedan gick jag runt en liten stund. Bara runt hörnet. Letade efter tecken. På liv. Och rörelse. Och vår! Sedan gick jag in. Och fortsatte leta.
 
:)
/helena

söndag 27 april 2014

En skopa svårsmält, en skopa lättsmält


Såg ni filmen Good (2008)? Om inte - gör det! En film som bygger på en pjäs, och jag har en stark känsla av att pjäsen var bättre än filmen. Alltså att själva storyn förmodligen lämpade sig ännu bättre för scenen.

En film utan lättsmält budskap. "... Millions of "good" people found themselves in a society spiralling into terrible chaos. A film about then, which illuminates the terrors of now. ..."

Men visst, Viggo Mortensen gör som vanligt en gedigen insats i huvudrollen och jag läste någonstans att han såg pjäsen i London någongång i början av 1980-talet och att han själv blev mycket imponerad av den då.

Och nu blir det en krystad övergång här till...eh...något mera lättsmält, nämligen glass. Har ni provat någon av GB:s fem Magnum-kisses än? De lanserades förra året. Mmmen, jag testade den tredje, passionerade, kyssen nyss. Den beskrivs som djup och förvirrande och jag är böjd att hålla med. Hela tiramisun är härligt krämig och kaffesmaken är precis lagom framträdande. En farligt god kall kyss. Kanske som en svalkande godbit till kaffet? Rekommenderas varmt!


När jag sökte runt lite i "glassträsket" hamnade jag på en så intressant sida/sajt: The History Kitchen.

Jag tillhör väl inte direkt kategorin som surfar runt så där jättejättemycket bland alla ögongodisfyllda matsidor därute, men den här matsajten är verkligen i min smak. Den handlar om historien/historierna bakom maten. Bakom rätterna vi ställer på bordet. Var kommer de ifrån? Hur kommer det sig att vi kallar maträtterna som vi gör? Osv.

Här kan ni läsa om glassens långa väg in i vår tid. Referenser till glassliknande rätter finns att finna redan i bibeln, och den förste amerikanske presidenten, George Washington, lär tydligen ha varit en riktig "glassgris". Lincoln lät sig tydligen också väl smaka, särskilt när hans maka Mary Todd serverade bär till den krämiga kalla massan.

Till sist vill jag bara påminna om att säsong två av det välgjorda brittiska kriminaldramat Bletchley circle, vars handling denna gång utspelar sig i början av 1950-talet, börjar sändas alldeles strax. Söndagar kl. 21 i SVT1. Missa inte!

Och om ni, mot förmodan, missade den första säsongen, så går den fortfarande att se här på SVT play i ytterligare tre veckor eller så.

Känns extra skönt att evigakvinnor-bloggen får rekommendera en serie som verkligen klarar det "knepiga" Bechdel-testet med både glans och bravur!

:)
/helena

ps När jag, som en hårslitande galning!, letade bland mina tavlor efter en liten bild med Eiffeltornet på, så hittade jag den här tavlan istället - och två till i samma stil. Allt dammet på och runt dem påminde mig om att det var länge sedan nu som jag köpte dem på Myrorna och att det var alldeles för längesedan som dammsugaren besökte det hörnet av hemmet. 20 kronor styck kostade de, tydligen. Det är inget jag kommer ihåg, men prislapparna hade - som tur var - inte heller blivit bortstädade.

fredag 25 april 2014

"...som ett träd som blommar på en asfaltsgård..."


Solen gick i moln innan glassen nådde munnen. Kaffet var ljummet när vi äntligen kom fram till utflyktsmålet - parken med alla de små söta kaninerna. De två sista raringarna skuttade snabbt snabbt iväg, bort över järnvägsrälsen, samtidigt som jag slog upp bildörren. Lakanen låg kvar så länge i maskinen att blommorna på dem nästan verkade ha vissnat när de till slut hängdes upp.

Men ibland bara bestämmer jag mig, för att göra saker. Fast orken inte finns. Lite som att trolla med knäna. Eller fota i mörker. Det går egentligen inte.

Och så lyssnade jag på Ted.

:)
/helena

ps Samlingsalbum är inget vi vanligtvis vurmar för i den här originalalbumsälskande familjen, men ibland finns det inget bättre. På Droppar av solregn är varenda låt så himla bra! Särskilt de som inte har spelats så många varv än. Månvarv alltså.

onsdag 23 april 2014

Imorgon är ett vackert ord


Dagar som ligger i. Dagar som ligger i lä. Dagar som aldrig bestämmer sig. Dagar som blir till ett töcken. Dagar som aldrig riktigt ljusnar fast solen gassar in. Dagar som väntar på ett tecken, från ovan eller varifrån som helst. Dagar utan kompass. Dagar som ligger på rygg i sängen och tycker sig se saker i takets ytstruktur. - Men vänta lite nu, är det inte ett hjärta som avtecknar sig svagt där, där!, bredvid den svarta pricken? Pricken, som förmodligen var en fluga en gång i tiden. Dagar som flyger fram, trots att de saknar sina vingar. Dagar som hasar fram i nedkasade mysbyxor. Dagar som drar i sin uttöjda resår, mest hela tiden. Dagar som vill någonting, men inte vet vad. Dagar som börjar som långa raka utropstecken. Dagar som slutar. Imorgon är en annan dag, som någon sa, en annan dag.

:)
/helena 

tisdag 22 april 2014

Spring in the legs!


Orden vill inte riktigt flyta fram på ett lätt sätt just nu, så det får bli något kortfattat. Kanske lite stolpigt. Tråkigt, men vi kan kanske ta det i någon slags stödordsform? Då får jag åtminstone med det viktigaste. Förhoppningsvis. I alla fall, here we go:

  • Världsbokdagen! Firandet av boken! Vikten och värdet av tillgången till information. Och den viktiga upphovsrätten! VÄRLDSBOKDAGEN!
  • Den sönderälskade, sönderlästa Bullerbyboken som jag - så stor och vuxen jag är!? - bara var tvungen att rädda från sin (näst) sista anhalt - välgörenhetsaffären.
  • Bara älskar all klibbig tejp där mellan sidorna!
  • Jag älskar också det faktum att någon har försökt lära sig engelska (eller svenska?) med hjälp av Astrids kära, kära, ord.
  • Hedgehog och it's prickly! Bl.a.
  • Tänk att det var där allt började, att läslusten började just precis där - i sagans mer eller mindre förtrollade värld. För nästan alla oss som lever i den materiellt privilegierade delen av världen - med bibliotek och sådan lyx! - började det där. (Även om jag läste en massa Kalle Anka-tidningar också...)
  • Sedan fick jag ett mail från Unicef. Och då kände jag, mer än vanligt, hur allt på något sätt ändå hänger ihop:
  • Lusten att lära med lusten att läsa. Och för att lära sig läsa är det bra om man får gå i skolan. Och för att kunna gå i skolan måste man få må hyfsat bra. Helst vara frisk. Och ha mat i magen. Näring till kroppen - och knoppen! - en livsnödvändighet för att alls kunna förstå vad det är man läser. Oavsett vad det är man läser.
Vi kan väl ta de allra viktigaste orden en gång till:
  • Tejp!
  • Sönderlästa!
  • Världsbokdagen!
  • Unicef!
  • Astrid!
  • Läslusten!
  • Näring till knoppen!
:)
/helena

ps Här på Ilon Wiklands sida kan ni hitta en massa kul! Till exempel berättar hon lite här om var hon fick inspirationen till hur rövarna i Ronja Rövardotter skulle se ut...

måndag 21 april 2014

Såpbubblor


Såpbubblor är ett så fint ord.
Handtvätt är tråkigt.

Dörren mot sommaren står på glänt.
Snart börjar ett nytt kapitel.

Tröstar mig med att det blir bubblor i tvättvattnet.
I diskvattnet med.

:)
/helena

Hopp!


Det är en sådan tid nu. Eller det är snarare något med den här tiden. Den här tiden på året får mig att vilja skriva saker som jag normalt sett skulle tycka var lite för patetiska. Lite för tramsiga saker att försöka sätta ord på.

Det är mest saker som rimmar på hopp jag vill skriva om. Knopp-hopp. Och skott-hopp. Bara-gröna-skott-hopp-förstås! Skottkärre-hopp. Skjuta-i-höjden-hopp och sådant larv.

Men jag tänker att jag ska skona er. Låta bli att plåga er med alla mina vårkänslor.

Extra tyst ska jag viska om alla tre-poängs-skott-hopp vi nyss hade. För om man bor i en liten stad som precis har missat SM-finalspel så vill man självklart visa lite hänsyn.

Så jag tänkte så här; vi kan väl ge ordet till någon annan istället. Någon som har ordet hopp liksom nästan inristat i hjärtat. Och rösten. Den lite försynta skånska rösten. Han som måste vara den enda skåning jag känner till som låter försynt och pratar skånska. ;)

Om någon kan ge mig hopp så är det Emil Jensen. Att det finns någon som skriver texter som han gör. Att det finns någon som bryr sig som han gör. Någon som vågar uttrycka sig som han gör. Och kan uttrycka sig så - samtidigt rakt och snirkligt sinnrikt på något sätt. Det ger hopp.

Jag önskar att ni som inte har lyssnat ordentligt på texten till låten; Inte vackrast i världen, ska ta er tid att göra det. Den ger er hopp. Jag lovar.

:)
/helena

ps Har ni lite mer tid? Lyssna då på Radioaktivitet från det senaste albumet - Det nya landet.
På hemsidans första sida hittar ni just nu den avskalade låten (med tillhörande video) Till och med dom. Dess nakenhet knockade mig fullständigt! Emil när han är som bäst, personligt utlämnande och igenkänningsbart inkluderande - samtidigt.
pps - Älskling, du får förlåta mig, men jag kommer nog alltid vara lite kär i Emil Jensen, sa jag till mannen.

lördag 19 april 2014

Slott & Glamour


Jag åkte tåg. Och var tvungen att hitta någon på tåget. När jag väl hade hittat denne någon så visade det sig att jag hade gjort denna långa, omständliga tågtur bara för att någon hade glömt sitt mellanmål hemma. Mellanmålet var en banan. Men inte vilken banan som helst - halva bananen var en vanlig banan, medan den andra halvan bestod av det gröna innehållet i en kiwi - i bananform. Min uppgift var att lämna över denna banankiwibanan till den glömske. Sedan skulle jag av tåget. I farten! Det gick bra. Faktum är att mitt dåliga knä nog aldrig har känts så bra som då, när jag landande i det djupa diket jämte rälsen.

Finns det något tråkigare än när människor berättar så där riktigt ingående om sina drömmar? Sina mest invecklade nattliga drömmar alltså?

På dagarna drömmer jag mest om slott. Vill gärna bo på ett - om någon annan städar alla rummen förstås. Fast jag nöjer mig med ett besök. Kanske är det någon som minns när vi snabbesökte det vackra lilla 1700-talsslottet Gunnebo förra året? Det mesta av besöket regnade och blåste bort, men lite mysigt var det ändå. Dit vill jag återvända någon dag.

Men mest av allt vill jag till Tjolöholm. Det pampiga slottet från förra sekelskiftet. Och dess trädgård! Vill så gärna se alla de konstfärdiga äggen där nu (t o m 4:e maj). Och spana in den vackra kustnära naturen.

Annars då? Ni kommer inte att tro mig, men jag har slösurfat runt bland en massa såpainfosajter. Det började med att jag råkade slänga en blick på Glamour häromdagen, höll på att mixtra med någon inspelning på DVD:n och då dök ett bekant ansikte plötsligt upp i rutan. Kunde jag inte låta bli att titta en stund. Döm om min förvåning när jag såg att Ridge var tillbaka och att han inte alls såg ut som förr?! Fatta att en annan skådespelare ska axla rollen som helt enkelt bara var Ronn Moss i 25 år!! Måste vara en modig man, han den där Thorsten Kaye.

Mitt förhållande med Glamour började egentligen för länge, länge sedan. I samband med att jag flyttade hemifrån i början av 1990-talet. Det var ett ganska hett förhållande då, i början. Under många år blev det ett ständigt pågående on-and-off-projekt att hålla reda på alla de invecklade intrigerna. Och i vilken kanal serien visades...

Nu har förhållandet svalnat betänkligt för länge sedan, men det händer att jag skrockar till lite - och känner ett sting av pånyttfödd nyfikenhet - när jag ser att denna evighetssåpa fortfarande pågår. Och att den inlevelsefulla Katherine Kelly Lang is still going strong as Brooke.

:)
/helena

ps Här på Tjolöholms egen trädgårdsblogg kan ni följa hur arbetet i slottsträdgården fortskrider.
pps Och ni missar väl inte tillfället att få kika in hos Estelle och hennes föräldrar på anrika Haga slott?

fredag 18 april 2014

Ett löfte och ett howl!


Nej, jag har inte råkat rycka till med det glada fotofingret och lyckats åstadkomma en exponering för mycket. Däremot verkar scannern ha gått bananas och totalvägrar att återge hur fint det här gamla vykortsmotivet verkligen är.

Den första versionen av vykortet visar upp en "randig" yta som inte finns där i verkligheten. Den andra versionen visar mest upp min goda vilja. Min goda vilja att visa er hur vykortet egentligen ser ut. Eller rättare sagt mannens goda vilja, för det var han som försökte vrida och vända på inställningsrattarna för att "få till det". Det blev bara sämre. Det var säkert inte hans fel, för flera andra vykort gick alldeles utmärkt att få en bra återgivning av. Men inte detta.

Hm. Kan det kanske bero på ett ingripande av en högre makt? Ja, inte vet jag. Och jag vet inte heller vad bilden föreställer. Alltså om det avbildar två historiska kändisar eller så. Tills alldeles nyss tänkte jag på det som något religiöst och därmed lite lagom passande till påsk.

Men kanske föreställer det "bara" en vanlig pojke som väldigt gärna vill plocka de där fina, men mycket svåråtkomliga, blommorna - som i ärlighetens namn mest påminner om pingstliljor- och hans änglalikt tålmodiga mamma som låter honom hållas? Vad vet jag? Bara att det bästa med all konst är att den är fri för tolkning. Åtminstone i någon mån.

Måste erkänna att jag känner mig lite uppfylld just nu. Helgen började på bästa tänkbara sätt - med en riktigt bra och tänkvärd film!

Filmen om dikten/boken och om rättegången som ägde rum på grund av dikten/boken. Allen Ginsberg och hans Howl. Jag måste också erkänna att jag inte är särskilt insatt i Beat-poesin och dess förgrundsfigurer. Har mest ett hum. Eller hade. För nu efter filmen har jag nog två hum.

Vilken film och vilken rolltolkning av James Franco! (Älskar när man nästan inte känner igen skådespelaren för att han liksom bara är rollen). Och dikten. DIKTEN! Lång, lång och fylld av fartfylld rytmrik mening. Detta är en film som man skulle kunna citera ur i oändlighet. Men det ska jag inte göra. Vi har ju inte hela oändligheten på oss. Det är en dag i morgon också.

Men vi kan väl ta ett i alla fall. Ett citat. Måste bara få önska er en riktigt bra och glad påsk först!

"Vissa böcker har makt att förändra folks inställning och uppmärksamma situationer som är synliga men osedda."

:)
/helena

ps Och så kan vi väl lova varandra att mest göra saker som vi tycker är riktigt kul i påsk va? Vad det nu än vara månde: Sitta på kammaren och läsa långa dikter. Sitta på kammaren och skriva långa dikter. Se och uppleva fantastiska filmer. Blogga. Äta gott. Lusläsa och lustitta igenom alla inlägg på den nyåteruppväckta Inspirationfabriken. Umgås med trevligt folk. Och fä. Färga ägg. Eller plocka vårblommor. Vi gör något kul helt enkelt!