Varför är det så svårt att tro på solen
när det regnar?
Fukten som tränger sig in under ögonlocken.
Hjärtat som nyser.
Tröjorna som inte värmer där det verkligen behövs.
Skvalet.
Tankarna
Att vara i valet och kvalet och skvalet.
Att våga stanna där.
Tänka otänkta tankar en stund längre än man egentligen vill.
Låta bli att säga: - Äsch, det var väl inget.
Inget kan också vara något.
Något stort.
Smått förvirrat.
Regnet igen.
Och blåsten.
Och alla odiskade tankar som står kvar i stället.
Istället.
Och alla orden som inte blir sagda när vinden överröstar allt.
Och du.
Och jag.
Vi.
Vi behöver vinden,
regnet och varandra.
Glöm inte det,
när solen skiner.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar