Hopp!

Det är en sådan tid nu. Eller det är snarare något med den här tiden. Den här tiden på året får mig att vilja skriva saker som jag normalt sett skulle tycka var lite för patetiska. Lite för tramsiga saker att försöka sätta ord på.

Det är mest saker som rimmar på hopp jag vill skriva om. Knopp-hopp. Och skott-hopp. Bara-gröna-skott-hopp-förstås! Skottkärre-hopp. Skjuta-i-höjden-hopp och sådant larv.

Men jag tänker att jag ska skona er. Låta bli att plåga er med alla mina vårkänslor.

Extra tyst ska jag viska om alla tre-poängs-skott-hopp vi nyss hade. För om man bor i en liten stad som precis har missat SM-finalspel så vill man självklart visa lite hänsyn.

Så jag tänkte så här; vi kan väl ge ordet till någon annan istället. Någon som har ordet hopp liksom nästan inristat i hjärtat. Och rösten. Den lite försynta skånska rösten. Han som måste vara den enda skåning jag känner till som låter försynt och pratar skånska. ;)

Om någon kan ge mig hopp så är det Emil Jensen. Att det finns någon som skriver texter som han gör. Att det finns någon som bryr sig som han gör. Någon som vågar uttrycka sig som han gör. Och kan uttrycka sig så - samtidigt rakt och snirkligt sinnrikt på något sätt. Det ger hopp.

Jag önskar att ni som inte har lyssnat ordentligt på texten till låten; Inte vackrast i världen, ska ta er tid att göra det. Den ger er hopp. Jag lovar.

:)
/helena

ps Har ni lite mer tid? Lyssna då på Radioaktivitet från det senaste albumet - Det nya landet.
På hemsidans första sida hittar ni just nu den avskalade låten (med tillhörande video) Till och med dom. Dess nakenhet knockade mig fullständigt! Emil när han är som bäst, personligt utlämnande och igenkänningsbart inkluderande - samtidigt.
pps - Älskling, du får förlåta mig, men jag kommer nog alltid vara lite kär i Emil Jensen, sa jag till mannen.