fredag 31 oktober 2014

Hallo väggvas!


Vi smygstartade helgen. Lovade varandra att ta det lugnt.

Vi ska äta god mat. Kanske slänga ett öga på Skavlan eller Doobidoo. Förra veckan framfördes en av mina favoriter, kan aldrig låta bli att gråta lite när jag hör den. Av lika delar vemod som värme. Den lät riktigt bra i Shirleys och Ravellis version. Även om hans begåvning kommer ännu mer till sin rätt någon annanstans. Målmedveten som han är. Är ni med? M-å-l-medveten. Sorry, mina västsvenska böjelser gör sig - för mycket - påminda ibland.

Kanske blir det någon skräckfilm. Såg visserligen en ganska läskig film nyligen: Paranormal Activity tror jag att den hette. Med för mig helt okända skådespelare i rollerna. De spelade dock rysligt bra. Någon, något hemsöker deras hus. Den kusliga känslan utmed ryggraden framkallas här mest av det mycket verklighetstrogna greppet; att det är paret själva som dokumenterar sina liv/husets livfulla aktivitet med handkamera.

Ska ägna en stund åt att leta upp gravljus. Är nästan säker på att det blev några över i fjol. Sedan ska tändstickor snokas fram. Vintage-souvenirstickor med High Chaparral-motiv. Ja, jag är en sådan kufisk figur som t o m köper tändstickor second hand. Så nu vet ni det.

Nu vill jag önska er en glad och god och ljus och eftertänksam helg. Och precis så där alldeles lagom hårresande.

:)
/helena

ps Först låg den i finskåpet. Andra gången hade den kommit ut på rea-bordet. Redan första gången föll jag som en fura för den lilla kotten. Eller är det en svamp? Hursom, väggvasen är så söt. Patina värd namnet. Men det var namnet på baksidan som lockade mest; Asta. 1946. Kanske fyllde hon år då, den 29:e maj? Kanske lever hon fortfarande. Kanske inte. Hos mig är hennes väggvas i vilket fall som helst i tryggt och väl omhuldat förvar.

torsdag 30 oktober 2014

Utblick


Överallt
Hela tiden
Samtidigt
Livet och så
Myllret
Och mitt i allt
En enda tanke
De minsta molnen ser ut som fotspår
Tänk
Någon
Går
Där
Uppe
Nästan så man känner andakt, av bara farten
Nästan
Men tänk ändå
Någon
Går

Himlen
Någon annan går på moln
Ibland är det jag

:)
/helena


ps Serierutorna är skapade av My Palm. De ingår i 24-timmarsutställningen Utblick. Just nu (t o m 17:e november) med tema Systerskap. Det är serieskaparnätverket Dotterbolaget som medverkar. Utställningen finns att beskåda utanför Kulturhuset. Här i Borås. Twentyfour/seven.

onsdag 29 oktober 2014

Bus & Ljus


Igår, när jag stod i köket och arrangerade mitt rara lilla "skräckkabinett", tänkte jag att det vore en passande titel på den traditionsmixade helgen som stundar: Ljus & Bus.


I mitt gastkramande köksarrangemang ingår Syco-björnen. Han som står så lustigt, och har en siffra instämplad (5018) under sin vänstra baktass. Så där värst skrämmande är den förstås inte, ser mest ut som att hen suger på tummen, tycker jag.


"Ljushuvudet" har också fått komma ut ur garderoben. Still Life som Ludvig Löfgrens numera nästan klassiska ljuslykte-skalle kallas. Fick den av mannen i födelsedagspresent för några år sedan. Den är för övrigt det absolut enda objektet på köksbordet (på väggen ovanför också för den delen...) som inte är köpt second hand. Fast förra helgen såg jag faktiskt en hos Emmaus, i deras finskåp. En lila variant. Den är himla snygg i lila. Om jag skull(e) * hehe * köpa en idag så hade det nog blivit en lila, även om den glasklara är mera praktisk. Passar liksom anywhere.


Här ligger ormen och väntar på att bli hel igen. En kobra är det väl? Tror bestämt att den började sina dagar på Indiska en gång i tiden, även om jag hittade den när den låg och ömsade second hand-skinn i en typisk blandat-låda på auktion. Nu återstår bara att välja färg på ljuset då. Blå? Vit? Grön? Eller orange?


Försökte hitta något passande ord att dela med er, ur Montgomerys Uppslagsbok För Alla. Den som skrevs redan 1910, ni vet. Men jag fastnade bara för en massa konstigheter som; "klasslotteri, lotteri, där insatsen o. vinsten äro på förhand bestämda." Och som det faktum att det finns en sådan himla massa ord på Z. Vem tänker på det dagligdags? Zen och zoo och så förstås, men annars? Ta bara ett ord som: "zendavesta, rätteligen Avesta, 'text med utläggning', omfattar de gamla persernas hel. böcker; böner, litanior, hymner och lagar." Vem kunde anat att det fanns ett sådant ord? Inte jag i alla fall.

:)
/helena

ps Här kan ni se hur söt den andra björnen i min minibjörnsamling är. Och här kan ni se vilken av Ludvig Löfgrens glaspjäser som jag tycker är helt oemotståndlig. Kanske om man vinner på lotteri då?

tisdag 28 oktober 2014

Godis från farfars fars tid


Så, nu kan de komma - spökena. För nu är det uppladdat med socker. Både från anrika, 110-årsfirande Sockerbageriet och gamla, trogna Moder Natur.


Kom nu då!!! Ojdå, så jag gastar...gäsp...

:)
/helena

Den bästa vasen


Den bästa vasen behöver inga blommor. Den bästa vasen är självständig nog, och oberoende nog, att klara sig alldeles utmärkt utan några levande botaniska vänner. Den bästa vasen är en ensamvarg-vas som inte har tålamod "att hänga med" spröda, lättvissningsbara blomster. Den bästa vasen tar hand om blomdekoren själv.

Vet inte - än - om min nya, gamla Alingsås Keramik-vas verkligen är den allra bästa, men nog verkar den bra alltid. Tillräckligt bra. I all sin enkelhet. Gedigen och stadig är den också. Och definitivt värd sin vikt, eller så, i pengar. Tio kronor kostade den. På Emmaus.

:)
/helena

ps Heinz P, eller Heinz Preissler om vi ska vara noggranna, var konstnärlig ledare på Alingsås Keramik från slutet av 1960-talet och ända fram till stängningsdags år 1985. Min vas är troligen tillverkad alldeles i slutet av 60-talet, eller precis i början på 70-talet. Efter det sysslade Preissler och Co. tydligen mest med emaljarbeten.

söndag 26 oktober 2014

Rör(l)iga stillbilder


Tiden slog tillbaka. Jo, det är sant. När jag skulle ställa tillbaka visarna på köksklockan så skar jag upp ett jack i fingret. Och hallklockan kontrade genom att vräka ner ett moln av damm på min mörkblåa tröja, precis som om den ville tala om att det inte är någon idé att försöka få tiden att gå bakåt...

På tal om det. En liten sak, eller två, fick följa med hem från Emmaus. De ska vi ta en närmare titt på en annan dag.

Annars var det här helgen när vår vackra röda biograf fyllde 100 år! Arne Weise kom till vår lilla stad för att dela med sig av minnen och anekdoter från Filmkrönikans tidiga dagar. Mannen och jag såg för första gången filmen som ofta benämns som "världens bästa". Ledtråd: Ordet "Rosebud" nämns en hel del i den. Kände mig besviken när vårt lilla fyrmannalag - bestående av tre kvinnor! och en man - bara fick 14 poäng i den annorlunda och roliga filmfrågesporten (mer om den i ett senare inlägg), mannen bara skrattade och ryckte på axlarna.

Ungefär så har jag haft det, mina vänner.

:)
/helena

fredag 24 oktober 2014

Jazz!


Det här vackra och roliga Upsala Ekeby-fatet har levt en ganska undanskymd tillvaro sedan jag ropade in det för några år sedan. Saken är den att det är skavt. Både på den dansande 30-talsdamens delikata bakdel och på den energiske trumslagarens högra arm (den som syns till vänster i bild).


Saken är den att jag tror att fatet repades under själva auktionen, det stod nämligen ett par lika gröna, sköna ljusstakar uppepå(!) fatet, under visningen. Själv upptäckte jag inte skavskadorna förrän det var för sent - när den gröna, sköna trion redan var inropad. Och som ni säkert vet är det "i befintligt skick" som gäller när man handlar på så kallade slagauktioner. Men som sagt, det var ganska många år sedan det hände nu, och förhoppningsvis var det en lärdom som jag sedan dess har burit med mig. Tyvärr blev det vackra fatet - som heter Jazz - lidande av min dyrköpta erfarenhet. Det kändes inte så roligt att ha det framme, som en ständig påminnelse om skadorna. Men nu har det äntligen fått komma fram!


Diverse frukt kommer framöver att ligga där och mogna, mellan det dansanta, eleganta paret och den glatt bankande trummisen. Ser ni hur noterna liksom stiger mot skyn? Som glada heliumballonger.

För en stund sedan hade jag den goda smaken, och märkliga tajmingen, att titta upp mot skolan som ligger alldeles lagom många meter bortanför vårt vardagsrumsfönster, för att där få se en skolgård fullsmockad av kids! Och ballonger! Gissar att det inte är en slump att de sände upp en färgglad kaskad av ballonger samma dag som vi läser FN-dagen i almanackan? Synd att jag inte hann skynda ut med kameran för att fånga detta sköna ögonblick. Kul ändå, att de kompakta molnen blev utmanade av elevernas stigande, smittande ballong-entusiasm!

Einar Luterkort var, enligt Stämplar & Signaturer, anställd en väldigt kort tid hos Upsala Ekeby. Bara något år alldelses i början av 1930-talet. Under den korta tiden hann han bland annat formge detta underbart musikaliska fat. Jazz!

:)
/helena

ps Ska spela Sir Duke på högsta volym så fort jag sätter mig i bilen där Stevie Wonder-kasettbandet i fråga befinner sig! Och om jag inte kan somna någon kväll, lovar jag att läsa igenom hela FN:s långa stadga... Stadgan som trädde i kraft den 24:e oktober 1945 och börjar med de klassiska orden: "VI, DE FÖRENADE NATIONERNAS FOLK, BESLUTNA, att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden, att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer ..."