Svartvita höstfärger

Det milda ljuset. Det låga ljuset. Det drömska ljuset som ständigt lurar runt hörnet. Ljuset som gömmer sig lite, som alltid verkar vara på väg någon annan stans. Inte blygt, men vekt. Som varmt och kallt ur samma kran. Ljuset som alltid verkar ha en speciell aura kring sig. Höstljuset, en utmaning och en sen kärlek, i samma andetag.

Äsch, vilket höstromantiskt dravel! Läs inte skiten, titta på den här informativa och vackra, elva minuter långa, historievandringen i ett höstigt Stockholm istället! Statyernas skönhet kommer i fokus när löven har fallit. Hösten 1944. En tid när torghandeln frodades, trots omvärldens turbulens. En tid när hästarna åter fick dra de tyngsta flyttlassen.

:)
/helena

ps Den vackra, amatörmässiga teckningen hittade jag instucken i en mapp som handlar om något helt annat. När jag nu tittar på den något lättklädda kvinnan, på den exakt hundra år gamla teckningen - den som är signerad med ett oläsligt namn och årtalet 1914 - tänker jag på henne som: sommaren som gick. Tror hon ska få stå där i höstskenet och mysa ett tag till. Hon står ju trots allt precis ovanför ett varmt element.

pps Ur SAOB: "... amatör - urspr. person med särskild känsla... HIST: sedan 1780; av fra. amateur med samma bet; till lat. ama'tor 'älskare'