Har ju kört med det där lite billiga förlorat-min-oskuld-knepet härinne någon gång förut. Då har det handlat om något annat - som att riva ut sidor ur böcker (ajaj! det gör ont i mig bara av att tänka på detta bokmässiga helgerån...) Denna gången handlar det om en tröja. Fast tröjan är bara en symbol för det faktum att jag äntligen har börjat köpa lite vintage-kläder också. Och inte bara vintage-saker.
Nya kläder, ouppackade skjortor till mannen och så, har vi förstås köpt på second hand-marknaden många gånger. Jackor och skor, som knappt använts alls innan de hamnat på auktion och gått under klubban, har vi också ropat in vid ett flertal tillfällen. Ni minns kanske ballongerna & co?
Men häromdagen hände det, denna gosiga tröja hängde inne hos Röda Korsets second hand och ropade, bara på mig. 40 kronor för en hemstickad (!) tröja, kan man annat än att WOW:a då? Visserligen har jag inte provat den än - den kan ju vara supersticksig och fullständigt obehaglig. Visserligen ser den sned ut i ärmarna, det verkar som att den ena ärmen är fäst lite längre ner på något sätt? Inget av det spelar någon roll, för den är så uppenbart fin. Och gosig. Även om den är lite för stor till Anette. Anette, den lilla staty-flickan i vår stadspark, hon som fick agera spontan mannekäng på vägen hem från mitt lyckade tröjköp.
Förlåt mig, men jag hoppas nästan att det blir lite kyligare snart, om ni förstår. Och ja, jag har hunnit tvätta ur eventuella fågelbajsrester. Ni behöver inte vara oroliga.
:)
/helena
ps I helgen ska jag försöka fortsätta att uppfylla årets nyårslöfte - här ska lyssnas på My Cherie Amour. Av, och med, en ung Stevie Wonder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar