ÅteranVÄNDNING

Byter vatten på det mer än veckogamla blåbärsriset. Det tappar alla sina små vinröda blad i vasken och blottar sina ständigt lika gröna grenar. Det uthällda vattnet luktar gott.

Bläddrar i gamla böcker. En del har passerat sitt bäst-före-datum för längesedan. En del är tidlösa.

Drar fingrarna snabbt genom den torra manen. Bad-hair-day är bara förnamnet. Tar på mig mina nu äldsta, fortfarande hela och fullt fungerande, glasögon, för att försöka byta fokus lite grand. De måste vara över 20 år gamla. De heter Vaudevill. Lite kul att ha ett par bågar som heter "lustspel", fast på franska då. Konstaterar att jag ser lite klarare i dem, än utan. En konsekvens av höstmurrigheten. På nära håll kommer jag förhoppningsvis se ganska bra utan glasögon en oöverskådlig mängd tid framöver - till skillnad från de flesta som fyllt fyrtio. Det finns fördelar med att vara närsynt som ung. - Du har den perfekta närsyntheten, som en optiker sa till mig en gång. Tänk att man har/hade något som är/var perfekt. Alltid något liksom

Annars vill jag passa på att slå ett slag för avigsidan. Vände på några randiga kuddöverdrag inför att de skulle tvättas för ett tag sedan, och upptäckte då att de var väldigt annorlunda på den andra sidan. Insidan var ljusare på något sätt och mer subtilt randig. Bestämde mig för att använda dem i soffan med fel sida ut ett tag. Tycker det ser lite läckert ruffigt ut så där, med dragkedjan och sömmarna mer synliga. Avigt blev rätt på något sätt.

Så mycket bra det är på TV jämt. Som vanligt förstår jag mig inte på dem som säger att det aldrig finns något bra att se. Jag tycker alltid det finns något bra att se. Jenny Strömstedt verkade till exempel bra. Skulle visst handla om det icke-perfekta. Hörde ordet Feng Shit skymta förbi. Kul. Alla hennes program verkar förresten bra. Och nästan alla lyckas jag missa.

Sedan funderar jag på om det inte borde vara på sin plats med en kattdikt till? På tal om den, så hörde jag några ord från vår nya kulturministers mun nyligen, hon svarade ja på frågan om hon tror på Gud. Men hon menade att det är något ytterst privat och personligt för henne, inget hon "prackar på" någon annan, inte ens sina barn. Men alla tror väl på något, en del tror på AIK, som hon vidare sa. Själv tror jag på katter. Bland annat. Katter och dikter. Och djur i allmänhet.

- My kind of people - are not people, som jag råkade säga tidigare. Låter ju nästan som något riktigt smart ju! Om än lite asocialt. Jaja. En kattdikt till var det, bara för er skull, mina tvåbenta vänner:

Gud spinner som en katt

Universum är ändligt och slutar

i en vägg av rumstid, sägs det

Det är vad jag alltid trott

allt är inneslutet i en kupa 

utanför sitter Gud och skakar om

så stjärnor faller, kometer visar sig 

nya former av liv uppstår på nya planeter

Gud spinner som en stor katt 

- Den leken är oändlig

/av Barbro Dahlin (Döden kommer så försiktigt, 1988)
ur antologin: Dessa eldting bland all mänskotamhet. Katten i svensk poesi. 2002. En bok för alla. I urval av Björn Meidal.

:)
/helena

ps När någon hade tappat ett glasögonglas (eller glasögonlins som det heter) i morgongröten, brukade vi skratta lite förläget där bakom optikdisken. När någon hade tappat ett glas i soppan, brukade skämten om linssoppa fullständigt hagla.