- Se hit alla uttråkade småbarnsföräldrar! Så borde jag kanske skrivit överst? Ni kommer snart att förstå varför. Men först lite annat, som den här lampskärmen. Ni som har hängt med ett tag tycker säkert inte att det är något märkvärdigt med den. Den har vi väl sett tusen gånger vid det här laget, tänker ni. Men, se där har ni fel, för den här är faktiskt helt ny! Inte nyny förstås, utan ny som i ganska-nyss-funnen-i-en-välsorterad-välgörenhetsaffär. Men visst, den är väldigt lik den "utbrända" som satt på samma glasfot förut, det kan jag medge. Med en stor skillnad: Skenet. Den avger ett helt annat sken än den förra. Varmgult lampsken har bytts mot en helt annan ton. Tänk att jag inte fattade det när jag stod och fingrade på den i butiken - att det rosa fodret under spetsmönstret skulle förvandla hela världen, eller åtminstone hela sovrummet, till en rosa, småfluffig drömvärld. Det framkommer inte så bra på de här soldränkta bilderna, men så är det. I bästa fall kan man kalla det mysigt. Och det är det väl, även om man kan få känslan av att ha hamnat i ett så kallat, hm, glädjehus ibland.
Sedan har vi äggen. Har haft dekorationsäggen med videkissar i ganska många år nu, så jag tröttnade på att de bara hängde där i sina blåa, småtrista band. Det var dags för en förändring. En liten, enkel förändring. Jag klippte helt enkelt bort banden som äggen hängde i och bestämde mig för att sätta dem i äggkoppar istället. Problemet var bara att de är lite för stora för att passa i vanliga äggkoppar. Så vad göra? Man tager förstås vad man haver - två småländska dricksglas på fot.
Tycker det slipade mönstret är så vackert på dessa second hand-glas. På vintern tänker jag på rankan och de runda prickarna som små bollar av rimfrost som har fastnat längs de vinterkala grenarna. Nu i vårtider tänker jag såklart på spirande knoppar. På hösten får mönstret mig att fundera över stundande äppelskördar. Förmodligen ska det väl föreställa vinrankor egentligen?
Äggen har jag köpt i en blomsterhandel för många år sedan, men jag tänker mig att den något mera händige pysslaren borde kunna fixa ihop några egna mjuka, gulliga videkiss-ägg, med hjälp av ihopknycklat tidningspapper, tejp, lim och ett rejält knippe videgrenar.
Fast nu kommer vi till det riktiga pysslet, det jag knåpade ihop för någon vecka sedan. Ordknåpade. Ett par nya verser till en redan befintligt - och högt älskad - barnvisa. Lille Katt. Av självaste sagodrottningen Astrid Lindgren (kolla in den underbara hemsidan när ni har tid!) och kompositör Georg Riedel. Det är här alla ni gäspande småbarnsföräldrar kommer in. För jag kan tänka mig att ni är några stycken som har tröttnat på att upprepa de sex verserna (hur söta och rara de än må vara) om mor, far, koa, grisen, katten och Ida själv i all oändlighet. Så nu kommer jag till undsättning, här kommer två nya verser för er att variera det hela med. Lite till husbehov så där bara. Mannen har dessutom skrivit två verser och jag kom på ytterligare några häromdagen. Men jag tycker att vi börjar med tuppen och lammet. Håll tillgodo!
Lille tupp, lille tupp
lille stolte tuppen
gör en kupp, gör en kupp
syna'n under luppen
Lille lamm, lille lamm
lille gullelammet (alt: bä-bä-lammet)
kom i famn, kom i famn
(så) kramar vi ur dammet
:)
/helena
ps Visste ni förresten att det finns en Titta, peka och sjung!-bok om Lille Katt. Jodå, det gör det. Med den söta visan illustrerad av Björn Bergs fina bilder.