Se så fint de gifter sig - den rustika Höglundvasen (som troligen är en slags karaff som saknar sin propp) och den smäckra pressglasljusstaken. 1800-tal möter 1900-tal. Uttrycksfulla kulor möter medvetna bubblor. Djupblå tyngd möter genomskinlig lätthet.
Broschen blommar i köket, pärlemor möter det nyväckta ljuset.
Fjärilen värmer sina stelfrusna tennvingar mot lågan, medan mars slutgiltigt gör upp med vintern.
- Ur spår! ropar våren.
Mellan kylskåpets fragmentariska meningar saknas det ett ord, men.
Men vad gör väl det?
(Men den allra bästa ordväxlingen på kylskåpet låter så här:
Intervju med Churchill:
- Hur blir man en framgångsrik politiker?
- För det första måste man kunna förutsäga vad som ska hända nästa dag, nästa vecka, nästa månad och nästa år.
- Och för det andra?
- Efteråt måste man kunna förklara varför det inte hände.)
Och vem har väl sett en kärleksfullare ljusmanschett än armbandet som satt runt min tunna barnaarm en gång för länge, länge sedan?
:)
/helena
ps Förresten, kommer ni ihåg när jag plötsligt fattade att ljusstaken verkligen var så där gammal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar