När fönstren känns lika stripiga som ditt eget hår. När solen påpekar allt vintern har låtit dig glömma. När det torra skinnet fortfarande kliar. När ingen annan är hemma. När blodpuddingen väntar otåligt i kylen. När alla drömmar känns långt borta och tusen och åter tusen saker väntar på åtgärd. Då. Just då, ska du lyssna på Barry White. Verkligen lyssna alltså.
:)
/helena
ps Och när uppkopplingen krånglar och tvingar dig att lägga in de två bilder du redan trodde att du hade lagt in, en gång till. Keep on listening!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar