Hur långt är steget från Judas Priest till våfflor?

Jag älskar dagar som fylls av musik, dagar som fyller mig med musik. Jag älskar dagar när mitt stackars ljudkänsliga, fullproppade huvud tillåter mig att lyssna på musik. Mer än en kort, kort stund i taget.

Mannen tog fram gitarren för att kompa ett par verser som jag kom på (berättar mer om det senare), och satte sig sedan nära diskbänken och spelade några låtar för mig. Lite U2, ABBA:s Fernando - den är verkligen så sockersöt och fin och rar och bra och säkert några adjektiv till. Sedan spelade han något av Anders F Rönnblom, en strof stannade kvar, tror den gick ungefär så här: "... trots att avstånden är långa mellan deras värderingar och tro... trots att den ena är en flod som rinner och den andra är lika bräcklig som en bro ..."

Hur kommer det sig att man inte kan sluta prata med ur-ändelse på alla ord när man har sett en isländsk film? - Detur varur en himla braur filmur hörruduur. Typ. Och vilken bra film det var! Såg ni den? Metalhead? (Kolla in den coola filmaffischen! Eller ska jag kanske säga koola?)

Ragnar Bragasons film handlar om en ung tjej - suveränt spelad av Thorbjorg Helga Thorgilsdottir - som fått uppleva ett allvarligt, livsavgörande trauma tidigt i livet. En hemskt bra film. Lite hemsk och mycket bra. Särskilt om man gillar musik, hård och snabb sådan.

Då, på åttiotalet, när jag var tonåring, uppskattade jag knappt alls när Peter - klassens värsta, eller enda, hårdrockare - släntrade runt korridorerna iklädd svarta tishor med skallar och kors och sådant på. Och musiken, alltså falsettsången och de vesslesnabba gitarrerna, uppskattade jag verkligen inte. Idag kan jag mer se, eller snarare höra, charmen i genren. Om nu ordet charm överhuvudtaget får användas i samma mening som metal? Mitt förstahandsval kommer den aldrig att bli, den allra hårdaste rocken. Men ibland är det skönt att inte allt är så tillrättalagt och lättsmält.

Sedan lyssnade vi på Peter Gabriel. Digging in the dirt. Videon är fortfarande bra. Den håller, som man säger. Och jag frågade mannen om det inte borde räknas som en riktig vårlåt ändå? Den måste väl ändå handla om det stundande vårbruket? Eller?

:)
/helena

ps Ska ni grädda våfflor snart? Kanske redan i helgen? Kom på att jag gjorde ett så himla fint och bra inlägg (om jag får säga det själv...) om våfflor förra året. Med recept hämtat ur den gamla rutiga kokboken. Både fras- och äggvåfflor. Och med den där viktiga ingrediensen i. Kommer ni ihåg vilken det är? Snöur.