Det var mannen som kastade om dem - bokstäverna.
Och jag tycker att det har något förfinat över sig. Liksom en air av något. Något svunnet?
Måste bara googla lite först, innan jag vågar godkänna. Man kan aldrig så noga veta.
Hittar dock ingen massmördare, eller någon otäck kommersiell produkt.
Hittar en kvinna som heter Solenn. Utan a. Charles i efternamn
(- Aha, Solenna Charles kan kanske få bli mitt kvinnliga alias då?)
Och ordet "solenn" med anor från 1600-talet. Solenna i plural.
Högtidlig. Festlig. Något om en årligt återkommande högtid. Inte så dumt att heta.
I korgen ligger våren och väntar. Bullerbyvåren.
Och en dammig sälunge.
Och så de där tyglapparna då, som aldrig verkar bli något annat än tyglappar.
I tevefönstret sitter Carrie och plitar. Varje natt finns hon där. Bakom fladdrande New York-gardiner.
Charles Solenna är däremot inte hemma, just nu.
Mitt manliga alias. Som om jag behöver ett alias. Det gör jag inte. Men det är roligt att leka med tanken, och bokstäverna.
Annars tänker jag mest på tulpaner. Att det vore underbart att få åldras som en.
Med värdigheten i behåll.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar