På första uppslaget sitter konstnärsprinsen med vinden i håret och ett leende på läpparna, när han blickar ut över den magnifika utsikten från sin balkong. Där, i second handlandet alltså, träffade jag Prins Eugen. Och hans älskade Waldemarsudde. En gammal, stor och vacker bok: Prins Eugens Waldemarsudde, skriven av Gustaf Lindgren år 1948. Utgiven av Albert Bonnier. Precis den typ av bok som jag aldrig kan motstå.
Här ska läsas om den konstnärliga prinsens umgänge. Studeras svartvita foton och konstverk. Såg även en gullig bild en bit bak, där personalen stod uppställd för fotografering. Efter en snabb bläddring bestämde jag mig snabbare än blixten för att den här boken bara är MIN. Bara MIN. Så det så.
Skjortor från Dressman tycker jag ofta kan vara lite trista. Känns lite mainstream så där. Men när de gjort omvägen via Myrorna så känns de förstås lite bättre. Åtminstone gjorde den sköna, rutiga flanellklassikern som mannen hittade för endast två stycken Astrid:ar det.
Andra lördagen i rad som vi gör en second handräd här hemma i vår egen lilla stad. Känns bra. Visserligen hittar vi aldrig det vi egentligen letar efter - ett lagom stort skåp till småprylarna, ni vet. Och kanske en större matta att ha framför soffan, som jag tror jag nämnde att jag funderar på. Och dessutom skulle vi behöva förnya en del tekniska saker som har börjat småkrångla.
Men vad då då? Så är det ju, när man lever i Second handlandet; man hittar kanske inte det man letar efter, men man hittar alltid det man behöver.
:)
/helena
ps Visste ni att Waldemarsudde alldeles nyligen blivit utsett till Årets museum 2017? Nej, inte jag heller. Men att det finns en himla massa fina saker, och böcker, att köpa i deras webb-shop visste jag däremot. Krukorna förstås. Finns ju en gråblå variant nu också. Och den här mörkblå med guldkant, framtagen till kungens 70-årsdag för ganska exakt, nej helt exakt, ett år sedan. Höll på att sätta den något avslagna påskmusten i vrångstrupen när jag påmindes om priset på den mörkblå bara. Gulp. Guldkant på tillvaron måste man nog verkligen ha för att kunna prioritera att köpa en kruka för över fyratusen spänn. Nästan femtusen faktiskt. Men snygg är den. Fy tusan vad snygg!