Dubbelslag

En halvtimma efter dådet i Stockholm säger jag till mannen: Du kanske ska gå iväg och spela lite? Helt ovetande om det som hänt, säger jag det. För att jag tror på att försöka använda krafterna/kreativiteten till att göra bra saker. Han gör det, mannen, greppar guran på sin lediga dag och går bort till den lokala matvaruaffären och underhåller där en stund. Bara för att. Bara för att han kan. Och vill. För att det är en belöning i sig att se människors glada och uppskattande miner. Bara för att få se de små barnen dansa där i foajén. Slantarna som samlades in i gitarrlådan igår kommer att skänkas till Unicef.

Själv höll jag på med trivialiteter, som att sätta upp små tavlor och tallrikar på köksväggen. Bilder som jag tycker mycket om. Som hjärtat i min hand. Helt ovetande om det som hände. Tittar eller lyssnar sällan på nyheter innan kvällen, förutom en snabb genombläddring av morgontidningen. Ibland inte ens på kvällen. Har dagar när jag bara koncentrerar mig på mitt skrivande. Eller på mina bilder. Har ingen smartphone som uppmärksammar mig på omvärlden, jag måste själv söka upp informationen. Ibland gör jag inte det. När dådet i London hände för några veckor sedan hade jag en sådan koncentrerad dag. Igår hade jag en sådan dag. Jag visste ingenting förrän ganska sent.

Finns det något annat att säga än att vi måste gå vidare? Vi måste "återta gatorna", som en kvinna på Drottninggatan sa nu på förmiddagen. Vi måste finnas här för varandra. Vi måste se enskilda avskyvärda händelser, utförda av enskilda individer/enstaka grupper för vad de är: Enskilda avskyvärda händelser, utförda av enskilda individer/enstaka grupper. Vi måste se att de som begår den här typen av brott - mord! - är människor som inte tror på kärleken till sina medmänniskor. Som kanske inte alls ser på människorna runt omkring sig som medmänniskor. Som inte orkar se att vi bara har varandra.

Sänder varma tankar till offren, de som kämpar för sina liv. Till de anhöriga, de som är otröstliga. Sänder varma tankar till alla som har öppnat sitt hjärta för sina medmänniskor. De som sprang fram till offren och försökte hjälpa. Till vårdpersonal och polis. Till våra politiker, som försöker lugna och reda ordning i kaoset. Till alla som bryr sig.

Vi kan aldrig jämföra liv. Aldrig väga ett liv mot ett annat. Livet är okränkbart. Allas liv är lika okränkbara. Därför får vi inte nonchalera vår omvärld. Därför får vi aldrig sluta reagera när vidriga attentat sker mot våra medmänniskor runt om i världen. Bilderna från gasattacken i Syrien tidigare i veckan får mig att rysa i hela kroppen.

Nu ska jag ägna mig åt lite IRL-liv. Viktigt IRL-liv. Kramar känns bara IRL.

Vi har bara varandra. Det får vi aldrig glömma.

<3
/helena

ps Barnen, det är barnen vi tänker på först. Alltid. De är alltid oskyldiga. När något sådant här händer vill man göra något. Man känner sig hjälplös. Ett enkelt sätt att hjälpa sina medmänniskor är att köpa majblommor. Barn som hjälper barn. En bra sak. En bra sak som pågått i över hundra år. Håll utkik efter barn med majblommor i händerna. Låt oss köpa riktigt många majblommor i år!