tisdag 31 maj 2011
In the saddle. On the table.
Häromdagen så dukade jag upp med en cykel på köksbordet. Till min mammas ära. Hon har alltid älskat att cykla. Tyvärr kan hon inte cykla så mycket som hon skulle vilja, nu längre. Runt min bordsskiva vågar hon förhoppningsvis fortfarande ta ett par varv. Blommor som inte vissnar, kan man ha för många av dem? Jag tror inte det. Det är egentligen Lasses blommor. Jag vet inte vem han är... men det står så under kronbladen: Made in Sweden, Lasses. Eterneller i keramik. Gilla'rt!
Hon har haft otur ett par gånger, min mamma, det har hon. En gång upptäckte hon, försent, att stödet inte kunde fällas upp ordentligt... just som hon var på väg ner för en av de brantaste backarna som finns, i den lilla ort där jag växte upp. Cykeln skenade i full galopp, bromsa gick inte eftersom stödet var ivägen för pedalen. Detta var på den tiden när många cyklar bara hade fotbroms. Över en trafikerad väg fortsatte färden... någon enstaka meter ifrån ett hus, en kompakt tegelvägg, lyckades hon mirakulöst få stopp på det tvåhjulade ekipaget. Änglavakt? Puh. Änglavakt!
En annan gång satt styret löst, efter att pappa hade lagat en punktering... Mordförsök undrade mamma? ;) Nä, såklart inte! De är fortfarande gifta... där det finns människor finns också den mänskliga faktorn. Otur. Tur i oturen, så gick det bra denna gången också.
En tredje gång så föll hon omkull och bröt nyckelbenet!! Mordförsök? Otur? Nej, den gången var det en gammal bekant som var boven i dramat. Den så förrädiska vinterhalkan. En osynlig isfläck. Nyckelben läker. Tack och lov! Detta hände för ganska många år sedan.
Nu är hon tillbaka uppe i sadeln igen, mamma. Om än inte så ofta som i "fornstora" cykeldar.
så hörs vi snart.
:)
/helena
ps Den lilla söta cykelljustaken hittade jag för ett, nej två, tag sedan på Myrorna, femton kronor tror jag att den kostade och då ingick dessutom punkteringsfria däck...
pps På FABRIKEN! är det snart sommarlov, men först dukas det upp på alla borden. Sommarborden!
måndag 30 maj 2011
Weronica, Weronica
I dag hade jag tänkt skriva lite om det där namnet som aldrig går att tänka på i singularis. It always comes in two. Hm. Det är så klart Cornelis fel! Jag har en kusin som heter så. En gång i tiden gick jag en fantastisk utbildning tillsammans med en tjej som också bär detta namn. Hon är den som för alltid fått mig att förknippa namnet med skinn på nästan. MYCKET skinn på näsan.
En hel del av den varan verkar den ikoniska Miss Lake också ha haft. Hör bara på citatet; "You could put all the talent I had into your left eye and still not suffer from impaired vision" Det kallar jag självdistans. På Imdb hittar ni fler odödliga citat från tjejen med luggen. The Peek-a-boo-girl. Och här finns en blogg med både citat, berättelser (missa inte den om Marlon Brando och checken som hamnade på väggen!?) och finfina bilder. Och här en sida med oootroligt många bilder på skådisen vars trademark inte bara var luggen, utan också att kika fram under den. Bangs. Jag gillar det ordet, även om det var väldigt längesedan jag själv hade det. Lugg alltså. Det är visst modernt igen. Fast kanske inte riktigt Veronica Lake-style. Odödligt. Ironiskt nog dog hon genom att, nästan bokstavligt, dricka en sjö. Alkoholismen denna urskiljningslösa sjukdom, tog hennes liv alldeles för tidigt. Läs gärna ännu mer om hennes liv, här. Och död.
Visste ni att namnet Veronica är ett exempel på ett s.k teleskopord? Nä, inte jag heller. Klicka in er på länken och läs mer om ni blir nyfikna, det blev jag. Från latinets Vera kommer det sanna och ifrån grekiskans icon kommer bilden. Den sanna bilden. Av Veronica.
Egentligen handlar inte den här texten om min kusin, min klasskamrat, Cornelis stamning, namnet Veronica eller ens den vackra Veronica Lake. Den handlar om Weronica. Hon som har fingret rätt upp i luften. Det är lite så jag ser på henne efter att ha tittat på hennes vackra bilder, bilder som nästan är lika hänryckande vackra som hennes ord är kloka. Fast bara nästan. För här pratar vi om en kvinna med språkets och uttryckets gåva. Och det är en gåva som heter duga, att ha. Tycker jag!
Inte långfingret alltså... utan pekfingret så klart, lagom uppblött, riktat mot den blåaste av himlar, avkännande den minsta lilla pust, vart än vinden vänder så verkar hon veta om det, utan att på minsta sätt göra sken av att också vilja vända kappan däråt. Ett drag. Ett genidrag. Ett jäkla drag. Att veta att en mammas dag aldrig tar slut. Den pågår inte bara en liten söndag i slutet av maj. Utan i allra högsta grad även en jordnära måndag som idag. Så. En liten hyllning till hon som sveper fram genom mina surfingrundor. Heja!
Och GRATTIS! på namnsdagen.
Vi tar väl och avslutar denna Veronicaorgie genom att lyssna på tjejen som kommer upp, på Google, långt före sin namne Lake, på svenska google, that is.
så hörs vi snart.
:)
/helena
ps. Visste ni att titt-ut!-luggen, i Veronica Lake's kölvatten, blev så populär bland amerikanska kvinnor så att den amerikanska regeringen, under andra världskriget, t o m uppmanade den sexiga skådisen att klippa sitt hår lite kortare, eftersom kvinnor som jobbade i fabrik kunde fastna med de långa håren i maskinerna.
söndag 29 maj 2011
Mor ÄR rar!
Till och med Mr Blues har klätt upp sig idag! Slipsnål minsann... |
Blommor till mor! Och den raraste av blomsterbud! |
Hoppas att Mor får tid att göra vad hon vill idag... |
"Nu har äntligen skrivmaskinen kommit fram, efter en längre tids förvisning i ett skåp! Jag förstår inte varför det har varit så svårt att hitta på den. Först vill jag tacka så mycket för det fina paketet som jag fick till morsdag! Det var en överraskning och spännande, roligt med alla de fina korten och spelet. Vi har provat på det må ni tro, bra att friska upp minnet. För en tid sedan kom vi på att spela fia, det var också kul och bra för tankarna..."
Lämnar er med dessa rader skrivna av min kära SvärMor. Tänker på henne idag.
så hörs vi snart.
:)
/helena
ps Om Mor är av den nyfikna sorten så kanske hon undrar vad det är för en lång träpinne som syns i mitten på den översta bilden?! I så fall kan hon kika in här, så får hon se den andra änden... och läsa ett par strofer som jag tror stämmer in extra bra på just mammor!
pps På FABRIKEN! pågår morsdagsfirandet som bäst och lite andra söndagsgöromål också, kan man tänka.
lördag 28 maj 2011
Har Bodil på fötterna
Brr, det är kallt. Det drar om fötterna. Jag tror jag stannar inne och läser.
Har precis börjat på en ny bok. En bok med blommor i. Älskar ju Bodil, men det är inte hon som har skrivit boken som jag läser nu. Det är en annan kvinna och en helt annan historia. Berättar mer om det en annan dag. Nu drar jag strax vidare, intar läsposition.
Vi ses.
Om du också fryser, om, t ex, fötterna, så hittar du den rosa, värmande läsningen HÄR!
Så hörs vi sen, när vi värmt oss lite.
:)
/helena
ps. Ett stort PS på Gotland, kan det vara något?
fredag 27 maj 2011
Bryan på burk
Försöker se tillvaron ur lite nya vinklar |
Läser lite, aka tittar på bilderna, i min nya, gamla växtbok |
Kanske man skulle anlägga ett fågelperspektiv... |
...försöker fånga den suddiga katten |
men det går inte |
Om hon hade haft en lugg... så hade hon nog kikat under den |
Asch, suddigt igen |
NU ger jag upp! |
Ah, nu blev det lite bättre... men vad sur hon ser ut?! |
Bäst att låta henne vara ifred kanske |
Jag riktar kameran mot nya höjder |
Se där en fjäril! |
Fortsätter min jakt mot trädtopparna |
En konsert med Lollo Hoffsten kanske? As comp. Tomorrow. In Kinna. Hm. |
Sitter här hemma och försöker avleda uppmärksamheten från diskbänken & strykbrädan & Bryan Ferry! Det är ju ändå fredag? Men det går inte. Inte ens solen som precis kikar fram en snabbis mellan de annars så frekventa molnen, lyckas få mig på andra tankar. Jag fick just reda på att legendariske Mr Ferry uppträder på Lisebergs Stora Scen om bara en dryg timme. En dryg timme, minsann. Suck. Så här sitter alltså jag och katten medan mannen är ute på spännande kvällsjobb i... Göteborg. Just det. Bara några kvarter ifrån Liseberg. Arrgg.
Försöker trösta mig med lite Bryan på burk. Det går så där. Och Beda har namnsdag dessutom, ni vet hon, Osborns fruga. Undrar om de är där på konserten? Eller om Kal&Ada drog ut dem på andra dåligheter. Nä, inte ens lite härlig, gammal go' göteborgshumor kan trösta, knyttet. Snyft. Men bara en liten snyftning för jag lyssnar lite mera. Och så är det väl postkodmiljonären ikväll?! Jippie. Not. Det sänds ifrån/spelas in i Göteborg...
Om jag fortsätter oja mig ett tag till så kommer Mr Coolness snart att ha hunnit sjunga på sista versen och slutnoten ha tonat ut.
Nu känns det lite bättre, disken väntar, tack för att ni lyssnade på mitt gnäll, här, på burk.
Hoppas att Ni får en bra start på helgen, where ever You are!
:)
/helena
ps Mannen messar att jodå, visst, både Mikael Tornving, Jakob Eklund Och Snabba cash-snyggingen Joel Kinnaman är där, på samma jobb som han är. Suck. Men Bryan är i alla fall här, också, i mitt knä. On top. Lap. Top. *ler*
torsdag 26 maj 2011
Ett vykort ifrån längesen
Minns ni den tiden när post & brev betydde något annat än e-post & e-mail? Jag hade tre brevkompisar. Brevvänner, vänner som greppade pennorna på olika destinationer, satte blyertsspetsen mot det vita, blanka pappret och skrev. Av hjärtats lust och i barnslig iver, kan man tänka.
Anna hette hon som följde mig längst. Våra mammor låg samtidigt på BB har jag för mig och behöll kontakten, dock inte via brev. Det var nog någon av våra kloka mödrar som kom på tanken, när vi började skolan, att vi skulle brevväxla. Vi skrev nog lite om ditten & datten & Drutten & Gena.
När man hade plitat klart sitt dagboksaktiga brev. Lite kort och koncist så där. Sakligt. Kul att man har varit det någongång. Innan tangentbordets utsvävningar. En gång för längesen. Sedan fick man slicka lite på Kungen eller kanske Drottningen, Ronnie Pettersson eller varför inte en älg i motljus? Ett riktigt brev med frimärken. Skjuts ner i den gula lådan, öppna en extra gång och se att det verkligen singlade ner. On top. On the bottom.
Sedan kom den jobbiga biten; Att vänta på svar. Det kunde ju dröja både en och två veckor... innan det hänt tillräckligt mycket i en tolvårings liv för att fylla ett helt brev. Bara en sådan sak. En annan tid - indeed. *ler*
Så idag vill jag skicka er ett par vykort, brev tar ju så förfärligt lång tid att skriva och tid har man ju inte nu när man fyllt tjugo... gånger två + en. Sedär, en spontanrebus. Som sagt vykort ifrån mig till er, alla kära läsare!
Men lite särskilt till Cecilia, för att hon fyller år just idag! (eller igår om ni läser det här först i morgon, som är ganska snart;) Och för att hon skriver så bra. Kanske inte så mycket om Drutten? En hel del intressant om både datten & ditten däremot. Grattis! Så korten är valda lite extra med tanke på henne, som skriver om en matsked grejer... bl a. Jag känner henne inte, egentligen... eller jo, lite. För att jag läser hennes blogg.
- Gammal mjölk? I alla fall ett historiskt affischmotiv från Röda Korset. Jag vet att hon gillar mjölk, Cecilia och att hon har fina glas att dricka den ur. Och för att hon är så ung, fortfarande.
- En blomma med Musse Pigg-öron. Bara för att den är så söt. Och för att en annan duktig skribent har tagit kortet. I Finistère.
- Livets träd kallas paraplyakacian. Av nektaren utvinns utmärkt honung och trädet ger eftertraktad brännved. Alltid bra att ha ett extra... träd alltså.
- rue de Valcis - Paris, står det på den andra sidan och Reproduction interdite. För att det är så vackert med franska! Dessutom finns Le Sacré Coeur på framsidan. En tur till Paris? Pas problem. Eller något sån't.
så hörs vi snart.
/helena
ps Det fanns ett kort med ett litet finare träd på, liksom ljusgrönt frodigare. Det växer också i VI-skogen. Tamarind, heter det visst, men det vågade jag inte skicka, till er. På baksidan står det nämligen att dess fruktmassa är laxerande...
onsdag 25 maj 2011
Shabby. Chic.
Vem är hon som ler så, lätt, snett, mot mig i spegeln
med sin enda smilgrop
Vem tror hon att hon är
Självaste Mona-Lisa
med en självpåtagen självupptagenhet
Hur gammal kan hon va'?
inte en dag äldre än jag!
Minder-värdeskomplex-årig?
da,da,da,njet
Ur-skogs-årig?
likt den betande mammuten
eller en klampande T-rex
Sex ton, inte sexton, utan sex ton-årig?
tidigt utvecklad
men ändå tidigare invecklad
Tittar myndigt på
den ganska tunna linjen runt näsvingarna
skvallrar försiktigt om en ojämn summa
balanserad
mellan för mycket och ingenting alls
Halsen är kortare än lång
men känns, ibland, skavig och öm
vibrationer sprider stämning
och förlöser osagda sanningar
Spegel, spegel
vem är denna varelse
som du fått ynnesten att avspegla?
Det blå i irisen är fortfarande lika blått
fast några fler dagar har gått
-Du har prinsessmun!
sa en kvinnlig vän, för minst en evighet se'n
-Jaha, Amor har behagat forma en jämn båge
I huvudet cirkulerar den ständigt lika aktuella frågan,
med plirade irisar och Amors båge lätt snörpt,
upprepar hon frågan för att se om den syns
utanpå
Har jag slösat bort mitt halvlånga liv på halvtråkiga tidsfördriv?
Tankar reflekteras, studsar,
mellan pannlob och reptilhjärna,
hon hör ekot av en konsekvent slutsats;
-Den som har hunnit andas... mellan andetagen och blinka... mellan ögonblicken
Vill inte vara en o-tidsenligt tidlös flicka, instängd i Louvren,
hon vill vara en farkost,
som skickas ut på en tids-o-bestämd resa
Insikten når bilden av hennes ansikte,
utsikten över resan är greppbar,
men vägen dit är hal som Vintergatan.
Du kan halka än hit och än dit
och än slinka ända ut i atmosfären
Hon blundar,
kråksparkar tacksamt i gång tankeverksamheten
-Det blir nog kyligare snart...
...kanske bäst att skaffa broddar redan nu?
/ av helena, moi,
skrivet någongång i början av 2000-talet, när jag bara var 30 år,
reviderat, just i detta nu, maj 2011
vi hörs.
:)
ps Kannan på bilden är bara fem år ifrån att fira sin hundrade födelsedag, Gustafsberg 1916 står det undertill. Den tillhör bevismaterialet, för att devisen åldras med behag verkligen existerar. Även om det kan vara svårt att tillbringa tid i sitt eget, åldrande, sällskap, ibland. ;)
tisdag 24 maj 2011
En slingrande rabatt
Idag tänkte jag inte säga så mycket. Bilderna ska få tala för sig själva. Nästan.
Extra! Extra! Just nu; Tre inlägg till priset av ett!
Jo, det var ju så här att när inspirationsfabriken hade tema favoritblomma, så hade jag tänkt att visa bilderna ni ser här ovan, men de behagade inte lämna kameran i tid... Vaddå favoritblomma? undrar ni. Det är ju en katt på bilderna. Hm. Jo, ungefär så här gick tankegångarna; Att bilderna representerar en hel blomstrande tid! Jugend! Bara en sådan sak som att till och med askfaten var vackra, då, i början på förra seklet. Som en solfjäder ligger hon utsträckt i sin draperade klänning. Även om hon har blivit lite mörk om nosen. Och en del andra utstickande kroppsdelar... Av allt bolmandet kan man tänka. Upsala-Ekeby-vasen är förstås inte så gammal. Men det natursköna mönstret känns ändå som en ganska tidstypisk stilstudie. Tycker jag.
En kär pryl hette förra veckans tema, då visade jag visserligen upp en av mina ögonstenar & själva ögat, men egentligen är det ju böckerna som ligger mig varmast om hjärtat. Och katten. Någon djurrättsorganisation blir väl upprörd om jag kallar dessa integritetsfulla varelser för ting. Men jag tänker lite som Baloo här, när han kärleksfullt kallar Mowgli för -Vilken lattjo liten pryl. Visst är det så han säger?
Brasses lattjolajbanlåda kommer ni säkert ihåg? På en auktion för ett tag sedan hittade jag en hel låda med prylar ifrån den blomstrande tiden. Ni ser en del av dem på bilderna. Både lattjo och lajban!
V19 var fabriken full av favoritplatser, jag kom inte ihåg vad jag gjorde den dagen. Men förmodligen satt jag här, en stund, i mitt favorithörn i soffan. Nynnandes. -Det är liksom magneter inbyggda i min soffa... Kommer ni ihåg den? Med Susanne Alfvengren? Hittar den inte på Youtube. Konstigt. ;). Men här har ni en annan skön gammal alfvengrenare, med inbyggd gotländsk feeling och allt. Om ni har tid att lyssna alltså. Det har inte jag.
...nu måste jag försöka resa mig härifrån. Nu. Nu!
Vi ses.
:)
/helena
ps Idag sitter många på trappan/verandan/balkongen till FABriken! Medan jag mest luktar på mina inomhusrabatter. Djungeln (läs ogräset) där ute, den/det får ni se en annan dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)