Sedan senast - lite midsommar, mycket annat

Äsch. Jag börjar bara. Har suttit en lång stund och funderat över vilket av mina tjugotalet foton som skulle komma först. Och vilken som skulle få äran att avsluta. För den delen funderade jag extra mycket över tågordningen där emellan. 

Men skit samma, som vi säger på ren och skär svenska. Skit samma. Vi börjar bara. Börjar med knäckebrödspapperskransen. Huh? Jodå. Det ordet finns, för det har jag skapat alldeles själv. Tror jag. Ni minns kanske att jag målade på baksidan av det färdiganvända knäckebrödspappret, funkade fint med viss färg. Annan färg flagnade bara av. Men här gick det bra. Målade den här kransen till advent för ett par år sedan eller så. Kom på att den skulle kunna passa utmärkt som midsommarkrans också. Alltså är den framme igen. Måste ju få plocka fram lite pynt i förväg, sedan rusar säkert veckan mot själva midsommar fram, så brukar det ju bli. Eller vad säger ni?

Jo då, det rosa har letat sig in även här. Trots att den rosa färgen tog slut, eller hur det nu var? Anyway. Ibland är det svårt att låta bli att krypa nära intill, det är som om blomman själv bara lockar och vill. Titta bara! Älskar, älskar inte rosa? Älskar.

Har nog alltid föredragit den mer kalla tonen, men den här varma goa är ju inte heller så dum. Lite giftigt fin.

Till och med i min senaste målning letade sig det rosa in. Kan ni se vad det ska föreställa? Inte? Inte alls? Hm.

Vi zoomar ut och betraktar min betraktelse över maneten. En av alla dessa varelser på planeten. Några som de flesta inte tänker på mer än när det bränns. Och bränns gör det ju verkligen. Särskilt när politiken vägrar släppa in fakta och klimatforskning högst upp på sin pengastinna agenda. Släpp fram framtiden, säger jag bara. Det är de unga som ska leva då. Sen. Och nu. Låt dem vara med på alla möten som handlar om deras framtid. Släpp kontrollen. Låt gubbfläsket osa någon annan stans än i samband med livsviktiga möten om miljö och lägre temp.

Lite nytt, någon? Ja då. Det är ju så sällan det handlar om något annat än second hand här, men här gör jag ett undantag. För att hantverk är så underbart - gammalt eller nytt. Gick förbi det här källarfönstret på en kvällspromenad och blev alldeles tagen av den här förtrollande sländan. Vattenbubblor och en spännande yta.

Och där står ju jag. Hehe. Men visst är hon fin? Som en fruktbarhetsgudinna. En present till någon i midsommar kanske? Hantverkskällar'n. Tror att den heter så ungefär, affären med godsaker för ögat. Om någon vill ha en trollslända. Eller en snygg kvinna. I Borås, mina vänner. Den lilla storartade staden, ni vet. Där jag och mannen bor.

Själv har jag bara midsommarpysslat lite måttligt - hittills. Fixade den här bilden, till exempel. Något att fundera över, tänker jag. Kanske är det bara en bukett? Eller så vill vasens innehåll säga oss något mer? Vem vet? (ni glömmer väl inte att det går klicka upp bilderna för större storlek, om ni vill?)

Någon föredrar säkert att ha en fin duk på bordet också. Gjorde ett par olika versioner. Själv gillar jag nog...

...den här bäst. Med ROSA bakgrund såklart. Här ser man hur solen steker. Och att jorden verkar ligga bortglömd i ett hörn. Eller så är det bara en helt vanlig midsommarbukett rätt och slätt. Vad vet jag?

Annars? Tackar som frågar. Har fastnat i Youtube-träsket. Fast hur underbart är det inte att fastna där? Om man fastnar för rätt saker, vill säga. Och det har jag verkligen gjort. Har egentligen aldrig fått upp farten för det här med vloggar tidigare. Men som jag fastnat i inredningsvideons underbara värld. Oändliga värld. Hur många lagom långa klipp som helst. Vintage. Loppis. Blandad kompott. Vackert och underbart och fullt av talangfulla människor som kan konsten att blanda och ge, och därmed ge sin bostad formen av ett verkligt hemtrevligt hem. Som Kelli. Deeply Madly Modern. Hennes kanal heter så. Där visar hon upp sitt eget läckra place. Och andras. Här ovan visar hon upp en förvandling av ett rum i sitt hem. Så fint det blev, med bara några enkla handgrepp, en vän, och en mycket lyckad loppis-runda. 

Från inredning till utredning. Lite vatten i varje musselskal och insekterna kan släcka törsten när regnet sparar sig. Bi-pool. Mannen kallar den så. Fina grejer. Naturen alltså. Vem skapar bättre än den? Ingen. Ingen alls.

Det är bara att försöka fånga de ögonblicksbilder som går. Eller travar. Fångade en häst med kameran en solig kväll. Tycker den känns lite magisk på något sätt, va? Som en hästarnas älva. 

Sedan kunde jag naturligtvis inte låta bli att fundera över om inte det hela skulle bli ännu bättre med en gnutta rosa. Nä.

Som det prunkar där ute nu alltså. Hoppas verkligen att det kommer några droppar regn snart, så hela härligheten inte bara torkar bort. Brandrisken är inte att leka med nu, hör ni. Ni är väl extra försiktiga med grillar och annat, va? Tänkte väl det.

En kort stjälk är också en stjälk. Ständigt nya snittytor. Älskar att låta blommor pryda sin plats så länge som det bara går. 

Knopp. Som rimmar på hopp. Men det vet ni ju redan.

- Titta, det växer ut nya små hjärtan! Tänk om det kunde göra det på alla cyniska egoister också. Då kanske vi slapp läsa om fler människor som dör på haven. Människor vars enda önskan och längtan är ett bättre liv. Människor som flyr fattigdom, konflikter, krig och klimatkatastrofer. Snart finns inga utsträckta armar kvar. Snart är det lika bra att de dränker sig innan de sätter sig i båten. Snart är alla parlament och regeringar fyllda av högervridna, maktgalna, självuppfyllda fullblodsegoister. Och rasister. Sverige är inte fullt, vad någon än påstår. Hur många flygblad som än delats (delas?) ut. Men visst glädjs jag åt framstegen ändå. Mer pengar till Syrien och deras grannländer är ändå bättre än inget, till exempel.

Vackert förfall. Ni vet ju hur jag älskar det. (Även om det naturligtvis är ännu finare när någon tar sig an det gamla och förnyar varsamt.) Avslutar med några foton ur en serie som jag tog på den här handelsträdgården som lades ner. Älskar allt vackert stök här. 

Här har kundkorgarna lämnats vind för våg. Lite sorgligt att de inte ska få innehålla några sommarblommor i år.

Visar er kanske mer av de här fotona en annan gång. Nu avslutar vi med en gardin, visst är den fin? Ser ni?

Om jag tar er lite närmare då? En liten liten midsommarstång som klätts grön där i det blommande tyget. 

Det var det. Skulle kunna visa er hur mycket mer som helst, har tagit massvis med spännande foton den här vackra junimånaden. Men det får kanske bli en annan gång, nu vankas mat, något doftar gott och helgen är här. 

Nästa vecka ska jag försöka sammanfatta mitt foto-projekt med barn och krig i fokus. Säger det här och nu för att sätta lite mer press på mig själv. Dags att börja avsluta. Vi får väl se hur det går. Tänk om själva krigen också tog slut, bara för att det vore lämpligt i stundande semestertider. Jaja. Vad är väl en bal på slottet? Vad är väl en solidarisk värld fylld av fred och frihet och medmänsklighet?

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Och så har vi sett en del bra filmer också, en del dåliga med. Det tar vi också en annan gång. Men om någon vill njuta lite åttiotals- och nittiotalsvibbar kan jag rekommendera Öppet Arkiv på SVT PLAY. Järnvägshotellet och Kuriren, två av serierna vi binge-tittat på i juni. Snart ska vi se något av Molin, tror jag. Berättar säkert sen.

Sedan senast - juni-känslan

Lill-Babs bl.a. Så tänkte jag kallat det här först. Men så överväldigades jag av känslan i juni. Ni vet, när det liksom inte går att låta bli att få lite spring i benen, fast man inte gärna springer så mycket. Det spritter i en, i takt med grönskans framfart. Sommarlovskänslan drabbar både liten och stor. Det ligger något i luften. Och då menar jag inte bara pollen och hösnuva. Juni-känslan. Den oslagbara, innan allt har slagit ut helt (och vissnat...).

Den vackra plåtburken - och den läckra golvvasen - hamnade på linsen när vi stannade i Limmared för en glass-paus. Det finns så många roliga affärer med vintage, retro och antikt i blick här. Den lilla glasbruksorten som förvandlats till en oas för oss som inte kan få nog av tingen med lagom patina på. Älskar att det numera huserar åldrade saker till och med innanför fönstren där det fanns en kiosk när jag var liten. Vi brukade stanna där ibland, pappa och jag, när vi var på utflykt. Stora ögon på en tös som fick sitt lördagsgodis. Lika stora ögon på tanten som ser vackra vaser och andra spännande föremål innanför Limmareds många "begagnade" butiker idag.

Någon kallade det för den gyllene timmen. Då, när det digra juni-ljuset flödar överdådigt över hemmet. Lycka.

Rädd våtmark. Kallar den så. En av fåtalet helt digitala bilder (dock helt utan hjälp av AI, hehe) jag skapat den senaste tiden. 

Känner att min färgskala gärna rör sig runt det lila nu, måste väl vara syrenernas korta tid som talar, tänker jag.

Målat målmedvetet. Älskar fokuset som inträder när det bara är koncentrationen på nästa streck som gäller.

Blyertsens väg genom färgen gör allt. Det gråa gör susen. Gråskalan insmugen bland regnbågens hela register. 

Här ska det rensas en del, är det tänkt. Har bland annat plockat bort en rosa grej som känns förverkad. Och när man tröttnar på en grej i sitt hem, särskilt när det är en ganska snygg sak, då bör den såklart vandra vidare ut i second hand-världen pronto och bums. Eller så kan man ju göra om något som tristat till sig, så det känns som "nytt" igen. 

Annars har vi faktiskt börjat på en ny högläsningsbok. En bok som funnits i min närhet sedan jag var ung. Köpte den på nån rea, tror jag. Vet inte hur många gånger jag börjat i den genom åren, säkert minst fem. Bara kommit ett tjugotal sidor varje gång. Nu ska den forceras från A till Ö. En verklig högläsningsbok: Midaqq-gränden. Av Naguib Mahfouz. Vi har precis passerat hundra sidor på vår glosögda raksträcka genom den här nervdallrande, känsloladdade och ordmyllrande historien. Älskar att läsa om krymplingsmakare, skumögda poeter, unga kvinnor utan barnlängtan och om män som känner sig som jordens salt. Och allt. Nu kan det bara gå neråt. Eller så håller den kanske stilen ända in i mål. Vi får väl se.

Här är hon ju - Lill-Babs! Sockersöt och begåvad och rivig som få. En odödlig scenpersonlighet med strålande aura. En förebild för många i hennes musikaliska kölvatten. En musikalisk, jordnära brud - i lyxförpackning.

Kronblom med mössan i hand. Kanske ber han att vädergudarna ska vara snälla mot oss alla? Lagom av allt, please.

Kanske tänker han som jag - att de blågula färgerna tillhör hela världen numera. Särskilt ett av världens allra tappraste folk. Våra hjärtan klappar hårt för det kämpande Ukraina. Må de vinna kampen för sin självklara frihet och självständighet. Och må vi alla slippa höra fler röster som inte vågar kalla ett krig för vad det är - KRIG.

Vi som har förmånen att bo och verka i ett land där fred och frihet råder, vi kan unna oss att tänka tankar som: Är det här den bästa bilden jag gjort sedan senast? Ett foto på ett barrträd som på slutet förvandlades till en slags mild björkstam.

Eller är det den här grönskan som är allra bäst? Bilden ni fick bekanta er med i förra inlägget: Vila i grönskan. 

Svåra frågor - not. Och nu börjar jag känna mig kaffesugen. Måste väl vara Lill-Babs fel, antar jag. Hej hej.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

Vila i grönskan

Var bara tvungen att göra en bild av det här fotot jag tog på en katt. Ser ni den? Njutningsfullt slumrar den bland grönskan. Känns som en riktig symbol för känslan som inträder när allt slår ut och blir oemotståndligt frodigt. 

Lite så önskar vi väl alla att sommarmånaderna ska få vara - fulla av vila bland blommor och blad. Lille katt, så fin du är!

Det var bara det.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Ja, det är samma katt som ni ser i närbild här i ett föregående inlägg - om ni inte kan se er mätta på det rara kattdjuret och sommarlovskänslan det förmedlar.