måndag 22 maj 2023

Sedan senast - livet är kort, har jag hört

Kanske väl grymt att börja med en sådan här lättjefull varelse, precis efter att många kommer från en lång och ledig helg och sedan tvingats gå raka vägen upp till tidiga morgnar och hårt slit. Men ändå, den är ju underbar!

Till skillnad från min senaste skapelse då kanske... Är den arg? undrade mannen när han såg den. Och jag trodde faktiskt inte att den var det. Men sedan visade det sig att han hade rätt. Och inte visste jag varför jag målade en slags arg terrier heller. Inte då, när jag målade och svingade den kolsvärtade blyertsen. Fast det finns ju i och för sig alltid en massa orättvisor i världen att reta sig på, men ändå.

Annars? Jo, grönskan nu alltså. Som den dominerar och tar sig fram överallt. Heja grönskan! Friskt humör!

Och inomhus har Alla mot Alla äntligen gått i mål då. Haha. Inga blev väl mer överraskade än Ola och Emma själva, när de tog sig ända till final. Haha. Hu, vad spännande finalen var! Mer säger jag inte, för er som inte hunnit se än.

Nu blir det andra TV-bullar. Har en massa konstprogram att titta ikapp på bland annat, på svt play. Såg något om Munch-museet i helgen och nu laddar jag för bortglömda kvinnor i konsten. Sedan blir det Muren.

Married. Jo då. En mycket bra brittisk mini-serie som vi binge-tittade oss igenom. Handlar om ett medelålders par. Och deras vardag efter snart trettio års äktenskap. Haha. Och exakt hur kul kan det bli då? Inte alls. Eller jo. Så himla bra grej. Alldagligheten upphöjd till konst på något sätt. Sedan är ju inte allt alldagligt förstås, det är ju ingens liv. Och allt handlar inte om gamlingar, unga tankar finns där också. Rekommenderas. Med superbt superbra skådespelare i huvudrollerna - Nicola Walker och Sean Bean.


Men hör ni, grönskan nu alltså. Samma häpnad och vårskrik varje år. Förvandlingen är total. Allt det gröna fyller linsen till brädden.

Här kommer då svaret på frågan: Varför ritade jag en så arg hund? Jo, för att jag senare samma dag såg ett klipp med konstnären/den politiska tecknaren och människorättskämpen Khalid Albaih. Han beskriver konflikten i Sudan som en verklig dog-fight. Och då förstod jag varför MIN hund var så upprörd. I sympati med alla oskydliga offer i Sudan och Ukraina och alla andra konflikter och krig som pågår. För att det alltid känns som makten ska pinka in revir som inte är deras att pinka in. 

Konstigt att konst av olika slag så ofta avfärdas som något lättvindigt larv, nästan hitte-på, samtidigt som det många konstnärer säger och förmedlar anses vara så oerhört brännbart av diverse makthavare och despoter? Konst-igt, var ordet. Heja alla konstnärer som lever och verkar där det verkligen är farligt (och livsviktigt!) att våga ta bladet - och pennan - från munnen!

Visst är det svårt att bara titta på, när världen brinner på så många sätt. Men låt oss inte glömma att det är ännu svårare att leva i ett av alla dessa konfliktfyllda områden. Vår enda plikt är att inte blunda för det som händer.

Livet alltså. Bäst att fylla det med så mycket bra grejer som bara går. Det är visst ganska kort, har jag hört. Det säger ju även de gamla.

God litteratur och intressant mat, två bra grejer att fylla livet med.

Hej då då. Nu ska jag fundera vidare över det faktum att Tryckfrihetsförordningen har utsetts till världsminne av Unesco (läser jag på svt.se). Och grubbla på det här med bra människor. Som Gudrun Schyman. Fatta! Där stod hon, och ett fåtal andra, och protesterade mot den människofrånvända strategin att öva på krig och hålla på att hylla kärnvapenallianser, medan de flesta bara vände blad, swipade vidare, och bara såg ordet Aurora i ögonvrån. Årets Mama? Nej, mycket mer än så. 

Årets Moder Jord, i min bok. Årets Moder Jord (om det inte finns en sådan utmärkelse, då instiftar jag den härmed högtidligen här och nu) går till Gudrun och alla andra miljökämpar jorden runt. Alla ni som kämpar för mänskliga värden. För djur och natur. För framtiden. För kidsen. Alla ni får min ärliga, eviga uppskattning och beundran. Heja er! 

Heja särskilt alla de unga kvinnor och män på vår planet som ständigt och oförtrutet försöker influera till en mer rättvis, klimatsmart och jämlik värld.

Sköt om er - glöm inte att ta er tid att lukta på blommorna.

Och kram.

/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar