Sedan senast - ord & bilder

Hej på er, hoppas allt är väl. Här blandas fågelsång med barnens stojande genom ett sommaröppet fönster.

Sommaren är på kortvisit, förmodar vi, men ändå här en stund. Alla de rosa träden som fotograferats av alla, precis alla i hela världen, känns det som, undrar hur många de är? Här utanför har det mesta av det rosa lagt sig tillrätta på marken nu, och jag målade något inspirerad av en glad fågel som satt mitt bland allt det lätta, luftiga och blommiga.

Läste någonstans att konstens viktigaste roll är att provocera. Och ja, så är det väl. Även i mina gulligaste djurbilder letar det sig in negativa miljömarkörer. Som om djuren vore tystade. Som om deras rättigheter står lägre ner på listan än någonsin.

Förr litade man till gud när det blev torka och missväxt, idag litar vi på att forskningen ska ta hand om allt. Många människor fortsätter bara att konsumera nya varor som om det inte fanns någon morgondag, och det kommer det heller inte att finnas - om inte fler börjar ta sitt ansvar.

Ja, jag kan inte låta bli att ryta lite, även om det här förstås i första hand är ett snällt inlägg om second hand.

På tal om det, vintage-drottning Elsa B och hennes pappa var en fröjd för både ögon och öron där i buren hos herrarna på F, ni vet. Men vad hjälpte det, de gick ju tyvärr inte vidare till slutspel. Men att vinna är ju inte allt, som Ernst B så stoiskt försökte intala sig och oss alla som inte kan slita blicken från Alla mot Alla. 

Annars tycker jag att lagen har varit lite tristare den här säsongen - eller är det bara jag som blivit kräsen kanske? Nåväl, det är hur som helst kul att tävla mot de superkunniga lagen i slutspelet. Men fy tusan vad svårt det är! Både de tramsiga frågorna och de mindre tramsiga. Men kul är det ju nästan alltid. Utom när man glömmer självklar urgammal kunskap, som igår, när varken jag eller mannen kom ihåg vad SOS sägs stå för, på engelska alltså. Minns ni?

Penselns väg över pappret, en väg jag gärna vill gå. Länge och ofta, även om jag använder både färgen och blyertsen med frenesi. Det är något med det snabba anslaget som tilltalar mitt temperament, antar jag. Otålighet i kombination med något mer beständigt. Gillar det bara.

Lunnefågeln i all ära, men det är den något mer oansenliga kornknarren som får illustrera ett av orden i den här omgången av scrabble. Visste ni att den kallas ängsknarr också? Nej, det visste inte vi heller innan vi spelade den här omgången.

En helt vanlig kråka kan också få komma med nån gång, även om en hel betong-galax finns strax bredvid, typ. 

Ibland hittar vi inget kul föremål att illustrera med här hemma, då får det duga med en bild på den så kallade smarta telefonen. Och Marilyn duger förstås alltid.

Haha, men ibland tryter fantasin rejält. Då får det helt enkelt gå bra att illustrera en korv med ett paket...korv. 

Men gör ni inget annat än att spela scrabble när ni är lediga då? undrar säker någon. Jo, verkligen. Men just för att vi sitter så mycket vid våra respektive skärmar nästan dagligen, behöver vi något verkligt analogt att bryta av med, som exemplevis scrabble. Det är lika delar avkoppling och hjärngymnastik. Parat med ständigt nya insikter och kunskaper. Win win win win. Även om vi oftast skiter i vem som vinner, ibland hjälper vi varandra dessutom löjligt mycket, så att det nästan inte går att räkna ut vem som vann. Men hej, det här är min senaste second hand-blus förresten, om ni undrar. 

Snart snart har vi läst ut de över fyrahundra sidorna högläsning som vi ägnat oss åt på ledig tid också. Brick Lane, av Monica Ali. Hur bra? Hur bra som helst. En av de där berättelserna som är så bra mest hela tiden att det knappt känns som någon idé att försöka hitta ett citat åt er. Hon beskriver vardagen som en dröm och det magiska med realism. Bilderna hennes metaforer skapar är så levande att de borde gå att ta på om man sträckte ut handen aldrig så lite. Lärorikt, och så på pricken mänskligt. Läs, om ni inte hunnit det tidigare. Den har nästan tjugo år på nacken, men känns ändå kusligt aktuell. Rasismens fula ansikte, när ska vi slippa det? När? När? När ska det sluta nästla sig in överallt och grina illa åt allt det som förenar?

Härnäst ska vi nog koppla av med lite mack-nostalgi och njuta av att det finns luft mellan CD-skivorna. Nu går det bra att sträcka sig efter nästan vilket album som helst i de utrensade hyllorna. Det kommer ändå alltid hamna något bra på musik-kroken liksom.

Utflyktstider. Bland pollen och picknick-filtar. Härligt. Och nysigt. Här är det Monet som står för kalaset.

Mannen tyckte att det såg ut som vingar, fast det är ett svart får i vita fårakläder, eller nåt, tänker jag mig. Haha. Konsten är kul ju, även när den är allvarlig. Tolkningen av bilder är ännu kuligare. Allt ligger i betraktarens öga.

Eurovision i helgen då. Kommer rätt låt att vinna? Alla dessa svåra frågor som får plats i en värld där krigen lätt hamnar nedanför annat i "nyhetsrapporteringen". Tänk om det gick att stänga av och på krigen, lika lätt som teven.

Jag lyssnar nog helst på lite mera fågelsång.

Tar en fika till. 

Och drömmer vidare om en värld där alla barn - och vuxna - har tid och ork och möjlighet att lära sig skriva och läsa. Vet ni hur många människor i världen som inte ens har fått lära sig att skriva sitt namn?

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Spolier alert! Om ni inte har sett gårdagens avsnitt av Alla mot Alla än, då vill jag inte förstöra spänningen och er möjlighet att tävla själva. Spoiler här alltså, angående SOS. Save Our Souls. Det sägs betyda det. Men det finns ingen som kan göra jobbet åt oss. Det är bara vi själva som kan styra världen i rätt riktning. Du måste själv vara en del av lösningen. Rädda oss från inhuman och osolidarisk politik - ute i världen och närmare inpå. Rädda jorden från utarmning, utrotning och överkonsumtion. Bara för att nämna två saker du kan bidra med i din vardag. SOP. Save Our Planet.