Ut med gubben! In med ungen!!

Det var bara det..:)
så hörs vi senare... i januari!
/helena


Bilderna är hämtade ur "Vill du läsa?" 1 Första Skolåret
Elska Beskow och Herman Siegwald
STOCKHOLM. SVENSKA BOKFÖRLAGET
P.a. Norstedt & Söner 1939

Inte bara blyg

För mig är tiden oftast ett relativt begrepp. Tid att bara vara. Att hinna i tid. Leva i nuet. Planera för morgondagen. Svåra avvägningar. Ibland omöjliga. Jag tycker att tiden är så svår att fånga. Den vill inte sitta bakom glas & ram!

Bilderna hjälper oss att ta oss bakåt. Fotografiet som tidsmaskin!

I midsomras, när jag ville göra lite fint, men hade ont om... just det; tid, gick jag  rätt ut "bland betongen", för att göra en, botanisk, Kajsa Warg. Eller Cajsa Warg, om man så föredrar. I alla fall, en enda viol, hade likt ett maskrosbarn letat sig upp emellan stenplattorna. Som Alice Lyttkens längtans blåa blomma (kommer ni ihåg den fina tv-serien?), påminner den oss nu, mitt i smällkalla vintern, om att allt alltid börjar om. Hur frusen marken än blir. Tjälen kommer att släppa även den här gången. Även om det känns som att det är evigheter tills dess.

Gott om tid önskar jag, er & mig, så här dan före dan, innan det nya börjar... igen.

:) så hörs vi snart.
/helena

ps. en liten, men fin bild på Alice Lyttkens; HÄR!

Kyss.Nerman.

Hur har ni det där hemma? Har misteln vissnat redan? Ett hållbarare alternativ ser ni här ovan. Man blir lite kärare bara av att titta på "de rara tu". Eller hur? Plutiga små läppar, så nära, så nära & misteln som alibi :), för att stjäla sig en kyss. Eller två...

Ni känner säkert igen stilen, på pojken & flickan. Det syns att de är släkt med solstickepojken & Tummelisa. Einar Nerman heter konstnären, som är far till alla barnen. :) Det lilla fatet är köpt på välgörenhetsloppis, här i sta'n och är en årstallrik, från 1990. Till stöd för psoriasisforskningen. Detta är den femtonde, i en serie på tjugo tallrikar. Jag köpte bara denna. Den såg så oemotståndligt pussvänlig ut... så jag kysste till, förlåt, klippte till, nä, kysste till... låter bättre!

Hoppas att ni får en bra dag, därute, med eller utan mistel...
så hörs vi.
/helena

Det viktigaste sinnet :)



öppna ögat - bara en springa
se på nalle klok-tok i sitt hörn

öppna munnen blunda och svälja
blä - tvingas - det är gröt

ja, mamma röda jackan på
men, mamma skorna får lukta så

öppna ögat - lite i taget
upptäcka att himlen är ett tak

öppna munnen - grodorna hoppar fram
nån ler åt dig - snett i dur
ja, mamma jag vet att jag är sen

men, mamma jag hoppa ju hela vägen hem på ett ben

sluta ögat - nu andra världar
styra blindbocken mot ett skär

stänga munnen - pappa får jag sova på din arm?
ja, hjärtat klart att du får
men, vännen lakanet snor sig så

stänga ögat - vägra att vakna
se bara upp för den rosa snön

sluta munnen och låt kaka få tysta
vrid sen upp ljudet - mera kräm

öppna ögat  stänga munnen
stänga ögat  öppna munnen

slut dig och ställ dig längst bak i kön
eller varför inte bara hoppa
hela vägen hem på ett ben



Det spelar egentligen ingen roll om dagen kallas för menlösa eller värnlösabarnsdag, det är väl mest det att ordet menlös har ändrat sin betydelse, från att ha betytt oskyldig, oskuldsfull till något annat idag. Dagen är historiskt skuldtyngd, något som vi som är icke-troende inte är så medvetna om numera.

Allt det där är beside my point! Jag vill passa på att hylla alla barn, oavsett ålder, lite extra idag. Dikten ni ser ovan (och förhoppningsvis har läst) är en hyllning till barnets synvinkel, det oförstörda perspektivet. Något man hoppas att vi får ha kvar länge, även som vuxna. Orden är egentligen menade att framföras muntligt, det är en s.k poetry slam-dikt, estradpoesi. Bara en gång har jag framfört den på scen, men det kändes bra. Hoppas att ni tycker om att läsa den! Får väl ta mig tid att läsa in något på ljudfil, någongång när det finns mer tid...

Till alla Er därute, med barnasinnet kvar: Läs min hyllningsdikt till Oss :)

så hörs vi senare.

/helena

Shake your maracas! eller konsten att få äta sin gröt i fred.

Ett år när jag var liten, ungefär i tioårsåldern, fick jag följa med min pappa på julfest, tillsammans med hans arbetskamrater. Det var på denna festen jag fick mina maracas! Av olika anledningar har de funnits kvar i mitt barndomshem, tills ganska nyligen. Nu bor de här hos oss. Vinröda med blå/vita blommor, fint utsnidade i träet. De vackraste av julkulor! Tycker jag.

Willow heter mönstret på våra gröttallrikar. Ett äldre motiv inspirerat av det ostindiska porslinet. Den vanligaste färgkombinationen på willow är annars, precis som på det ostindiska, blå/vit. Old gustafsberg 1945, står det på baksidan. Köpta på auktion i höstas, med jultallriksintentioner i sikte, redan då! Willow tillverkades av Gustavsberg, i olika perioder, mellan 1880-1950-talet. Rörstrand började sin tillverkning av samma mönster redan 1826 och fortsatte till 1889. Mönstret förekommer också på äldre engelskt porslin.

Det finns en alldeles speciell saga, som förklarar motivet, Willow. Läs gärna den berättelsen och mer fakta HÄR! (Wikipedia).

Tråkigt... att det redan är dags att stoppa in julkopparna i skåpet igen.

Det får nog bli en mellandagspåtår eller två, i alla fall. Tomten verkar inte riktigt redo att ge sig av än..:)

Så hörs vi sen.
/helena

PS känner ni för att pyssla lite, även så här strax efter jul? Så hittade jag en sajt med instruktioner; på hur du kan tillverka dina egna maracas!

en annan dag

Här hemma tittade vi på deckare igår kväll. Eller ska man kalla det thriller? Spänning i alla fall, "Den fördömde" med Rolf Lassgård i huvudrollen. Tänk det spelar nästan ingen roll vad han gör, på film, det blir bra, det han gör. Jag tänker främst på "Under solen", som vi förresten såg en jul, i Avesta. Såklart också Kurt Wallander, en rollkaraktär som nästan blev synonym med Lassgård, ett tag. På teatern har jag tyvärr aldrig haft förmånen att se honom, men jag har sett lite grann av "Hairspray" skymta förbi på tv:n. Jodå, enligt vad man hört, klarade han det med; att springa runt på höga klackar, som kvinna!

Annars lyssnar vi mest på julskivor. I år har vi mest spisat skåpmat... men vilken!! skåpmat. Välbevarade som gamla konserver :).  The Rat Pack's "Christmas with friends". En trippel-CD fylld av julöronhängen! Lite nyare carrols finns förstås också i CD-hyllan; Bob Dylan, Johnny Cash & för extra fridfull stämning, den alltid lika sakrala Enya.

Min favorit bland julskivorna här hemma är definitivt "Christmas album" med The Jethro Tull! Den supermusikaliske Ian Anderson & hans magiska flöjt! Sjunger bra gör han också. En av de bästa konserter jag har varit på, är definitivt när vi såg "Tull" live i Göteborg! Lyssna gärna på ett smakprov HÄR!  Hinner ni bara lyssna på en, välj instrumentala "Pavane". Tvärflöjt i sitt esse. Ryggradsrysningsvarning! :)

Ett gott öra önskar jag er & en god fortsättning!
så hörs vi
/helena

När juldagsmorgon glimmar

Julaftonsnatten avslutades med den traditionella, tv-sändningen av,  midnattsmässan i Rom, med påve Benedictus & co. Man behöver ju inte vara religiös för att uppskatta denna finstämda, högtidliga tradition. Böner, sånger, strofer. Mycket på latin. Mumma för en gammal :) humanist som jag! Tyvärr kommmer jag inte ihåg så mycket av latinet idag, men känslan för detta gamla utdöda språk finns kvar. Inte helt utdött inom den katolska kyrkan uppenbarligen.

Julafton har gått över i juldag... och han har kommit! Ikonen. Sonen. Den av Maria födda. Jesus. Mannen tyckte att Jesusbarnet i krubban, i Peterskyrkan, var lik "vårt jesusbarn"... Inte tvärtom då? Fniss. I alla fall  Min ikon, som ni ser, på bilderna är en kakelplatta!!? från Upsala-Ekeby. Dekoren målad av "elsi", står det i nedre högra hörnet. Jag har inte forskat i vem denna elsi kan vara. Kändis eller amatör? Ingen aning, men den pryder sin plats på köksbordet, under juldagarna!

Vill ni höra & se en helt bedårande version av "När juldagsmorgon glimmar"? Klicka HÄR! i så fall. Man förstår verkligen, att det där med att lära sig att spela stränginstrument, är inte helt enkelt... *ler*.

Jag önskar er en fortsatt bra Juldag, så hörs vi senare.
/helena

Ps. Om det händelsevis skulle råka kika in någon "baksidesnörd", en sådan här dag? Så tänkte jag avsluta med en bild, på just baksidan. Av kakelplattan, alltså.

Gubben Noack?

Sorry, så här fula gubbar bjuder jag på idag, trots att det råkar vara julafton...eller egentligen är det just därför. Bilderna ovan är utsnitt ur ett notblad från 1934. Detta är den riktiga tomtarnas vaktparad! Kurt Noack heter upphovsmannen. Originaltiteln på tyska lyder: "Heinzelmännchens Wachtparade". Det musikstycke som vi är vana vid, som spelas idag ca kl 15 :) är skrivet av Franz Schubert och heter "Marche militaire". Visste ni det?

Hur såg tomtarna ut på trettiotalet egentligen? Eller har Noack skrivit om ytterligare äldre tiders väsen? Därav de udda illustrationerna? Vättar och troll? Se bara på bilden längst ner...är det en tomte eller tillhör han bara entouraget? En tidig version på groupie?! :)

Här nedan kan ni lyssna på den "riktiga" vaktparaden! Den andra får ni väl lyssna på i eftermiddag tillsammans med Benjamin Syrsa... om ni känner för det.

god jul kära bloggläsare & stay tuned, mer visuellt julgodis är på intågande...
/helena

Pip

Jag ville bara kika in och lämna ett litet ljud ifrån mig! Nä, inte ett sånt ljud :). Kan dagen före självaste dopparedagen kanske kvala in på fem-i-topp över de stressigaste dagarna på året? Tätt följt av dan före dan före dan före dan före dan... osv.  Jag gissar att en och annan kommer hålla på med de sista förberedelserna in på småtimmarna. Burning the midnigt oil. Den sista klappen skall slås in & skinkan måste bli griljerad och fin.

Visst kan man spara svålen från skinkan och hänga ut som mat till småfåglarna? Birdie nam nam, liksom. Eller de kanske föredrar lite hederliga gamla!? frön, solros å sånt. Eller en kärve, det är ju så fint att sätta upp i trädgården, särskilt nu till jul. Med all kyla och lager av snö, måste det väl va' en extra jobbig vinter för de små vingbeprydda liven. Kärvt var ordet.

Ett och annat inlägg har jag tänkt att försöka göra, här på bloggen, även under julhelgen. Orken & tiden bestämmer som vanligt, men JAG ska försöka få ett ord med i laget också..:)

Jag önskar Er en bra start på julhelgen, men som sagt, om ni vill ha en paus från julmust & julpust... så kika gärna in någon gång under helgdagarna, för lite blogg-läsning!
/helena

Ljus & mörker

Jag tänker på... Exotiska frukter. Dadlar & fikon & ananas. Varje jul köper vi hem en ananas, oftast ligger den bara och pryder sin plats på fruktfatet, den hinner bli dålig innan jag kommer på att man kanske ska äta den vackra frukten också... Mannen tycker att den är för söt, att äta, alltså. Jag tycker att min bon-bonjär ifrån Guldkroken är söt. Inne i den blir det mest salt. Djungelvrål, salta nappar, salt&blandat, jättesalta mm mm. Saltlakrits är mitt favoritgodis!    

Jag tänker på... Alla som ska ut och resa nu i dagarna. Till & från släkt och vänner. När allt vackert vinterlandskap förvandlas från julstämning till trafik-kaos! Morgonens rubriker; "Minister varnar för förseningar". SJ & co. behöver nog ett tvättäkta julmirakel, för att klara alla helgresenärers önskelistor...

Jag tänker på... Att byta fokus. Hur dagarna nu så sakteliga blir längre. Vintersolståndet. Jag tycker mycket om vintern, har aldrig varit en sommarlängtare. Det finns saker jag uppskattar med de ljusa nätternas tid. Fjärilar! HÄR kan du läsa den vackraste av fjärilsdikter. Tycker jag. Den på väggen är gammal, inköpt på museum, jag tror det låg i Hjo, på den tiden. Den döljer också en reva i tapeten. En kvarleva. Fy katten!


:), så hörs vi senare!
/helena

Vill du se en stjärna...

Spegeln, spegeln, på sovrumsväggen där... har fått sällskap av HALMSTJÄRNAN! Den finaste av stjärnor enligt mig, eftersom jag har fått den av min svärmor. Varje år vid juletid får den gamla spegeln detta förnämliga sällskap. Ljusslingan däremot får tjänstgöra som året-runt-mysbelysning, runt den guldfärgade ramen.

Halmslöjd är så fint tycker jag. Tänk vad man kan åstadkomma med detta spröda, skira material.

På tal om stjärnor, så har jag ett favoritcitat som handlar om just dessa blinkande skönheter:
"We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars."
Det blir guldstjärna i kanten...om ni vet vem som sa det? Behöver ni en ledtråd? Då kan jag tala om att det var ett bra tag sedan han sa det. Oops, det blev visst två ledtrådar...

Här hittar ni FACIT!   Och några fler bevingade ord  av samma "stjärna".

Hoppas att ni, i alla fall, får tid att blinka ;) emellan julstök & julefrid!
/helena

PS på FABRIKEN! finns det fler julglimtar.