- Howard älskling, öppna dörren så är du snäll. Öppna, jag vill prata med dig.
- Kate raring, jag kan inte, det är ingen bra idé, jag har inte ens rakat mig.
- But darling, det har inte jag heller.
Det är inget direkt citat, jag återger som jag kommer ihåg det, ungefär. En av replikerna i filmen
The Aviator. Filmen om film- och flyglegendaren Howard Hughes. Äntligen har jag sett den! Cirka tio år för sent. Den var till och med bättre än jag trodde. Howard Hughes, vilken man, vilket geni. Vilken excentrisk galning, skulle vissa säga. OCD är verkligen inget att skämta om. Att tvätta händerna så att de blöder, är inget att skämta om. Men man visste inte bättre då.
När jag sett filmen sitter jag uppe för länge på natten och lusläser wiki om Hughes. Tittar på alla foton som finns av honom. Konstaterar att verkligheten överträffar dikten. Att Hughes faktiskt, nästan, var snyggare än DiCaprio. Osannolikt, men sant.
Men mest fastnar jag i Cate Blanchett's Katharine Hepburn. Kate, som han kallade henne. Katharine Hepburn. Vilken kvinna! En föregångare. En unik individ, i ordets rätta, ni vet. Fatta att hon fick fyra - fyra! - Oscars. Bland annat för den omtalade
Guess Who's Coming to Dinner? (Gissa vem som kommer på middag.) Mot Sidney Poitier. Och mot hennes älskade Spencer Tracy. Dessutom spelar hon mor till sin egen sondotter i filmen. En annan Katharine. Katharine Houghton. Eller var det systerdotter? Hur som helst.
Det är mycket film i min hjärna nu. Idag har
The Danish Girl premiär i USA.
Jag läser hos Observer om en tidig transgender-historia. En konstnärlig kärlekshistoria. Eddie Redmayne gör tydligen ytterligare en känslig tolkning on the big screen. Och vid sin sida har han vår egen Alicia Vikander. Jag säger "vår", det gör jag. Dels för att hon kommer ifrån vårt land förstås, men också för att hon är uppvuxen på en liten plats här strax utanför Borås. Vår begåvade superskådespelerska, så det så!
Kvinnor, kvinnor, kvinnor. De eviga. Läser på text-TV att de ska få lite revansch nu. De banbrytande, modiga kvinnorna. Glömda kvinnor i nytt lexikon. Bättre sent än aldrig liksom. Det är en så bra idé alltihop så jag bara måste citera direkt:
"Framstående kvinnor har genom historien fått stå i skuggan av sina manliga motsvarigheter. Nu ska det bli ändring på det.
Forskare på Göteborgs universitet ska bygga upp ett digitalt kvinnobiografiskt lexikon, tänkt att lyfta fram bortglömda svenska kvinnliga konstnärer, filosofer, vetenskapsmän, politiker och författare.
En grupp bestående av historiker och litteraturvetare ska nu ta fram de namn som ska ges plats i lexikonet 'Svenska kvinnor on-line, från medeltid till nutid'."
Med nyinköpta elegansnejlikor på paradplats, önskar jag alla sköna kvinnor en bra första advent-helg!
Okej då, jag kan ju inte bara strunta i halva befolkningen... Guys, ha det fint, ni också!
:)
/helena
ps På tal om män. Mannen hade klara Je Suis Paris-vibbar över sin outfit idag. Blåröd slips och vit skjorta. När poesi står på agendan, då måste man så klart anstränga sig lite extra. På tal om Frankrike, läste ni om den skånska katten som hade varit bortsprungen i åtta veckor och sedan upphittades 156 mil bort, i, ja just det, Frankrike. Tala om glamour-sugen kisse alltså. En katt med kontinentala vanor. Och så heter den Glitter också.