Orkar knappt lyfta på locket

Om jag inte låtsas om det, så finns det inte.

Så tänkte jag om skavet i halsen i flera dagar. Önsketänkande. Magiskt tänkande. Nu sitter jag här med snörvlande näsa och orkar knappt tänka en enda tanke till slut. Men hur det än är med förkylningsstatusen så tänker jag på pappor idag. Just idag ja. Framförallt på min egen. Han har det lite extra kämpigt nu, så jag sitter här och försöker hålla tummarna, samtidigt som pekfingrarna till slut bestämmer sig för att köra en långsam - inte tre fjärdedels, bara två... - vals över lap topens tangenter.

Vänder mig mot tidningshögen bredvid och konstaterar; att nu när jag skulle läsa det där smarta, skärpta, fyndiga, men också sorgliga svaret som Jonas Hassen Khemiri gav eleverna han föreläste för, så ligger den inte där överst längre. Suck. Men frågan löd ungefär så här: Vad är "svensk/t"? Och svaret löd ungefär: Att den som räknas som "svensk" aldrig behöver få den frågan.

Smart, som sagt. Men väldigt sorgligt samtidigt. Att så mycket hänger på utseende, och namn. Om du inte ser "svensk" ut, eller heter Svens(k)son, så är du liksom dömd på förhand. Sorgligt, men sant. Det måste vi kämpa för att ändra på. Bort med utseendefixeringen, ytligheten - oavsett vilka fördomar och förutfattade meningar de bygger på! Basta! Punkt.

Vad hade då det överhuvudtaget med pappor att göra? Jo, tydligen var han lite trött under framträdandet, den gode Khemiri, enligt obekräftade rykten på grund av ett nyblivet faderskap. Grattis!

Och så tänker jag på ett par ord som nyblivna pappor (och mammor!) (och alla andra också för den delen!!) alltid borde ha i åtanke. Det är den finurlige Bob Hansson som varit i farten igen. Han sa tydligen så här i en intervju med Kristian Gidlund (i Mot monsunens hjärta): "Jag vill inte bli så framgångsrik med mitt jobb att jag glömmer bort att vara framgångsrik som människa."

Amen.

:)
/helena