Snart kommer det en vind

Strängarna är bytta, ännu en gång, och gitarren får förnyad kraft. Det gamla, som blir över, får agera på nytt sätt.

Taggiga rosen. Den snurrar just nu. Eller lasern går. CD:n går och går och går och jag lyssnar på musik fast jag aldrig gör det när jag jobbar, för att det stör. Mina tankar rör sig snabbast i tystnad, även om musikens glöd aldrig tystnar helt inom mig.

"Här på Fågelsångsvägen 32". För några låtar sedan lät det så. Kvittrande gitarrer, dallrande basgångar och en röst som inte lämnar en oberörd. En röst som ett eget instrument i sig. En musikalisk husgud som aldrig kan tystna. Godnatt, sjunger den nu, och det är svårt att inte lägga sin vemodigaste sida mot högtalarens blanka yta.

Hare nu så bra, sjöng du. Och vi vill sjunga detsamma till dig. Pugh. Du vann oss. Våra hjärtan. Allas våra musikaliska hjärtan. 

Och jag funderar på en helt annan sång, den jag själv gärna sjunger gång på gång. En enda mening är svår att plocka ut. Det blir nog två. Eller tre. Eller fler. I ett ps som andas och lever musik och gung och sång. 

Tack, Pugh.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Vänder upp första A4:at i vår mapp med kärlekssånger. Den ligger först, sedan länge. Det är en kopia, mannen spelar kanske med ögonen stadigt fästa på originalpappret just nu, på jobbet, hos de äldre på boendet.

Och jag väljer med omsorg att börja som det börjar just här - på denna min solstänkta kopia:

"Snart kommer det en vind, en vind, en vind

och leker med ditt hår

Små tårar på din kind, din kind, din kind

är borta innan vår

Du drömmer om ett land, en tid, nånstans

Där himmelen är blå

Oh, det landet ska vi nå

Vi äger ingenting, ett träd, en vind

vid taket där vi bor

Du hoppas på en bris som blåser in

en framtid som är vår

Jag ser en öppen grind, en stig, en väg

som leder våra spår

Oh, den vägen ska vi gå ..."

/(Fritt nedskrivet från vår kopia) Snart kommer det en vind

av Ingemar Wallén och Pugh Rogefeldt