Glaskroppen, stavarna, tapparna, hornhinnan, synnerven, linsen, näthinnan, pupillen och de blågula inslagen; gula fläcken och iris, eller macula och regnbågshinnan som de också kallas. Alla dessa delar, och fler därtill bl a muskler, tar man förgivit att de finns där inne, i ögat. Om man inte har haft oturen att bli sjuk eller skadad vill säga eller har jobbat med ögon.
I många år jobbade jag med många, många ögon. Detta känsliga organ. Med den sinnsrikaste av konstruktioner och den delikataste av uppgifter. Att ta in hela synfältet och vända världen rätt åt oss. Eller vridandet och vändandet är det ju hjärnan som har huvudansvaret för, egentligen.
Det är klart att man inte kan gå runt och tänka på allt som kan gå fel, gå sönder eller bli sjukt, men när man har sett ögat och en del av de komplikationer det kan råka ut för, så är det svårt att inte uppskatta själens spegel lite extra mycket. Tänk att det finns ett helt sjukhus som "bara" sysslar med ögonen; S:t Eriks ÖgonSjukhus. Ett av Europas ledande, enligt den utförliga hemsidan.
Nu till det personliga! Jag träffade många trevliga människor under min tid i "ögonbranschen". Många intressanta levnadsöden och en hel del udda existenser. Jag skulle kunna fylla en hel roman med anekdoter, men vi nöjer oss med en, just nu;
In i butiken kom två män, inget anmärkningsvärt med det. De ville köpa två par glasögon var, att användas vid olika typer av tillfällen. Fortfarande inget anmärkningsvärt. Ett par ville de ha till vardags, ett helt vanligt par glasögon, ett praktiskt par som skulle fungera på jobbet. Kanske framför en dataskärm, minns inte just den detaljen. Vad jag däremot aldrig kommer att glömma är det andra paret och vad/när de skulle använda det. Håll i er nu. Jo, det andra paret skulle de använda när de var kvinnor, jo ni läste rätt; KVINNOR. Det visade sig att de var transvestiter. Män som tycker om att klä sig i kvinnokläder, helt enkelt... Som en slags hobby, eller snarare en livsstil!
Så i ett par timmar höll vi på och valde ut. Av och på med peruker. Och mycket tittande i album, på foton av deras kvinnliga alias. Jag minns särskilt att den ena killen, förlåt tjejen hade många foton på sig själv i tenniskläder, riktigt feminina små outfits. Har för mig att de var tvugna att beställa en hel del av kvinnokläderna från USA. Här i Sverige var det betydligt svårare att hitta tillräckligt stora storlekar. Som dessutom var läckra nog. Jag har nog sällan, eller aldrig haft så kul på jobbet som under de där timmarna, när jag sålde glasögon, till både den feminina och maskulina sidan. Det gäller att bejaka hela sig själv, :), de var bra på det, dessa mångfacetterade kunder.
Ett minne för livet minsann! Nu delat med er, kära bloggvänner.
Tänkte avslutat med ett par tips här, inför solsäsongen, om hur man kan vara lite extra rädd om sina korpgluggar, men jag ser på klockan att jag strax måste kila. Ska ut och kika på lite fina saker - igen. Så håll de där stjärnögda två, lagom öppna, så dyker det upp lite mer ögongodis, en annan dag.
vi ses
;)
/helena
ps När jag fick syn på min fina vas ifrån Laholm, så kunde jag inte slita ögonen ifrån den...
I FABRIKEN! är det fullt av kära prylar idag. Se själva!
Men vad kul! Och svårt... Att föreställa sig männen som kvinnor och se vad som bäst skulle passa när de var i den skepnaden! Förstår att det blir ett speciellt minne!
SvaraRaderaKram Helena
Helena: Hej, där min sköna! ;) Svårt, helt klart, det var nog därför ingen av mina arbetskamrater ville/vågade ta sig an dessa speciella kunder, men lika glad var jag för det! Svårt, men ett superspännande möte och uppdrag.
SvaraRadera:)
/helena