Häromdagen så dukade jag upp med en cykel på köksbordet. Till min mammas ära. Hon har alltid älskat att cykla. Tyvärr kan hon inte cykla så mycket som hon skulle vilja, nu längre. Runt min bordsskiva vågar hon förhoppningsvis fortfarande ta ett par varv. Blommor som inte vissnar, kan man ha för många av dem? Jag tror inte det. Det är egentligen Lasses blommor. Jag vet inte vem han är... men det står så under kronbladen: Made in Sweden, Lasses. Eterneller i keramik. Gilla'rt!
Hon har haft otur ett par gånger, min mamma, det har hon. En gång upptäckte hon, försent, att stödet inte kunde fällas upp ordentligt... just som hon var på väg ner för en av de brantaste backarna som finns, i den lilla ort där jag växte upp. Cykeln skenade i full galopp, bromsa gick inte eftersom stödet var ivägen för pedalen. Detta var på den tiden när många cyklar bara hade fotbroms. Över en trafikerad väg fortsatte färden... någon enstaka meter ifrån ett hus, en kompakt tegelvägg, lyckades hon mirakulöst få stopp på det tvåhjulade ekipaget. Änglavakt? Puh. Änglavakt!
En annan gång satt styret löst, efter att pappa hade lagat en punktering... Mordförsök undrade mamma? ;) Nä, såklart inte! De är fortfarande gifta... där det finns människor finns också den mänskliga faktorn. Otur. Tur i oturen, så gick det bra denna gången också.
En tredje gång så föll hon omkull och bröt nyckelbenet!! Mordförsök? Otur? Nej, den gången var det en gammal bekant som var boven i dramat. Den så förrädiska vinterhalkan. En osynlig isfläck. Nyckelben läker. Tack och lov! Detta hände för ganska många år sedan.
Nu är hon tillbaka uppe i sadeln igen, mamma. Om än inte så ofta som i "fornstora" cykeldar.
så hörs vi snart.
:)
/helena
ps Den lilla söta cykelljustaken hittade jag för ett, nej två, tag sedan på Myrorna, femton kronor tror jag att den kostade och då ingick dessutom punkteringsfria däck...
pps På FABRIKEN! är det snart sommarlov, men först dukas det upp på alla borden. Sommarborden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar