The observer

Jag fick en förfrågan för ett tag sedan av LiseLotte, med bloggen med det filosofiskt hoppfulla namnet, en del av lyckan, eller som den heter på allspråket no1: A piece of Happiness, om jag ville berätta ett antal saker om mig själv. Saker som kanske inte är kända sedan tidigare och det finns nog mycket där egentligen, om man så bara skrapar lätt på ytan, eftersom jag bara befunnit mig på eget bloggterritorium i ett drygt halvår. Visserligen tycker jag att det osar av egotripp bara genom att ha en blogg, även om jag försöker använda min lite bredare än till bara min egen bak & byk. :) Om ni förstår hur jag menar. Det blir inte ett inlägg där jag stolpar X saker i ett svep. Det blir ett inlägg för varje sak/egenskap. Tala om egotripp! De kommer inte heller att presenteras i en följd, utan pö om pö. När jag så behagar.

Så idag tjuvstartar jag med att berätta om en kille som jag var kär i när jag gick i gymnasiet. Han var en tönt, en s.k datanörd och jag var en sådan som gillar töntar. Då alltså.

Han blev nog betuttad (ni hör hur gammal jag är:) i mig den där gången då vi slog följe hem. Det var kallt, han frös om sina händer och jag lånade ut mina Lovikkavantar. Han, vi kan kalla honom M (nä, det är INTE mannen) drack sitt kaffe med två bitar socker, jo jag minns det fortfarande. Och redan då tyckte han att det var observant av mig att komma ihåg att det var just TVÅ bitar han skulle ha, inte en och inte tre, utan två.

Jag är alltså, en sådan som studerar min omgivning, noggrant, gärna lite i det tysta. Insuper atmosfärer och stämningar. Ser de där detaljerna som kanske går många förbi. Som svischar förbi. Ibland.

Det blev inget mer mellan oss egentligen, jag kommer inte riktigt ihåg varför, det är nog en för jobbig detalj att minnas... men det handlade om något missförstånd. Ett sådant där som lätt blir väldigt uppförstorat i just den åldern.

Har inte heller sett honom sedan dess, M, förrän i höstas, när jag tittade på Postkodmiljonären (ja, jag är en frågesportnörd, där fick ni lite bonus:). Där satt han! Mitt bland de som skulle svara på utslagningsfrågorna, så kallade "FastersFingers". Det var något som klack till i mig direkt. Men så klart var jag tvungen att "rewinda" ett antal extra gånger för att försäkra mig. Jo, det var han. Han hade inte vad som krävdes för att bli miljonär, han kom aldrig fram till den heta stolen. Och han hade inte heller vad som krävdes för att bli min man. Tack & lov. För jag är så glad att jag har mannen! Mannen med de snällaste ögon som jag någonsin hade sett. Har sett. Mannen med stort M, på det bästa av sätt. Min man.



Det var nog bara det... så hörs vi snart.
:)
/helena



ps Även om just nationsflaggor inte brukar vara min starkaste frågesportsida, så är jag ganska säker på att det är Brasiliens flagga som vajar så stolt där på balkongen, jämte den som jag är helt säker på att jag kan...