Det var när mannen häromdagen berättade att han ska rycka in och vikariera som bildlärare ett par timmar, nu till veckan, som jag kom att tänka på den där skylten som kom till under några bildlektioner under min egen högstadietid. Ni hör att jag bara rör mig längre och längre bakåt i tiden... Jag har för mig att uppgiften som vi fick var att rita en skylt med en symbolbild och ett passande budskap därtill.
Ibland blir man bara så trött på all offentlig negativitet. Tänk att man fortfarande behöver påpeka för vuxna människor att: - Din mamma jobbar inte här! Känns omodernt för att inte säga uråldrigt att sådant ska behövas i det jämställda?! årtusendet vi nu lever i. Rena rama stenåldern, faktiskt!
Ett par händer, hand i hand, blev det på min skylt. Budskapet då? Jo, det är faktiskt en strof som jag fortfarande ofta tänker på, i olika vardagliga situationer. Som när grannarna ville hugga ner mitt favoritträd, eller ute på vägarna bland ens
David Batra skulle nog säga i tvättstugan, mitt emellan bortglömt ludd och ignorerad golvmoppning. Jag har inte läst den boken - än. MEN jag har läst många andra lappar i min dag.
Så vad stod det då på min skylt? Jo, lite sött, lite naivt, lite idealistiskt, lite förenklat?, men sant, tror jag:
Freden börjar mellan dig och mig!
För det är svårt att göra något åt de ständigt pågående världskonflikterna, som i Libyen, Egypten eller Israel/Palestina, men man kan ju alltid försöka hålla sams med grannarna, i alla fall.
Amoz Oz säger det så bra med sin bok; Hur man botar en fanatiker. Man måste kompromissa. Teskedsorden har jag nämnt förut, men jag gör det gärna igen. För det är kanske det enda sättet att försöka släcka världens bränder, tesked för tesked?
så hörs vi snart igen, här i den bästa av världar.
:)
/helena
ps - Va'? Ska du lära dem att rita streckgubbar då eller? sa jag till mannen när han berättade om sitt kommande vikarieuppdrag...
pps På FABRIKEN! hittar ni många fler bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar