Vitsippsvin?

Jag funderar på det här med naturen och allt den har att ge. Tänk bara på hur man förr i tiden verkligen tog tillvara den växtkraft som fanns/finns. Visserligen, ibland, med risk att som kvinna anklagas för att vara häxa, drog man nytta av örternas läkande kraft och för den delen naturens egna läkande egenskaper. Idag kan man kanske, på många sätt, se en återgång till det naturligare sättet att se på vår ursprungliga omgivning; Skogen & havet. Den rekreation och det välbefinnande, både kroppsligen och mera själsligt, som det gröna guldet kan tillföra vår hälsa går idag, bokstavligen, att få på recept. En skogspromenad utskriven med en slarvigt skriven läkarhandstil! På den solgulaste av lappar, eller kanske snarare idag, uttryckt med ett par dataknappar. På baksidan av min lilla vitsippetavla ser det nästan ut som att det står hembränt... men om man studerar bokstäverna i detalj så ska det förstås vara ett d, inte ett t på slutet. Hembränd, står det och litet längre ner går det att läsa tillägget, keramik. Fem kronor kostade den... men då fick jag en ljusstake och en ljuslykta, från Höganäs, i matchande färg, på köpet...  

Klockan 5.30 satte jag mig framför datorn igår. För att försöka komma i kapp lite grann med inläggen. För att jag ville ge er ett tidigt filmtips, kanske redan inför helgen?, men datorgudarna ville annorlunda, som säkert många av er vet. Jag bestämde mig för att titta runt till er andra, kära bloggvänner, så det gjorde jag, men att kommentera? Icke sa nicke. Blogger ville inte alls vara med på noterna. Klockan blev halv åtta innan jag gav upp tanken helt, på att överhuvudtaget hinna göra något härinne. Puh!

Så idag kommer ett försenat filmtips. En film som mannen & jag såg i påskas, en riktig långfredagsfilm egentligen, även om vi började titta på den redan på skärtorsdagskvällen. En film helt utan Hollywood-glamour. Utan någon attraktiv, ung, huvudperson. En fransk film. Med naturen OCH konsten i huvudrollen! En film om Séraphine Louis, sedemera känd under namnet Séraphine de Senlis.

Séraphine, som filmen heter, följer en medelålders kvinna, i förkrigstidens Frankrike, alltså WW1, som försörjer sig genom många olika arbeten. Hon tvättar lakan, hon städar hem, hon hjälper till hos byns lokala slaktare mm. En riktig diversearbetare, skulle man kunna kalla henne. Den lilla fritid hon har spenderar hon i naturen och med sin gudsingivna uppgift; att måla.

Tillhör du dem som absolut måste veta mer om en film (så här i de-alltför-utförliga-trailersernas-tidevarv), innan du ser den, så hittar du en utförlig recension, innehållsbeskrivning här; DN 200906, men jag skulle rekommendera dig att låta bli att läsa den, om du vill se filmen. Tråkigt att veta ALLT i förväg. Tycker jag!

Yolande Moreau gestaltar denna flitiga, religiösa och på många sätt anspråkslösa kvinna/konstnärinna, med den äran. En äkta människa, på djupet. Och som sagt ingen glamor så långt ögat räcker! I love it!

Jag uppskattar filmen för dess andlighet, så oreligiös jag är och för den vördnadsfulla inställningen/uppvisandet till/av naturen.

Konsten! De magnifika naturmotiven! Målande. Banbrytande. Före sin tid. Om du blir inspirerad att titta på filmen, så kanske du inte ska klicka in dig här och här och här för att njuta av Séraphine's konstverk, då kanske du hellre vill bli överraskad? Men annars; klicka in er på "här:en" och njut!

Kanske är det en film som passar lite extra bra under någon av de kommande helgerna, Kristi himmelsfärd eller pingst, pga sina andliga förtecken. T o m jag, så ogudfruktig jag är ;), njuter av dyrkan, tillbedjan till... naturen.

Se den inte en av de där tröttaste kvällarna, när du bara vill bli underhållen, serverad det lättsmälta på bricka, vilket kan vara nog så njutningsfullt ibland, utan en dag/ kväll när du orkar engagera dig. Då tror jag inte att du blir besviken, på denna oglamourösa, franska pärla!


så hörs vi snart. Om blogger behagar.
:)
/helena

ps Ett långt ps idag på tal om Lars Lerin och Tomas Tranströmers Göken, se torsdagens inlägg. Om att ta vara på tiden, även om man inte har nått läsglasögonålder än... Eller börjat se "årsringarna" växa okontrollerat... Alla ni sommarälskare där ute vill väl ta tillvara den korta tiden på bästa sätt och även om sommarvädret inte alltid är mitt favoritväder, så finns det mycket som händer just då, under sommaren, som jag gärna vill hinna med. Bokdagar i Dalsland t ex., nämnde Lars Lerin kommer dit. Och poeten Johannes Anyuru. Bland många andra både kända och mindre kända bokmänniskor. Trots att det är för elfte året i ordningen som Åmål står som värd för detta evenemang har jag aldrig lyckats komma dit?! Mannen har varit där vid ett par tillfällen, som konferencier, under estradpoesi, Poetry Slam-flagg. Har du inte möjlighet att åka dit så går det att följa det hela via live-sändningar på nätet. Läs gärna mer här; bokdagaridalsland.se, om bland annat Barnens Bokdagar. 29-30 juli är datumen som gäller. Det kan kanske verka som att det är oändligt med tid fram till dess, men det är det inte... tro mig!