En återanvänd dag

Så här såg det ut när jag satt och jobbade igår. Med soffiltarna i klassisk, postförkyld, oreda.

Och med boken - BOKEN!! - uppslagen.

Efter en vecka som formligen swischat förbi, sitter jag här i soffan igen. Visserligen har veckan inte gått helt obemärkt förbi, några spår har den lämnat efter sig. Som ett och annat födelsedagskort. Gillar särskilt de som färgmatchar den redan befintliga inredningen...

Tack vare mina snälla föräldrar - och ett par mänskliga faktorer som försenade blomleverensen något - kan jag bjuda er på något så ovanligt som en fredagsbukett. En riktigt maffig en! Men, vi kan väl komma överens om att kalla det för en helgbukett istället, fredags- låter så kort. Förr, långt innan fredagsbuketten hade blivit ett viralt fenomen, köpte jag ofta hem blommor. Numera prioriterar jag oftast annat, som ni vet - de älskade second handtingens magi! Inte för att jag inte älskar blommor längre, utan helt enkelt för att prioriteringar alltid måste göras.

I köket är det fortfarande fredagen den 13:e. Alltså fredagen den 13:e februari. Tänkte att det var lika bra att låta fredag den trettonde stå kvar, nu när det kom två i rad. Dessutom tycker jag så mycket om de siffror i den gamla almanackshållaren som är så där lite extra vikta, skavda och vältummade. It's been places, som de brukar säga i Antiques Road Trip. Eller seen places kanske? Både och antagligen.

Den här tröjan hade mannen på sig i går, på tal om återanvändning. Det låter kanske lite konstigt, med tanke på att tröjan nästan aldrig är använd tidigare. Bara en enda vecka, 1989. Då hade jag den förmodligen på mig hela tiden. Veckan när jag slutade gymnasiet, den humanistiska linjen, linjen där man lärde sig en massa språk och så, om man inte hade huvudet fullt med en massa annat, vill säga. Av en slump hittade jag den invirad i en annan gammal tröjrelik, och tänkte att den skulle passa mannen som hand i handske. Den är nämligen så där supermjuk som han vill att alla kläder ska kännas. Jag glömde tyvärr att fota när han hade den på sig, den såg så snygg ut under hans gamla slitna jeansjacka. Fast då syntes förstås inte det här, för det här är baksidan.

- Undrar om någon av de andra åtta tjejerna, som gick i din klass, har sina tröjor kvar? Sa mannen.

Så, jag ställer väl frågan här då, om nu någon av dem skulle råka slinka förbi:

- Hur är det nu Sofia (som är konstnären, hm, bakom motiven), Maria, Liv, Heli, Heléne, Jessica S, Eva och Jessica B - har ni era tröjor kvar eller?

Med hopp om en skön och avkopplande helg till oss alla. (Gärna med någon liten second handtouch inblandad).

:)
/helena

ps Stiig Kalsing, så heter den danske konstnären som gjort skulpturen som står på bordet, om någon undrar. Hittade en sida här - vet tyvärr inte hur aktuell den är - som presenterar konstnären och hans bror, som tydligen också är konstnär. Den kärleksfulla skulpturen fick jag av mannen i födelsedagspresent, en gång för ganska många år sedan nu. Love it! I år fick jag något helt annat. Något roligt och bra, men det kikar vi närmare på en annan dag.