Juligranen

Eller fuligranen kanske? För så granna var de väl inte direkt.

Det var mannen som drog mig milt i ärmen och viskade ett spjuveraktigt psst i mitt öra, den där disiga dagen i april, då vi var och besökte en närstående som vilade upp sig efter en operation.

Psst, kolla in granarna! Sa mannen, och pekade ivrigt in i det kombinerade dusch- och toalettutrymmet. Och där stod de kvar, får man förmoda, tre månader efter Knut. Malplacerade. Ställda på undantag. Evigt gröna i all sin konstgjorda prakt. Färdigklädda inför nästa jul.

Du måste fota! Med toalett och allt, tyckte han. Men, snäll som jag är, besparar jag er utsikten över själva "porslinspjäsen" ifråga.

Granarna däremot, de vill jag inte undanhålla er. Inte nu. Nu när Granen som aldrig barrar snart ska rulla ut bollen på planen igen. Imorgon smäller det! Granen mot Orkanen. Har inte googlat eller läst några tjockare sportbilagor de senaste dagarna, men jag gissar att jag inte är den första som spekulerar över om Orkanen (Kane) verkligen kan blåsa omkull vår Gran (Granqvist). Vet engelsmännen verkligen hur stadigt en blågul gran kan stå? Särskilt när den är omgiven av andra ädla trädslag, diverse berg och andra Krafth-karlar! En mångfaldig fotbollsflora, helt enkelt!

Ska Brasilien verkligen tappa det här? Andra halvlek har just börjat, Belgien leder fortfarande med 2-0 och Neymar ligger ner igen.

Bäst när det gäller är en svår devis att leva upp till. Må bästa lag vinna! Särskilt imorgon. (Läs idag, om du läser det här när klockan hunnit slå FOTBOLLS-lördag).

:)
/helena

ps Ni hörde väl att det lilla Granskottet kom idag? En flicka. Mmm. Kan ju inte vara något annat än ett gott - och turbringande - omen!