Hästbiten

Vad gör ni i värmen? Känns som att det är väldigt svårt att få något vettigt gjort, tycker jag. Även om vi här på mellersta/nedre västsidan har fått en liten respit de senaste dagarna, när termometern har vänt kurs och skonat oss genom att peka en aning neråt.

Fast man ska såklart inte klaga, läste just om en man som tvingats lämna sitt hem mitt i natten på grund av bränderna som rasar runt om i de - framförallt - mer nordliga delarna av landet.

Heja alla snällisar som hjälper till! Läste att det var flera tusen frivilliga som anmält sitt intresse för att få logistiken runt släcknings- och räddningsmanskapen att fungera. De behöver ju också äta - och dricka! Och sova lite emellanåt.

Kan varmt rekommendera er att läsa Land.se, om ni inte redan gör det. Där finns alltid en massa intressanta artiklar och värdefull information, nu bland annat om hur man bäst ska försöka att - bokstavligen - hålla huvudet kallt och kroppen lagom fylld med vätska.

Kunde inte låta bli att lägga ordet "brand" i Scrabble. Och förra natten drömde jag om konståkning. Antagligen en blandning av att jag nyligen påmindes om att Anne Frank älskade att åka skridskor och en allmän längtan efter svalka. (Plus att jag såg en rubrik någonstans, om att en välkänd konståkare har dödats. Kan det verkligen vara sant? Brrr. Otäckt.)

Annars har vi mest tittat på friidrott. Och sett ett par halvbra filmer på TV. Det blev ingen Kaktusblomma, den får snällt stanna kvar i sitt inplastade DVD-fodral ett tag till. Istället blev det: The face of love och Kärlekens båda ansikten. Är det inte lustigt, nästan småkusligt, hur filmerna liksom själva kan tematisera sig så där? Kärlek, är väl en sak, det heter var och varannan film något med, men ansikte?! Det enda som de två filmerna uppenbart hade gemensamt - som gjorde att vi tyckte de kunde anses sevärda - var skådespelare som sällan, eller aldrig, gör en besviken.

Annette Bening, hon verkar aldrig ens spela, hon bara ÄR sina roller. Uppfyller varje millimeter av sina scener med fullständig närvaro. Ed Harris har varit en favorit ända sedan jag såg honom i The Abyss för snart trettio år sedan. Och Robin Williams. I en av sina mer allvarliga roller. Som han gör det, lilla lågmälda porträttet av grannen i The face of love. Som han gör det! Jag vet att jag borde använda "tempuset gjorde". Men det kan jag inte. Vissa stjärnor dör aldrig, de bara fortsätter att glöda lite längre bort.

Lauren Bacall och Jeff Bridges (som jag avgudat sedan favoritfilmen The Fisher King, där han ju dessutom matchas väl av Robin Williams) i Barbra Streisands skugga i Kärlekens båda ansikten. Den skönsjungande, magnifika artisten kommer väl kanske aldrig att, i första hand, bli betraktad som aktris ut i de långa, välmanikyrerade fingerspetsarna, men hon gör ändå alltid gedigna dramaturgiska insatser. Dessutom kan hon ju sedan länge lägga den avundsvärda titeln Filmskapare till sitt mer än välfyllda CV.

Och om vi inte kan sova i natt, blir det kanske en "kärleksfull" filmtitel till: Mr. Morgans sista kärlek. Med Michael Caine och kvinnan med det poetiska namnet: Clémence Poésy.

Funderar på om jag ska orka ge mig på att renskriva en stund. Senaste delen av Spår i gräset. Kommer svalare kvällsvindar, kommer mera ork. Typ.

Sköt om er. Och glömt inte att dricka, lagom mycket, vatten!

<3
/helena

ps Och så till själva hästbiten då. Det verkar som att jag har blivit det - biten av hästar. De är så underbara att försöka fånga med linsen! De står där i sina hagar och ser stiliga ut (om de inte har fått ett fult, praktiskt, skyddande täcke på sig då förstås...) Vet inte hur många bilder på fålar jag lyckats knäppa de senaste åren? En hel del. Väntar bara på att hitta den där fulländat prickiga Pippi-hästen. Funderar på att samla ihop dem, göra en egen liten hästmapp. Den här senaste pållen stod och tittade på mig i Småland. Undrade väl varför människor alltid ska hålla upp en sådan där tingest framför sig.

Jag kallar den "Horse whisperer". Hästviskaren. Eller kanske snarare Hästviskaren som viskade för lågt. Höhö. Och ni behöver inte oroa er, jag har självklart även sparat bilden helt utan onödig, tramsig text.