Har inget annat att erbjuda än lite småsuddig snyggdisk just nu. Och lite konstigt snack. För det måste vara fullkomligt omöjligt att se en hel Shakespeare-föreställning utan att sedan plötsligt börja prata i konstiga, obegripligt rimmade meningar. Åtminstone är det det för mig. Och för mannen!
Ibland är det skönt att inte orka göra "något vettigt" av lördagskvällen. Det är då det kan slumpa sig så att man slösurfar över till tvåan en kort stund, och då dessutom råkar göra det precis när en drygt två timmar lång föreställning av den gode Mr Shakespeare ska till att börja. Romeo & Julia. Med snyggsnyggingen Orlando Bloom. Köerna har tydligen, förståeligt nog, ringlat långa på Broadway för att få tag i biljetter till denna så kallat lättillgängliga version av den förmodligen mest klassiska av alla kärleksdramer.
Tänk att någon som föddes för 450 år sedan, fortfarande så tydligt lämnar sina språkvindlande spår i vår samtid. I allt från poetry slam-dikter till rap-texter. Lite svindlande häftigt att tänka på.
När det sprudlande språket, med katapulthastighet, sprutar ur de skickliga skådespelarnas munnar, är det svårt att ta in alla snabba, geniala ordvändningar. Särskilt när man hör engelskan lite halvt med ett öra samtidigt som man försöker hinna läsa den svenska översättningen med ett öga. Kul, men ansträngande.
:)
/helena
ps "Tårehav" och "pytteknytt". Två ord från Eva Åkerbergs översättning som stannat kvar här hos mig. Missade ni, eller hade något vettigt att göra, så finns en motorcykelkörande, hunkig Romeo att avnjuta på play i flera veckor till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar