Ute i blågräset ligger en neonfärgad boll och retas.
Den syns.
Den är det enda som gör det.
Ute i rymden hittar Philae organiska molekyler.
Jag undrar om en förkylningsmolekyl är på väg åt mitt håll.
Den känns inte långt borta.
Dammsugaren tränger sig in överallt. I hela bilden.
Vem kunde anat att den var en sådan linslus?
Mr Blue har odlat mustasch och jag försöker hitta en lugn vrå att läsa i.
De glada dammråttorna hittar mig.
I tidningen läser jag om den okände superkände konstnären, Disney-tecknaren Gustaf Tenggren.
Han som dog när jag föddes.
Han var visst härifrån.
Härifrån trakten.
Ifrån Magra.
Lite lustigt, när man tänker närmare på det; att Pinocchio tecknades av honom.
Sedan läser jag om Richard Fords senaste.
Kan jag vara Frank med dig?
"... Stormen blåser människorna nakna och öppna för den uppriktighet titeln utlovar ..."
skriver Ingrid Elam.
Innan, tidigare, förut såg jag ett äldre par med matchande toppluvor.
Toppluva är ett så roligt namn, mycket roligare än att ha mössa på sig.
Utanför sjunger glassbilen musten ur en ensam ton.
I handen, koppen med de välbekanta veteaxen.
Det mjölkbruna kaffet.
Det är okej.
Det är bra.
Det är kallt.
Det är som det ska.
:)
/helena
ps ...och jag är glad att kampen lever vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar