Bilden heter vackert förfall.
Bilden heter vinterträdgård.
Bilden heter husattboi.
Bilden heter flervägsstopp.
På gården nedanför rivstartar fyra dubbdäck upp ett rostigt sår i asfalten.
I en garderob, vid namn Pax, försöker en flicka försiktigt vända sig mot högre makter.
Alldeles i närheten luftar en vaktmästare sina innersta tankar inför ett element som inte lyssnar. Det bara pyser.
Bakom farfars rattmuff skymtar konturerna av en ung man som inte hunnit förlora tilltron till livet.
På spisen muttrar makaronerna något retfullt om slow food och långkok.
I badrummet bredvid granskar kvinnan, som nyss högljutt fyllt femtio, sina illröda, brustna illusioner. Hon har just påbörjat en ny strikt diet. Hallongrottsdieten.
Tvättställets underliv kluckar.
Katten slickar sitt fat.
Skatan utanför pockar på uppmärksamhet, skriver nonchalant sin svartvita signatur i smutsen. I fönsterblecket. Med fönsterbläcket.
Långt ovanför jordgubbslandet viner de blåa banden på sista versen.
Mittemot hamrar någon febrigt upp julgardiner, undrar om inte tomten kommer snart.
Ett kort tag lägger mannen sin värkande keps på stolen intill, han vilar ögonen mot paret i moment 22-årsåldern.
Trädet skyddar dem inte längre. Fukten tränger in överallt. Solen tar sin hett efterlängtade halvårsslummer.
Det händer att han, bakom bultande panna, önskar sig något innerligt.
Han tänker att det känns som en japansk dröm. En diffus dröm. En dröm om origami. Han vill vika ut sitt invecklade ansikte till ett slätt, platt, hårt paket igen.
De snusförnuftiga baddräkterna, längst in i garderoben, försöker tafatt torka flickans färgglada tårar. Hon syns förstås inte, härifrån. Men han vet att hon finns.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar