Nu när startskottet för jakten på de gömda advents- och julsakerna just har ljudit över hemmet (i takt med att brandvarnaren ljudligt pep sin varningssignal för låg batterinivå...) hittar jag alltid några andra bortglömda skatter.
Ofta är det de minsta skatterna som lockar mest. Sakerna som finns längst in. De små sakerna som alltid verkar lägga sig längst ner. På botten. Bottenskrapet som man nästan måste gräva fram med naglarna. Och våld. OBS! milt våld. Sakerna man inte letade efter. Sakerna man inte var på jakt efter. Sakerna man knappt ens visste fanns. Sakerna man inte ens hade kunnat upptäcka nu i vintermörkret om de inte hade blänkt så. Sakerna som man egentligen inte har plats för. Sakerna som borde rensats bort för länge sedan.
Som en handbok om sportfiske från 1925. Som det blanka, lustiga dubbelmyntet som det står Gustaf VI Adolf på. Som de två överblivna pappersdjuren, som jag tror har tillhört något sällskapsspel.
Sedan finns det andra kategorier av saker som saknar uppenbart värde. Som den vita dussinkatten från Deco. För mig är den ingen dussinvara dock. Någon jag höll av har strukit sin välanvända dammtrasa varsamt över den korthåriga porslinspälsen, före mig.
Jubileumstallriken från Rörstrand tillhör de saker som bara finns här för att de är fina. Och för att jag aldrig kan motstå ett roligt/snyggt fat, som ni vet. Tre tallrikar, med dekor av Niels Christian Hald, gavs ut till 250-årsfirandet 1976. En för varje århundrade. Detta är "Adertonhundratalet". Jag har de andra två också. Här någonstans.
:)
/helena
ps Ni har väl inte missat att det på måndag, 17 november, börjar en ny säsong av Historieätarna? Denna gången kommer Lotta Lundgren och Erik Haag att lotsa oss, kulinariskt, genom följande sex tidsepoker: Romantiken, 1960-talet, Nationalromantiken, 1980-talet, 1930-talet och Vasatiden. Can't wait! Tills dess kan vi ivriga förbereda oss genom att börja gnugga våra mathistoriska geniknölar i qiuz:et som finns att göra här, hos svt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar