Alltså, jag minns ärligt talat inte om jag har visat er det här fotot tidigare eller inte. Fast vad spelar det för roll egentligen, när det här en gång för alla en blogg som till stor del handlar om just återanvändning? Med det i bakhuvudet gör det kanske inte så himla mycket om ni, eventuellt, tvingas stå ut med att se det en gång till?
Det här är nämligen det bästa bildbeviset som jag någonsin har lyckats fånga. Bildbeviset på att second hand-världen är världsbäst på att ha något för alla. Visst är det svårt att låta bli att småle åt kombinationen; ginatricot-örhängen och hörapparatsbatterier? Hörselproblem är givetvis inget att skratta åt. Och smaken på vad man gillar att ha dinglande från sina öronsnibbar är självklart alltid som baken. Men symboliken här är inte att leka med. Håll med om det.
Sedan finns det några andra saker, förutom stor bredd i sortimentet, som jag uppskattar alldeles extra mycket att mötas av när jag är ute på en av mina omtalade vintage-rumlar-rundor. Ett leende från personalen är ju inget som direkt får en att börja storböla. Alltid kul att se att någon faktiskt bryr sig om att man kliver in genom dörren liksom. Underskatta aldrig ett litet hej.
Utslagna blommor och skönt bling-bling höjer i alla fall alltid mina smilbands status.
Liksom något vackert till kaffet. Gärna något blå/vitt. Och några tips. Tips är bra. Ibland behövs det lite extra hjälp för att tänka utanför den så förrädiska usch-är-inte-det-här-bara-en-ful-gammal-kaffekopp-boxen.
Eller något vackert till te:t då, om man nu skulle föredra det.
En välmenande uppmaning sitter sällan fel.
Och som pricken över vintage i:et: En vänlig, blå himmel som möter upp en strax utanför dörren. Men man kan naturligtvis inte få allt. En del måste man ju faktiskt köpa också.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar