När jag var tonåring önskade sig "alla andra" koppar med flygande måsar och andra storstilade danska mönster på. Jag önskade mig en servis med en oansenlig liten blå tulpan på. Bell hette den. Heter den. Från Gustavsberg. Bell som sagt, av många inte ansedd som en fin servis, mera en bruksservis. Men när jag storögt öppnade min julkoppklapp, under de där sista samla-inför-första-flytten-åren, kände jag mig så nöjd. Så nöjd, när jag skymtade den bekanta tunna runda ringen med sina små blå tulpanavbrott, innanför det glittriga julpappret. Idag finns bara några fat kvar.
Hjärtekoppen är köpt på Emmaus för några veckor sedan. Även om den, enligt bottentexten, har sålts på Indiska ifrån början.
Det buckliga, gamla cigarretuiet vittnar om alla resor det gjort, till och från affären där jag var skyltansvarig. De små tomtarna, rester från någon avlägsen julskyltning, har fått bo kvar bland nålarna sedan dess.
Jeansskjortan är från Jesu tid. Ja, faktiskt nästan. Nu har hålet ovanför bröstfickan blivit så stort att det bara måste åtgärdas. Det är där trollsländan kommer in. Kommer ni ihåg trollsländan? Den som skulle sitta på min kofta? Tur att jag aldrig fick tummen ur. Då, i våras. Nu ska den, med lite hjälp av strykjärnet, få landa nära mannens hjärta. Tror bestämt att den kommer att trivas där. Där är det nämligen alltid varmt.
<3
/helena
ps När jag öppnade ögonen efter nattens blåst idag, hade lövet äntligen vågat släppa taget. Lite trist att ingen vinkar tillbaka längre. Men Miss Summer Snow håller fortfarande några av de gröna ställningarna högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar