Det kan hända att jag steg in i någons trädgård när jag tog det här fotot... Förlåt, men det gick ju bara inte att låta bli att föreviga detta vintage-vackra arrangemang!
Snygging-skylt, snygging-cykel och snygging-postlåda! Lite kompensation för att jag har bloggat så dåligt den senaste tiden.
Kameran och jag har i alla fall varit ute och rekognoscerat en hel del de här vackra höstdagarna. Hittat bakgrunder och annat för kommande "shoots".
Men de vackraste - och roligaste - bilderna går som vanligt inte att fånga med något annat än minnet och näthinnan. Som den lilla pojken, som fick syn på att mannen också åt en korv med bröd och tyckte att det var det roligaste som hänt på länge, tydligen. Eller länge och länge, allt går ju fort i barnens värld. Utom när de har långtråkigt då förstås.
Det är något som jag verkligen saknar med att vara ung - att ha långtråkigt. Jag hinner aldrig ens ha tråkigt, alltid finns det något som ska göras. Synd. Långtråkigheten är ju värsta, bästa grejen för en blomstrande kreativitet.
Hoppas att ni får en rolig, och lite lagom tråkig, helg.
:)
/helena
ps - Tar du kort på min cykel?!? Damen, som satt på en bänk strax bortanför den röda cykeln, lät inte upprörd, bara ärligt förvånad. Och jag var kanske också lite förvånad. Över att jag fastnade för just den cykeln, fast jag just gått förbi en med mer antik patina. En med mörkgrön, matt lack och ballongdäck. Ändå var det den här röda jag föll för. För att den var röd, och fullmatad med godsaker på styret. För att ljuset på den mysiga innergården föll så rätt. För att den påminde om en modell jag hade på 90-talet. Jo, den kommer nog från den tiden, sa den trevliga cykel-damen. Från 1990-någonting. Fast jag köpte den begagnad i början på 2000-talet. - Och den går fortfarande bra, som tåget liksom? Frågade jag. Och hon medgav att den bara gick och gick. Eller rullade då. Sedan gick jag vidare. Tog visst kort på en mattpiskarställning eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar