Antikviteter...

...har vi inga.

Ett hem fullt av gamla saker och ting som vill berätta något, har vi däremot.

Som mina gamla dockskåpsmöbler. De står och "skräpar" lite här och var.

Dockskåpet hade blivit fuktskadat, luktade illa av alla år i mitt barndomshems förvaringsutrymmen, men de små möblerna hade stått pall för tidens tand. Toalettstolen står i vitrinskåpet. Spisen och diskbänken pryder sina platser i köket - förstås. Allmogesoffan matchar en eller annan blå bok i Stringhyllan. Den stoppade, blommiga minisoffan står här i gröna bokhyllan i vardags/tv/all/arbetsrummet, alldeles nära den lite större soffan där jag sitter och knattrar på tangentbordet. Blickar upp mot den nu - med det berömda, smånostalgiska leendet i mungipan.

Men jag skulle ljuga om jag sa att vi inte har någon liten sak som har fyllt minst 100 år. Det är klart vi har. För nuförtiden behöver saker och ting inte vara så jättegamla för att vara hundra år (det där lät kanske lite kryptiskt, men förklaring följer). Föremål från det tidiga 1900-talet räknas ju numera som antikviteter. Till och med de konstfulla, gracila tingen från den så kallade dekadenta deco-perioden kan snart luta sig tryggt tillbaka i den stora, trivsamma antikfamiljen. Tillsammans med den svulstiga barocken och de ständigt lika populära, stilrena gustavianska 1700-tals-"pinalerna". Och alla de andra epokernas käraste överlevare.

En och annan ärvd ekmöbel har vi, såklart. Som serveringsbordet - vårt kära skrivbord. Stadigt, pålitligt, odödligt. Precis som jag vill ha det. Med patina på.

Och så farmorsskålen då. Den som vi kallar så. Efter mannens farmor Anna. Den är så fin. På fot, med graverad blomsterfägring runt. Så skör. Så delikat. Ett av få föremål som vi inte vågar ha framme. Inte vågar använda i vardagen. Lite synd. Men den är så vacker att skåda, de få gånger den får komma ut och lufta sig.

:)
/helena

ps Vet inte riktigt vilken approach jag ska använda mig av i år... Känns som att jag har försökt allt. Tuffat på i hundra tankeknyck för att komma dit. Låtsats som det regnat. Varit sur, arg, besviken, förkyld, likgiltig (på ytan i alla fall).

Hur som helst är det dags för en av landets coolaste antikmässor igen! Här i Borås. I de gamla lokstallarna på Åhaga.

Nu i helgen kommer saker och ting bli annorlunda, skulle jag vilja säga. Men sanningen är att jag aldrig lyckats komma dit, fast jag bor nära, bara ett par kilometer bort. Hoppas, hoppas. Håll tummarna!