Odödlig

För mig är han inte död. Han, som rörde sig som en akrobat mellan genrer och ackord. Som en trapetsartist förde sig de starka stämbanden genom luftrummet.

Ziggy-tiden, den var jag lite för liten för att kunna uppleva live på ett förståeligt sätt, så att säga. Ziggy har jag fått upptäcka som vuxen. Ziggy är en STAR. Är. Presens. För evigt.

För mig är Let's Dance-albumet det verkligt oförglömliga. Då var jag en fjortis. Lyssnade på musik jämt. Spelade mina kasettband trassliga och utdraget trasiga. Satte nålen nära nära rätt spår på LP:n. Flyttade tillbaka nålen om och om igen, till favoritlåtarna. Analog repeat.

Har läst någonstans, att de hade ett kort förhållande på riktigt också - Bowie och den underbara kvinnan i videon. Vet inte om det är sant, men kemin dem emellan glöder ju, så vem vet?

Jag älskade videon. På grund av/trots att jag inte förstod det minsta av eventuella (politiska) budskap. Tyckte bara allt var vackert och kul och romantiskt. Och musiken sedan. Den talar för sig själv:

China Girl

<3
/helena

ps Bara ett litet ps här. Iggy Pop och Bowie lär ha skrivit låten tillsammans. Under sin Berlin-tid. Men det vågar jag inte ta gift på. Grundligare källkoll är nog på sin plats.