Vad är det som låter? Ett flygplan? En ljudligt ljudlös luftballong? En uppstickare? En uppseglande storm? En fortsatt uppåtgående återanvändningstrend? En stigande second handhandlings kurva? Eller en gigantisk fågel, kanske? Med motorliknande läte? En örnörnörn? Några väl valda, bevingade ord? Gud, som otåligt och frustrerat klampar fram och tillbaka över fågelvägen?
Nähä, jaha, det var bara tåget. Det miljövänligare färdsättet.
Säger hon som tog, hm, bilvägen dit. Dubbelmoral! Skandal! Nåja. Lugna er.
Vi hade vägarna förbi, så vi stannade till vid det lilla perrongbiblioteket i Mollaryd.
Vi lämnade stressen hemma och drog.
Drog in skogsluft under bokarnas fortfarande ganska gröna kronor. Poesin lämnade vi kvar på perrongen.
Visst låter det som en saga? Men det är det inte. Jo. Okej då. En sannsaga.
:)
/helena
ps Kan man annat än att älska ett bibliotek, där du inte behöver lämna tillbaka samma bok som du lånade med dig? Vi fick med oss tre fina böcker hem från det överfulla, skåpstora bibliotekets utbud. Har du vägen förbi - eller spåret då! - så ta med dig något litterärt smågodis att låna ut, och greppa sedan en annan bok, innan fukten och vädrets övriga makter hinner före i kön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar