Var ni där? På invigningen av Nationalmuseet? Det hade verkligen varit något, att vara där, då, på själva öppningsdagen, tänker jag. En verklig milstolpe i det stolta museets historia.
Tycker mycket om tanken att visa konsten tillsammans med andra föremål och möbler från tiden som den stammar från. Ger märg och must och lust att lära och förstå mera, tänker jag.
Här hemma pågår, som vanligt, små projekt. Pyttesmå, jämförelsevis. I den ihåliga värmeljushållaren brukar jag säsongsskifta till kastanjer nu, men i år blev det annorlunda. Från vårens glaskulor till den murriga, mysiga inomhustidens spelpjäser. Gamla spelpjäser, helt enkelt. Så snygga.
Flickan med blommor har fått ge plats för snygg-snuggan. Det vill säga den gamla askkoppen från Syco i form av en pipa. Små pennstumpar passar perfekt däri.
Återanvändning av obehagliga - men snygga och roliga - tobaksrelaterade ting är en bra grej, tycker jag. Som ni vet, ingår det både konstfulla askfat och ett och annat dekorerat cigarettetui i min lilla "stinkande" samling.
Det var nog bara det. En och annan pennstump och en ikonisk, konisk Fia-pjäs.
:)
/helena
ps Kanske lite torrt, lite torftigt att bara följa med bakom kulisserna under renoveringen och den varsamma moderniseringen, men lite intressant ändå att se K specialen: Nationalmuseum - ljuset återvänder. Underbart att se hur de släpper in det naturliga ljuset igen. Tänk ändå, hur speciellt man måste tyckt att det var - när det elektriska ljuset gjorde sitt intåg i museisalarna, annars hade man väl aldrig fått för sig att stänga in de mäktiga fönstren på det sättet? Tiderna förändras. Det är skönt att konstatera att allt går framåt. Även om det är ännu skönare att konstatera när saker går framåt i takt med tiden som varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar