Läser morgontidningen. Låter ögonen dansa över trycksvärtan. Först i stora sjumilakliv. Sedan mera nära, trippande och försiktigt. För att inte missa något viktigt.
Läser rubrikerna. De svarta. Men också de ljusare. Läser gärna över mannens axel. Gärna upp och ner. Allt blir liksom lite intressantare och roligare upp och ner. Vet ni det?
Sedan sidan jag ofta fastnar på: Personligt. Där står om Internationella donutdagen, den instiftades av Frälsningsarmén för länge sedan - då de delade ut munkar till soldater i USA under första världskriget.
Jag läser ett par rader längre ner. Där står att Beatles flög till Amsterdam för 55 år sedan. Där uppträdde de och åkte kanalbåt genom staden, till fansens förtjusning. Sedan for de visst vidare till Hong Kong.
Först läser jag småannonserna, som jag kallar dem. Där det berättas att någon kan tvätta din matta, fräsa bort din stubbe och köpa din bil. Fast det viktigaste står förstås under rubriker som Loppis, Auktion och Antikt. De lusläser jag oftast först. Sedan serierna, även om de har plockat bort vår favorit Carpe Diem. Synd. Men men. Sedan bläddrar jag till kulturen, ögnar snabbt igenom, kollar läget. Läser varenda rad om det är en dag när jag har mycket tid. Sedan sporten. Vi har ju TVÅ bra fotbollslag numera. Heja Heja! Och så stannar jag en stund extra under Personligt. Läser kanske något eftertänksamt ord i en dödsannons:
"När dina steg har tystnat, finns ändå ekot kvar."
Sedan hoppar jag raskt vidare till en 20-åring som gratuleras till att hela världen nu står öppen för henne.
Vatikanstaten. En flygolycka i Surinam för trettio år sedan. Beatles och munkar, donuts och hungrande soldater. Dödsannonserna. Och alla gratulationerna. En hyllad tonåring, och någon som nyss blivit en aning vuxen genom att ha lämnat de åren bakom sig.
Högt och lågt. Död och liv. Sorg och glädje. Personligt. Högst personligt. Som livet självt. En högst personlig berg- och dalbana.
Eller kanske mer som en dansbana med växlande dansstilar genom åren?
Älskar att läsa just den sidan.
<3
/helena
ps Fem kronor styck kostade de danska (B&G) tallrikarna med svenska Frimärksmotiv på. Prisvärda, minst sagt. Nästan billigare än engångstallrikar till och med. Och så fina att duka med. Till bröllopstårtan. Till skolavslutningsfikat. Till midsommarens jordgubbar. Till allt möjligt smått och gott passar de säkert jättebra.
Frimärken med fotoförlagor. Balett (1976) är fotad av Åke Svensson. Och Kanalbåten Juno (1980) av Enar Merkel Rydberg. Båda frimärksmotiven är graverade av den namnkunnige gravören Czeslaw Slania.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar